3D 25 oktober 2017

Kvarteret Ormen i 3D

När vi undersökte lämningarna efter en del av bebyggelsen i kvarteret Ormen hösten 2016 passade vi också på att fotografera dem för att kunna skapa en 3D-modell av det som fanns kvarlämnat under Katarinavägen. Lämningarna var i ganska dåligt skick och vi fick arbeta med vår dokumentation av dem med stort säkerhetstänk så att inga olyckor skulle inträffa. Nu kan vi dock visa dem på ett sätt så att man kan uppleva dem nästan som på plats utan att behöva oroa sig för risken att någon vägg ska rasa samman.

Bebyggelsen i kvarteret Ormen började uppföras vid mitten av 1600-talet och fanns kvar på platsen fram till rivningen 1911 då Stora Glasbruksgatan skulle breddas. Då döptes gatan om till Katarinavägen och här fanns nu plats för en modern spårvagnslinje.

De delar som fanns bevarade har ursprungligen i huvudsak utgjorts av lagerutrymmen. Totalt kunde vi dokumentera ett 30-tal olika rum av varierande storlek. Trappan som syns är sannolikt tillkommen i mitten av 1700-talet.

 

Lämningar av kvarteret Ormen i samband med förundersökningen. Foto Mattias Ek SSMHär ses lämningarna under Katarinavägen som det såg ut före den arkeologiska undersökningen. Foto Mattias Ek SSM. Ur Stadsmuseets förundersökningsrapport, Bergman,A. 2014. Kvarteret Ormen 6.

 
 

För mer information om undersökningen i kvarteret Ormen klicka här

Stadsgården 27 juni 2017

På gång i juni

Under hösten 2016 gjorde vi en arkeologisk undersökning av en del av kvarteret Ormen som fanns bevarad under Katarinavägen.

Kvarteret Ormen uppfördes vid mitten av 1600-talet och revs då Katarinavägen drogs fram i början av 1900-talet. Just nu pågår schaktningar direkt norr om detta kvarter. Schaktningarna görs i samband med förstärkningsarbeten för den betongvägg som löper längs med tunnelbanan.

Schaktet påbörjades närmast kvarteret Ormen och där påträffade vi en del av grundmuren till en av kvarterets byggnader. Nu har grundmuren tagits bort och under den framkommer en konstruktion av trä med stolpar och liggande timmer. Då schaktet är relativt smalt kan vi bara se en del av konstruktionen vilket försvårar tolkningen, men troligen rör det sig om rester av en kaj eller brygga.

Arbetsbild 20170619Trärester som ingår i den påträffade konstruktionen tas fram.

 

Till hösten hoppas vi få komma igång med större undersökningar i detta område och får då chansen att ta fram mer av anläggningen. Hur gammal är då kajen eller bryggan? Någon exakt datering kan inte göras i dagsläget, men konstruktionen ligger på en nivå som tyder på att den anlagts under 1300-talet. Något som stöder en sådan datering är att vi gjorde fynd av importerad tysk stengodskeramik från den tidsperioden intill kajen.

Medeltida keramikPå bilden ses några skärvor av medeltida tysk importkeramik som hittades intill kajen.

Barkflöte Det här fyndet av ett nätflöte tillverkat av bark vittnar om att vi gräver i en sjönära miljö.

 

 

 

Slusskajen/Slussplan 15 juni 2017

Vi har hittat Gustav Vasas försvarsverk på Södra Slussplan

Just nu har våra arkeologiska undersökningar på Södra Slussplan avslutats för den här gången.

Det har på många sätt varit ett intressant och komplicerat arbete. Huvudsakligen har vi rört oss bland murlämningar och kulturlager från 1700-talet, där en del hade sina rötter i sent 1600-tal och annat varit i bruk ända till 1870-talet. Speciellt i undersökningsområdets södra del påträffades ett sammelsurium av murar där äldre byggts till och byggts om. Allt detta har nu rätts ut och kommer att kunna infogas i en kronologi som berättar för oss om de verksamheter som bedrevs här under Slussens historia.

Ett väldigt spännande fynd som kom fram för någon vecka sedan var fundamentet till en mur som vi med stor säkerhet kan säga har ingått i det försvarsverk som Gustav Vasa lät anlägga här 1548.

Muren dokumenterasHär mäts murverket in och dokumenteras.

Muren påträffasDen del av muren vi fick fram nu var uppbyggd av upp till två meter stora stenblock.

 

Fundamentet i sig var drygt en meter högt och bestod av upp till två meter stora stenblock som placerats på rad alldeles invid den tidens strandlinje. Innanför stenmuren fanns stora mängder grus som förts dit för att bilda en vall.

Muren i tvärsnittDet här är ett tvärsnitt av muren. Vi hittade två skift av stenar.

 

Muren vi hittade förde oss alltså tillbaka till 1540-talet. Det var en tidsperiod som paradoxalt nog präglades av färre krigsföretag än vad som tidigare varit fallet. Åtminstone gäller detta för förhållandet gentemot Danmark som tidigare varit en ständig motståndare i kampen om makten i samband med den nordiska unionens (Kalmarunionen) upplösning.

Valet av Gustav Vasa som kung hade redan 1523 markerat en definitiv brytning med den nordiska unionen. För sitt stöd i upproret mot Kristian II fick lybeckarna omfattande privilegier som gav dem fullständig handelsfrihet. Gustav Vasas förhållande till Lybeck påverkades av de skulder man dragit på sig för frihetskriget. Lånen gjorde inte bara att Sverige hamnade i ett politiskt beroendeförhållande, de gav också upphov till en galopperande statsskuld som måste lösas genom uttag av omfattande extraskatter. Det politiskt och ekonomisk ansträngda läget kom dock gradvis att förändras. Genom en rad handelsekonomiska och politiska intriger och uppror i Lybeck och i Danmark hade maktförhållandena redan under 1530-talet kommit att förskjutas.

Gustav Vasa slöt ett förbund med den danske kungen Kristian III som kämpade i ett danskt inbördeskrig där lybeckarna utgjorde en del av fienden. Tillsammans bekämpade de fiendehärarna i Skåne och på de danska öarna. 1536 slöts en fred som innebar att Lybeck förlorade sitt grepp om den svenska utrikeshandeln och Gustav Vasa sökte istället närmare kontakter med holländarna.

På 1540-talet slöts ett avtal (Brömsebroförbundet 1541) mellan Sverige och Danmark som innebar en radikal utrikespolitisk omställning, där länderna bland annat utformade en gemensam politik mot Lybeck och också utlovade varandra ömsesidig hjälp i krig.

Så när den mur vi nu påträffat byggdes var behovet av ett försvar av Stockholm inte direkt överhängande så som det tidigare varit. Men det är tydligt att Gustav Vasa hade mer långsiktiga planer för Stockholms och rikets försvar.

Befästningsarbetena för Stockholms försvar kom att pågå i stort sett oavbrutet från 1520-talet och under hela Gustav Vasas regeringstid fram till hans död 1560.

År 1548 påbörjades byggandet av en helt ny försvarsanläggning på södermalmssidan av Söderström. Efter kontinental förebild från Nordeuropa planerade Gustav Vasa att bygga en låg rondell bakom en djup vallgrav. Liknande befästningar hade redan gjorts vid slottet under början av 1540-talet.

Vallgraven till den nya försvarsanläggningen grävdes vid basen av den tämligen låga åsrygg som sköt ut som en udde från Södermalm. Det krävdes en stor arbetsstyrka för att gräva vallgraven, under budgetåret maj 1548 – maj 1549 varierade antalet av staden avlönade grovarbetare med mellan femtio och närmare hundra man. Enbart under det första året gjordes mer än 10 000 dagsverken på vallgraven och vallen. Centralt i vallgraven byggdes ett kanontorn, en så kallad rondell. Uppe på vallen norr om vallgraven byggdes ett porttorn som var sammanbyggt med västra delen av rondellen.

Det gamla yttre Södertorn, känt i skrift sedan 1427, kom nu istället att bli Mellantornet. Mellan detta äldre torn och det nya porttornet anlades en kullerstensbelagd gata. En vindbrygga över den nya vallgraven förband försvarsverket med Södermalm.

Hogenberg 1570Det här är en detalj ur ett kolorerat kopparstick från 1570. Pilen markerar den mur vi nu hittat. Till vänster om pilen ligger vallgraven och det då nyligen uppförda porttornet (den nya Yttre Söderport) invid rodellen. Till höger om pilen ser vi Mellantornet. Området mellan de båda tornen kallades Vallen.

 

Området mellan de två försvarstornen kallades Vallen. Det var en uppbyggd platå. En stor del av massorna till vallen kom från den uppgrävda vallgraven, men den bestod även av rivningsmassor från Svartbrödraklostret som revs 1547.

Holms tomtbok 1674Ungefär hundra år efter det kopparstick som vi ser ovan upprättades denna karta över försvarsanläggningarna närmast Södermalmstorg som då hade tagits ur bruk. Kartan är från 1674 och vallgraven användes nu istället som omlastningsplats för stångjärn (Järngraven). Bland annat syns här den så kallade Vallen. Den droppformade figuren är Södertorn och till vänster om den ser vi var vindbryggan över vallgraven låg. 

 

Den del av muren vi hittat nu var den som låg ut mot Saltsjön. När vi såg grusfyllningen innanför muren kände vi genast igen den. Det var nämligen samma typ av fyllning som den vi hittade hösten 2013 på Södermalmstorg där den då med två meter av grus täckte över en bebyggelse från 1540-talet.

Under kommande år lär vi få tillfälle att berätta mer om försvarsverken här på Slussen, då kommer vi att göra undersökningar i själva vallgraven, men också i Vallen-området och med stor sannolikhet även av Mellantornet (alltså det medeltida Yttre Södertorn).

Så fortsätt att följa oss på vår resa genom äldre tider här på Slussen.

 

 

 

Månadens fynd 27 mars 2017

Månadens fynd - mars 2017

Även det här fyndet, eller snarare fynden, kommer från vår undersökning på Södermalmstorg. Det rör sig om fem klädesplomber från 1620-talet. Dessa tjänade som kvalitetsstämplar för textilbalar och utgjorde en garanti för att tyget höll den kvalitet som producenten eller klädeshandlaren utlovade.

Klädesplomber från Södermalmstorg

I mitten av bilden ser vi en plomb från London med en heraldisk vapensköld med ett kors och en delvis inskription […]IVITATIS LOND[…]

Uppe till höger har vi ytterligare en plomb som troligen kommer från England, här rör det sig om en plomb som av marknadsföringsskäl har försetts med en klädeshandlares personliga sigill.

Uppe till vänster i bild finns en skatteplomb för export av kläde som kommer från staden Meiningen i mellersta Tyskland. Den har två motställda heraldiska kronor och är försedd med en inskription […]OMASEIN MEININGEN […]. Den här plomben har ursprungligen suttit på en rulle med så kallad Bombazijn (holländsk) eller Barchent (tysk). Ett tyg som var blandat av linne och bomull.

Staden Meiningen var välkänd för sin produktion av Bombazijn under 1500-talet och i början av 1600-talet, Trettioåriga kriget (1618-1648) kom emellertid att ödelägga hela produktionen.

Av de övriga två är den nere till vänster troligen från Holland, medan den nere till höger har okänt ursprung.

 

Miljön de kommer ifrån på Södermalmstorg är intressant. Det verkar röra sig om en plats där handelsmän av holländskt ursprung eller åtminstone med holländska kontakter varit verksamma. I samma miljö som de här klädesplomberna kommer ovanliga fynd av kritpipor som vanligtvis bara påträffas i Amsterdam och här finns högstatuskeramik och lyxigt glas från Venedig. Men de fynden får vi återkomma till vid annat tillfälle.

 

 

Katarinavägen 03 november 2016

Undersökningarna i kvarteret Ormen lider mot sitt slut

Vi börjar nu närma oss slutet på undersökningen i kvarteret Ormen. Under nästa vecka blir vi klara och då har vi tömt ut och dokumenterat ett drygt 30-tal rum samt några kök i de lämningar som fanns kvar här under Katarinavägen efter att delar av bebyggelsen i kvarteren Ormen och Tranbodarna revs 1911.

Bebyggelsen i kvarteret OrmenBebyggelsen i kvarteret Ormen med lämningar från 1650-talet.

Det har varit en spännande tidsresa vi varit med om där vi under utgrävningens lopp kunnat dokumentera de förändringar som husen gått igenom alltsedan mitten av 1600-talet och framåt. Ursprungliga rum har disponerats om, nya mellanväggar har satts upp, gamla dörrar har satts igen, nya dörröppningar har tagits upp och gamla golv har fyllts över, nya golv har lagts in. Ja spåren är många och utgör en sorts byggnadernas levnadshistoria som berättar något om innevånarnas varierande ekonomier och verksamheter för oss.

Undersökningen har givit oss nya insikter om hur komplicerat det är att undersöka arkeologiska lämningar av den här karaktären. Det är verkligen inte vanligt att så här komplexa lämningar, som är bevarade i flera våningsplan och med stående murverk, undersöks i Sverige. Rent dokumentationstekniskt har det kanske inte varit så komplicerat som det varit säkerhetsmässigt. Här har vi alltså tagit fram lämningar som ligger i fyra plan intill en brant bergssida och de bevarade tegelväggarna har ibland varit upp till två meter höga. Allt eftersom vi tömt dem på rivningsmassor har de också i vissa fall blivit instabila. Det har krävt ett stort mått av dokumentationslogistik i kombination med ett ordentligt säkerhetsarbete. Dessa värdefulla kunskaper tar vi nu med oss in i kommande undersökningar.

ArbetsbildLängst ner vid bergets fot under husets äldsta golv hittade vi ett kulturlager från tiden före 1650-talet.

En fråga vi hade med oss in i den här undersökningen vara om det fanns några spår efter aktiviteter i området före den bebyggelse som uppfördes på 1650-talet. När undersökningen inleddes så såg det ut som att vi skulle få sväva i ovisshet om det. Man hade ju uppenbarligen schaktat bort alla bebyggelselämningar ända ned till berget på stora delar av vår undersökningsyta. Det var bara i själva branten som kvarterens bebyggelselämningar fanns kvar. Även här var det tydligt att även 1650-talets byggnation inneburit att eventuella äldre spår raderats ut.

Keramik i det äldsta kulturlagretDet här är några av de keramikskärvor som hittades i det äldsta kulturlagret. Till vänster syns en bit av en så kallad Jydepotta, det är en gryta som tillverkades av keramiker på Jylland. Till höger i bild syns en skärva av en liten gryta som kommer från Weserområdet i Tyskland och i mitten en liten del av en kruka från Böhmiskt område.

Men så till sist hittade vi ändå det vi hoppats på. Under det äldsta kullerstensgolvet i det nedre våningsplanet kom det fram ett kulturlager som var äldre än den bebyggelse vi just undersökt. Kulturlagret, som var täckt av 70 centimeter ren sand som lagts på för att bli underlag för det äldsta kullerstensgolvet, innehöll avskräde som avsatts i samband med aktiviteter på platsen under tidigt 1600-tal. Här fanns stora mängder ben i form av slakt- och matavfall, fragment av kritpipor och inte minst en hel del keramikskärvor. Det är främst tack vare keramiken vi kan få en datering av kulturlagret. Här hittade vi delar av kokkärl som tillverkats på Jylland i Danmark och i Weserområdet i Tyskland, liksom några skärvor av en kruka från Böhmiskt område. Om vi då ser lite närmare på hur likadana kärl kunde dateras i ett närliggande kvarter vid de undersökningar vi gjorde på Södermalmstorg 2013-15 så ser vi att de huvudsakligen kan dateras till 1600-talets första hälft och knappast finns efter 1630-talet.

KeramiktabellHär har vi gjort en tabell som visar hur de typer av keramik vi nu hittat i kvarteret Ormen, daterades i ett intilliggande kvarter på Södermalmstorg.

Det här är intressesant för det visar oss att även denna del av Slussenområdet har ett förflutet som sträcker sig bortom de äldsta kartornas tid. I den stadskarta som finns från år 1636 är nämligen den här ytan obebyggd. Benmaterialet kan vi använda som ytterligare en pusselbit när vi så småningom analyserar Södermalmstorgsbornas kosthåll i ett långtidsperspektiv, med start i det tidiga 1300-talet.

Södermalmstorgsområdet 1636Den här kartan visar Södermalmstorgsområdet 1636. De rosafärgade ytorna visarbebyggelsens utbredning vid den tiden. De bebyggelselämningar vi just undersökt har lagts in med rött.

Katarinavägen 11 oktober 2016

Efter drygt tre veckors arbete grävs nu ruinerna i kvarteret Ormen fram

Arbetet här i kvarteret Ormen har nu pågått i lite drygt tre veckor och lämningarna kommer nu fram i full dager. Det är en häftig upplevelse att se ruinerna efter bebyggelsen komma fram. Vad vi gör är att tömma dem på alla de rivningsmassor som de fylldes med 1911 då husen fick stryka på foten när Stora Glasbruksgatan skulle moderniseras och en spårvagnslinje skulle dras fram.

Bild 1.Här ser vi de lämningar som nu kommit fram i vårt undersökningsområde.

De lämningar vi får fram är de som legat i tomternas norra delar, det framgår tydligt när vi lägger in våra bebyggelsefynd på det äldre kartmaterialet. Tyvärr har spåren efter de hus som legat söderut raderats bort i samband med att kvarteren revs, här finns nu bara kalt berg kvar. Lämningarna berör inte bara kvarteret Ormen utan också en del av det som i äldre tider var kvarteret Tranbodarnas södra del.

Bild 2.Den framkomna bebyggelsen har här lagts in på de äldsta tomtkartorna som finns över området. Dessa kartor är från 1674.

Det som nu finns kvar är uppenbarligen de delar av bebyggelsen som legat alldeles tätt invid det brant sluttande Katarinaberget. Det rör sig huvudsakligen om olika lagerutrymmen och källare där handelsmännen och segelmakarna som ägde fastigheterna förvarat sina varor. Men säkert har även hushållens matvaror förvarats i en del av utrymmena här. Hittills har vi bara hittat ett kök, det hade en stor murad spis och ett litet förvaringsrum som låg inklämt tätt mot bergssidan (en bild därifrån finns i vår förra artikel).

I en del rum finns fundament till kakelugnar, men annars verkar det inte som att vi har några bevarade delar av kvartersinnevånarnas bostäder. Dessa har av allt att döma legat på högre våningsplan i fastigheterna, ovanpå affärslokalerna. Karaktäristiskt för vår bebyggelse är att den är väldigt anpassad till Katarinabergets topografi, vi kan urskilja fyra olika våningsplan som ligger i sutteräng ner mot det som en gång var Stora Glasbruksgatan, där fastigheternas huvudentréer och affärer låg.

Bild 3.Bebyggelsen har legat i flera plan utmed Katarinaberget ner mot Glasbruksgatan. Här grävs källare och lagerutrymmen fram.

Vi ser att man för att utnyttja den bergiga tomtytan så väl som möjlig, här och där varit tvungna att maka till berget genom att värma upp det med eld och sedan snabbt kyla ned det så att det spruckit. På så vis har man fått utrymme att mura upp den vägg som skulle placeras där. I något enstaka fall syns till och med  ett murfundament slingra sig fram längs med bergskanten. Det är inte utan att man undrar hur de pampiga hus som en gång stått här kunnat undgå att glida ner för berget.

Ruinerna som nu ligger framme avspeglar en lång användningsperiod som spänner över tiden från 1600-talets mitt, då handelsmannen Olof Jonsson låter uppföra sitt hus och fram till 1911. Detta visar sig självklart också i den byggnadsarkeologiska dokumentation som nu görs. Här kan man se ett flertal olika byggnadsfaser där husen byggts om och byggts till. Det finns flera exempel på igenmurade dörröppningar och hur nya rum skapats av nyuppsatta mellanväggar. Även trappor har bytts ut, trätrappor har ibland ersatts av kalkstenstrappor. Detta är förändringar som avspeglar byggnadernas socio-ekonomiska variationer allteftersom ägarskapet förändras.

Bild 4.I samband med byggnadsdokumentationen kan man se att husen genomgått flera förändringar under de dryga 250 år de fanns här på platsen.

 

Bild 5.Den här trappen med trappsteg av kalkstenhällar kom antagligen till i samband med en ombyggnad på 1700-talet. Kanske var det när greve Friedrich Gyllenborg tog över som ägare av fastigheten 1746?

Eftersom byggnadsresterna representerar en lång tidsperiod så visar sig detta naturligtvis också i vårt fyndmaterial. Här hittar vi kakel och keramik, samt mynt, glas och pipor som spänner över ett tidsintervall på närmare 250 år.

Bild 6.Det här är ett litet urval av det kakel som kommit fram ibland rivningsmassorna. Skärvorna representerar ett tidsintervall på omkring 250 år, från mitten på 1600-talet till tiden omkring sekelskiftet 1900. Äldst är kaklet till höger i bild och yngst det som syns överst i bilden. Det stänkmålade till vänster är från 1700-talet.

 

Bild 7.Även myntfynden vi gör avspeglar bebyggelsen hela åldersspann. Det äldsta är från 1630-talet och det yngsta från 1905.

Vårt mål är nu att bringa reda i bebyggelsens alla förändringar och få kunskap om hur den vuxit fram över tid. Vi återkommer med fler rapporter från undersökningarna, så fortsätt att följa oss här.

Katarinavägen 26 september 2016

Nu har vi startat de arkeologiska undersökningar i kvarteret Ormen

Nu har vi satt igång med våra undersökningar i kvarteret Ormen. Här finns lämningar efter en bebyggelse med rötter i 1600-talets mitt. De lämningar vi nu ska undersöka och dokumentera är resterna efter hus som revs 1911 i det dåvarande kvarterets östra delar. Rivningen gjordes då Katarinavägen kom till, i och med att den tidigare Stora Glasbruksgatan skulle breddas för att ge utrymme för spårvagnstrafik.

Katarinahissen 1896Så här såg vårt undersökningsområde ut år 1900. Gatan hette då Stora Glasbruksgatan och 1911 breddades den för att ge plats för spårvagnstrafik. I samband med det döptes den om till Katarinavägen.

Vi kan få en aning om hur de rivna husen såg ut genom äldre fotografier. Det finns till exempel ett som visar porten till Stora Glasbruksgatan 6, här ser vi en mycket pampig och rikt utsirad portal. Ovanför porten finns en dekorerad inskriftstavla (en så kallad kartusch)  med årtalet 1656 och en inskrift som leder oss fram till husets ägare, handelsmannen Olof Jonsson och hans hustru Karin Olofsdotter.

Glasbruksgatan 6 1909 nyPortalen till Stora Glasbruksgatan 6, som den såg ut år 1909 två år innan huset revs.

Olof Jonsson hade redan 1646 fått bekräftelse av staden på en tomt som låg på ”berget sunnan om ryssebodarna, mellan Jakob Feiss hus och Carl Hansson rådmans tomt” och tio år senare hade han alltså fått sitt hus byggt. Den tomt Jakob då ägde utgjordes enligt stadens tomordning 1710 av tomterna 17, 18 och 19.

Holms tomtbok 1674Här syns ett utsnitt av några kvarter runt Slussen ur Holms tomtbok från 1674. Olof Jonssons tomt låg ungefär mitt i denna kartbild.

År 1716 hade de sålts och delats upp på två olika ägare. Det tycks som att alla olika ägare över tid hört till ett tämligen välbärgat skikt i staden, här finns handelsmän, någon enstaka greve, segelmakare och hör och häpna en pirat! Vår äventyrliga pirat hette Jacob Pettersson Degenaar och han föddes 1692. Hans föräldrar var av holländsk släkt och hade varit välbärgade segelmakare som ägde fastigheter i området kring Södermalmstorg. Även han inledde sin karriär som segelmakare men hans affärer gick dåligt och djupt skuldsatt övergick han till piratverksamhet. Men inte heller som pirat hade han några framgångar, tvärtom hamnade han vid flera tillfällen i fängelse och ökade på sina skulder. Ruinerad fick han 1744 söka sig i konkurs. Bouppteckningen visade 53,810 daler kopparmynt i tillgångar och 84,065 daler kopparmynt i skulder.

De tomter som nu berörs ligger i en mycket kraftig nordsluttning där Katarinaberget möter Stadsgården och husen har byggts med suterrängvåningar för att klara de stora höjdskillnaderna. Detta framgår tydligt i bevarade bygghandlingar från sent 1700-tal.

Sektion genom Kv.Ormen 1795Av den här sektionen genom kvarteret Ormen i en bygghandling från 1795 ser man tydligt hur kraftigt terrängen sluttade. Stora Glasbruksgatan låg till vänster i bild.

Uppenbarligen har de som bodde i husen vi nu ska undersöka resterna av levt i både medgång och motgång och haft sina intressanta öden. Nu ska vi undersöka vilka uttryck deras materiella standard tog sig. Vad använde de för keramik och dryckesglas? Vad åt de till middag? Allt i en ambition att kunna skriva en vardagens historia som tecknar livet kring Södermalmstorg i ett långtidsperspektiv.

Ett kök från 1600-taletHär syns resterna av ett kök från 1600-talet som haft väggar med rosafärgad puts.

 

 

 

Arkeologikonsult

Arkeologikonsult kommer fortlöpande att genomföra de arkeologiska undersökningarna i Slussenområdet under hela byggnationstiden. Det kommer att dyka upp många intressanta fynd och lämningar från olika epoker så fortsätt gärna följa vårt arbete här på Slussenportalen.

Kontakt

Telefon: 08-590 840 41

Epost: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Web: www.arkeologikonsult.se