Månadens fynd 22 oktober 2021

Månadens fynd - oktober 2021

Månadens fynd kommer ifrån våra undersökningar vid Södra Slussplan. Nu vill vi visa upp fragment av sirapskrukor och toppsockerformar som kan dateras till 1700-talets andra hälft. Sirapskrukorna utgörs av invändigt glaserat rödgods medan toppsockerformarna är helt oglaserade. Det rör sig om produktionsavfall från tillverkning av toppsocker.

Sockerbrukskeramik 2 72dpi 900Månadens fynd utgörs av några av de skärvor till kärl som använts i samband med sockertillverkning någonstans i närheten av Slussen. Fynden kan dateras till 1700-talets andra hälft.

 

I början av 1740-talet anlades ett flertal sockerbruk i Stockholm och mot slutet av århundradet fanns det så många som tolv sockerbruk varav ett flertal låg på Södermalm. Våra fynd kommer från den produktion som bedrevs vid något av dessa. Vi kan tyvärr inte avgöra från vilket bruk, men det är sannolikt att det rör sig om något av de mest närliggande. Det ena grundades 1741 och fanns i kvarteret Midas på Lilla Nygatan 16 invid Mälartorget. Det andra var det så kallade Loheska bruket som hade etablerats kring sekelskiftet 1700. Det bruket var i flera decennier stadens enda sockerraffinaderi och låg i kvarteret Mälaren, i hörnet av Badstugatan mot Södermalmstorg och i fabriksberättelsen för år 1740 kan vi läsa att det stod ”i full flor”. På 1750-talet bytte bruket namn till Södermalms sockerbruk. I samband med den stora Mariabranden 1759 kom det att ödeläggas helt men återuppbyggdes igen på samma plats.

Sockerbruket Lilla Nygatan 16. 1742. Ritningsnummer NS037 BN 1742 277 72dpi 900 600Det här är en ritning till sockerbruket vid Lilla Nygatan 16. Ritningen är från 1742 och finns på Stadsarkivet i Stockholm.

 

Sockerbrukstomten Brolin 1773 72dpi 900På den här kartbilden från 1773 återfinns den så kallade Sockerbrukstomten till vänster i bild. Själva bruket låg i tomtens sydöstra hörn, alldeles invid Bödelsbacken som vi känner som dagens Södermalmstorg.

 

Dessa tidiga sockerbruk var sockerraffinaderier där råsocker förädlades. Råvaran utgjordes av importerat råsocker från sockerplantager i framför allt Västindien där verksamheten drevs med slavarbetskraft. Socker var vid denna tid oerhört dyrt och något endast människor i samhällets övre skikt hade tillgång till.

Slaves cutting the sugar cane Ten Views in the Island of Antigua 1823 plate IV BL 72dpi 900Det här är en avbildning som visar hur slavarbetskraft används på en sockerrörsplantage på Antigua i Västindien år 1823.

 

Processen att utvinna socker ur sockerbetor odlade i Europa kom i gång först efter 1830 och då blev sockret också mycket billigare vilket ledde till att konsumtionen ökade explosionsartat i alla samhällsklasser.

Själva raffineringsprocessen bestod i att råsockret kokades, späddes med kalkvatten och blandades med äggvita eller oxblod. Därefter hälldes den trögflytande sirapen i toppsockerformar som hade ett hål i spetsen. Formarna ställdes med spetsen nedåt i avrinningskärl, sirapskrukor, så att sirapen skulle kunna rinna ner i dem. När det sedan endast fanns kvar kristalliserat socker i toppsockerformen togs sockret ur och ställdes att torka. Den karaktäristiska sockertoppsformen blev alltså till i samband med reningsprocessen. Socker såldes som sockertoppar ända fram till 1940-talet. 

Trots mängden av sockerbruk i Stockholm under 1700-talet så är arkeologiska fynden av sockerbrukskeramik få. Utöver våra fynd så påträffades det 2019 i kvar­teret Rosendal mindre på Södermalm stora mängder toppsockerformar och sirapskrukor från ett sockerbruk som var aktivt där från 1760-talet fram till 1832. Tre av de sirapskrukorna var stämplade ”SPEN­CERS PRESCOTT” vilket visar att de tillverkats i England. Godset i flera av toppsockerformarna från Rosendal var av så kallat cream ware vilket indikerar att även de kan vara importerade från brittiskt område.

Toppsockerformarna från Södra Slussplan är tillver­kade av oglaserad rödbrännande lera av samma typ som användes till traditionella inhemska kärl av röd­gods. På ett par fragment finns en stämpel som liknar en lilja. Vi har inte lyckats identifiera någon tillverkare med denna stämpel men det fanns tillverkare av sockerbrukskeramik i Stockholms när­het under andra halvan av 1700-talet. En möjlig produktionsplats skulle kunna vara Ulfsunda fabrique som låg i Ulvsunda i Bromma. Vi vet från skriftliga källor att den fabriken producerade sockerformar för Loheska brukets räkning åtminstone mellan år 1800 och in på 1810-talet.

 

 

 

 

 

 

Månadens fynd 25 februari 2021

Månadens fynd - februari 2021

Månadens fynd har just kommit tillbaka från konservering och är nu nästan i skick som nytt, så vi är glada att få visa upp det för er. Det rör sig om ett ganska ovanligt fynd i arkeologiska sammanhang - en fiskhåv. Den är tillverkad i ett stycke av en kraftig grangren som böjts till så att den fått formen av en håv. Det rör sig om ett riktigt fint hantverk. På grund av att stora delar av vårt undersökningsområde här vid Slussen vilar på en grusås så är bevaringsförhållandena inte speciellt gynnsamma för att kunna hitta fynd av organiskt material såsom trä, läder och textil. Det här fyndet gjorde vi i samband med att vi övervakade muddringsarbeten invid Saltsjöns strand.

Utifrån fyndomständigheterna så kan vi datera fiskhåven till 1700-talet.

 

Fiskhåv Så här ser vår fiskhåv ut. Den är lite drygt 1 meter lång (1,05 m).

Fyndplatsen är intressant eftersom den har en anknytning till en av Stockholms två fiskmarknader, Södra Fiskaretorget som etablerats cirka 1660 och låg invid Söderströms utlopp i Saltsjön. Den andra låg vid Norrström.

Det var endast vid dessa fiskaretorg som färsk och levande fisk fick säljas. Hit fördes fisken av så kallade sumpfiskare som köpte upp fisk lokalt i skärgården och sedan tog in den i sumpar till staden. Sumpfiskarna var sedan 1636 organiserade i ett eget skrå, det så kallade Sumpfiskarämbetet, och hade från 1684 förtursrätt till att köpa upp all färsk fisk i skärgården, Mälaren och Hjälmaren för att föra in den till Stockholm.

När fiskelasten väl kom in till stan så flyttades den över till fasta fisksumpar. Så kanske tappades vår håv i vattnet i samband med en sådan omlastning av fisk?

Fiskarhamnen med Södermalm i bakgrunden 72dpi 900År 1896 fångade en förbipasserande fotograf den livliga kommersen vid Södra Fiskaretorget (eller Fiskarehamnen som platsen då kallades). Här syns också en sumpskuta med hissat segel som nyss angjort bryggan och lossat sin last. (Objekt-ID: Stockholms stadsmuseum. Fotonummer: Fa 50393).

 

 

 

 

Månadens fynd 28 augusti 2020

Månadens fynd - augusti 2020

Månadens fynd utgörs av en stor mängd djurben som vi tidigare hittat i samand med att vi undersökte muddermassor som kom från Söderström.

Slaktavfall korr 72 900 600Här ser vi en liten del av det slaktavfall som utgör månadens fynd. Benen påträffades i vattnet inte långt ifrån den plats där stadens södra slaktarhus låg på 1700-talet.

 

Med hjälp av de mynt och kritpipor som också fanns med i fyndmaterialet kan vi konstatera att benen dumpats där under perioden 1700-1750. På den tiden låg stadens södra slaktarhus här intill, så uppenbarligen har strömmen intill slaktarhuset fått tjäna som avstjälpningsplats för slaktresterna.

Brolin 1771På den här kartbilden från 1771 har Södra slaktarhuset markerats in med gul färg.

 

I slaktarhusen hyrde slaktarämbetets medlemmar sina bodar och där bedrev de slakt, styckning och försäljning av kött, inälvor, hudar, skinn och horn. Någon tillverkning av charkuterivaror förekom inte, sådana framställdes istället av så kallade syltkvinnor eller sylthustrur, vilka köpte sina råvaror av slaktarna.

Slaktarna fick själva skaffa in de djur som skulle slaktas. När det gäller småboskap (kalvar, får, lamm, getter, killingar och svin) så köptes dessa ofta in från bönderna på gårdarna i landskapen närmast runt Stockholm. Storboskap (oxar, stutar, kor och kvigor) kunde också köpas in direkt av bönderna i närområdet, oftast skedde det i så fall i mindre partier om två eller tre djur. Huvudsakligen skaffades dock storboskapen in från mer avlägsna produktionsområden i Södermanland, Östergötland, Småland och Skåne genom köp på marknader.

Transporterna från marknaderna organiserades av slaktarna själva och de ägde oftast rum i form av oxdrifter som kunde omfatta ett hundratal djur. Utifrån skriftliga uppgifter i tullängder från åren 1746 och 1747 vet vi att huvuddelen av all storboskap fördes in till staden via Hornstull, där mötte sedan slaktarna upp.

Nils Andersson 1863 Oxdrift från Småland NM 935 korrSå här kan en oxdrift på väg till Stockholm ha sett ut. Målningen gjordes av Nils Andersson 1863. Nationalmuseet NM 935.

 

För att på ett någorlunda jämnt sätt kunna täcka upp konsumtionsbehovet av kött var slaktarna tvungna att under sommaren och hösten hålla en del av de slaktdjur som anlände till staden med de stora oxdrifterna på bete tills de skulle slaktas och under vintern och våren då tillförseln var knapp måste de hålla djuren på stall.

Nu har våra osteologer analyserat benen och kan konstatera att det mest rör sig om slaktavfall från nötkreatur. De tycks huvudsakligen ha slaktats vid en ålder av 2-2,5 år, så sannolikt rör det sig om stutar som för 300 år sedan fick bidra till stockholmarnas köttbehov .

Tabell Den osteologiska analysen visar att de ben vi hittade i Söderström till allra största delen var från nötkreatur men där fanns också en liten andel som kom från får/getter och svin.

 

 

 

 

 

 

Stadsgården 21 augusti 2020

På gång i augusti 2020

Fältarbetet med undersökningen av Polhems sluss som vi berättade om i juli är nu avslutad. Nu har istället arbetet med att med iordningsställa all dokumentation som gjordes vid undersökningen tagit vid. Det rör sig om en stor mängd inmätningar, fotografier och beskrivningar av lämningarna som ska gås igenom och kvalitetssäkras innan själva rapportarbetet kan påbörjas.

ArbetsbildDet arbete som nu pågår handlar mycket om att kontrollera och kvalitetssäkra fältdokumentationen. Här betraktar en av medarbetarna den digitala rekonstruktion som vi låtit göra.

Polhemslussen ovan 72dpi 900 600

Polhemslussen fr sidan 72dpi 900 600Bilderna ovan visar en del av den digitala rekonstruktion av Polhems slusskonstruktion som gjorts som ett moment i dokumentationen.

 

Byggnationen vid Slussen är annars helt centrerad till att iordningsställa den nya bron som man planerar att öppna för trafik i slutet av september. Först därefter påbörjas nästa etapp av ombyggnationen vilket för vår del innebär att det inte kommer göras så mycket arbete i fält den närmaste tiden. Men helt lugnt blir det inte. Bland annat så kommer vi i mitten av september att följa muddringar vid Sjöbergsplan för en ny kajlinje. Där har vi stora förhoppningar på att finna ytterligare lämningar och fynd från medeltiden. Om dessa förhoppningar infrias kommer vi förhoppningsvis kunna rapportera om det i nästa månads Slussen på gång.

 

 

 

Slusskajen/Slussplan 17 juli 2020

På gång i juli 2020

Nu är vi mitt i sommaren och trots semestertiderna fortsätter undersökningen av Polhemsslussen. För tillfället pågår nedmonteringen av ett flertal murar och samtidigt passar vi då på att dokumentera dessa. Detta ger oss en unik tillfällighet att skriva teknikhistoria i detalj eftersom vi nu får en klar bild av hur de olika murarna i den gamla slusskanalen en gång konstruerades vid mitten av 1700-talet.

IMG 2359 korr 72dpi 900 600Vi får nu tillfälle att detaljdokumentera hur den gamla Polhemsslussen byggdes vid mitten 1700-talet. Det blir ett fint bidrag till teknikhistorien.

 

På många ställen är murarna förankrade med olika typer av dragjärn. Några av dem är endast omkring en meter långa och fästade som krampor mellan kanalrännans fasadstenar och den bakomliggande muren, andra är cirka sju meter långa.

På en nivå som på 1700-talet låg knappt en meter över vattenytan hittar vi innanför fasaden dessutom flera kraftiga dragjärn som löper i kanalrännans längdriktning. De har sammanfogats med varandra och med hjälp av ett flertal järnkrampor fästs i fasadstenarna. Här kan vi se att dragjärnen dragits över med en tjock, seg tjärmassa som gjort att järnen nästan helt har klarat sig från rostangrepp.

Det är med andra ord ingen tvekan om att Polhem och hans manskap ville bygga en sluss som skulle hålla länge.

IMG 2385 2 korr 72dpi 900 600Här är ett av de kraftiga dragjärn som löper längs med hela insidan av slussrännans fasadstenar. För att få önskad längd så skarvades de ihop. Dragjärnen skulle garantera att murarna hölls ihop på ett säkert sätt.

 

En annan intressant detalj som dyker upp på flera ställen är så kallade stenhuggarmärken. Det är huggna signaturer i stenar som talade om vilken stenhuggare/verkstad som hade tillverkat stenarna. Hittills har initialerna L, SK, W och LB dykt upp på ett flertal stenar. Att stenhuggarna eller verkstäderna högg in sina signaturer på stenarna berodde på att man ville få rätt betalning för sitt arbete.

IMG 2441 korr 72dpi 900 600Det här är ett av de stenhuggarmärken (LB) som vi kunnat dokumentera.

 

Vi kommer att fortsätta dokumentationen av Polhemsslussen i några veckor till och räknar med att vara färdiga i mitten av augusti. Då återkommer vi med mer information.

Till dess önskar vi alla en skön sommar!

 

 

 

 

Slusskajen/Slussplan 26 juni 2020

På gång i juni 2020

I ett par veckor i juni har vi kompletterat en tidigare undersökning av ytorna vid Karl Johans torg.

Torget – från mitten av 1800-talet – avgränsades vid anläggandet i norr av Nils Ericsons sluss, i söder av Polhems gamla slusskanal, i öster och väster av Östra respektive Västra slussgatan. Med sin ryttarstaty omgiven av grönytor och planteringar var det under sina glansdagar omvittnat som stadens ”…herrligaste torg…”, och här var torghandel, med undantag av fiskhandel, bannlyst. Under 1600-talet fram till 1800-talets början präglades området, med benämningen Slussholmen, desto mer av läget i Söderström. I söder var strömmen förvisso tämjd, först genom Kristinaslussen och sedan genom Polhems sluss. I norr forsade vattnet emellertid ännu genom den så kallade Kvarnströmmen. På Slussholmen samlades verksamheter som var vatten och vattenkraftsberoende; på pålar och stenkistor stod här kvarnar, slipverk, slaktarbodar, fiskarehus, saluhallar och magasin, och på den östra sidan av holmen fanns en fiskehamn.

Slipverket Qvarnhusgärnden 1771 Slussen StockholmSlipverket inringat vid Qvarnhusgränden på en karta från 1771.

Vid den tidigare undersökningen, som genomfördes 2017, påträffades delar av en byggnad som tolkades som ett slipverk från 1700-talet. Det framkom även lämningar efter vad som tolkades vara delar av ett tegelvalv.

Spis och stenlagt golv i sliperiet arkeologi Slussen Stockholm ArkeologikonsultNederst i bilden syns en del av en tegelbyggd spis eller ugn intill en gråstensmur och ett stenlagt golv tillhörande slipverket.

Vid den kompletterande undersökningen fick vi chansen att titta närmare på slipverket, och nu hittade vi ett spisfundament täckt med rivningsmassor. I dessa fanns en ansenlig mängd med krossade flaskor, vilka typologiskt kunde dateras till slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Vi har således fått en datering av rivningen av byggnaden, som i sin tur visar att byggnaden har varit i bruk under en period då kartor från 1700-talet bekräftar att det har legat ett slipverk i området.

Grundmur slaget tegelvalv arkeologi Slussen Stockholm ArkeologikonsultRester efter en gråstensmur och ett tegelvalv norr om slipverket.

Hur var det då med lämningarna som tolkades som ett valv? Jo, mycket riktigt. Vi kunde schakta fram en kraftig gråstensmur, på vars krön det vilade ett tegelvalv. Det har således, i vinkel mot slipverket, legat en byggnad med valvslagen källare. I kartmaterialet från 1700-talet ligger emellertid en gränd, Qvarnhusgränden, på platsen för källaren. Mur och valv är alltså äldre än så, och de täcktes delvis av kullersten från gränden. I efterarbetet ska vi försöka att identifiera vilken källarförsedd byggnad det kan vara frågan om! Till detta återkommer vi.

 

 

 

Månadens fynd 28 Maj 2020

Månadens fynd - maj 2020

Månadens fynd kommer från en undersökning vi gjorde vid Slussplan våren 2017. Då hittade vi en mängd ostronskal i lager från mitten av 1700-talet.

Ostronfynd FI 2511 5746 FI 2709 12081Våra ostronskal utgör resterna efter en utsökt måltid som någon av stadens välbärgade borgare spisat vid mitten av 1700-talet.

 

Vid den tiden var ostron en uppskattad delikatess inte minst inom hovet, men även inom adeln och de mer välbeställda skikten av borgarklassen. I 1700-talets kokböcker kan vi se att ostronen spelade en viktig roll vid finare tillställningar och att de ofta åts stekta eller kanske snarare gratinerade och i form av raguer och pastejer. I ett recept från 1736 beskriver Reinerus Broocman i sin kokbok En fullständig Swensk Hus-Hålds-Bok hur tillagningen av ostron kunde gå till:

”Sedan the äro upbrutne tager man the största skalen och lägger them uti, sedan tager litet bröd, Muskotblomma och Smör, när the äro vtkokade ther med sätter man Renskt Win på elden och låter blifwa warm, när thet kokar vp, öser man ther af på them, efter hand, men achtar at the intet blifwa torra, och så länge får man ösa på them till thes the blifwa bruna kring om skalen, och tå äro the färdiga.”

 

En stor anledning till att ostron betraktades som exklusiva berodde på att de inte var helt lätta att få tag på utan måste importeras från havsvattnen västerut. Under 1700-talet var till exempel det nordtyska Holstein mycket berömt för sina utsökta ostron från Nordsjön.

Ostronen importerades dels som ”friska” dvs. färska och dels som insaltade. De färska ostronen lades i vattenfyllda tunnor, de andra lades in i salt, peppar och lagerblad och förpackades i mindre kaggar.

År 1725 importerades exempelvis 11 500 färska och 63,5 kaggar med saltade ostron till Stockholm.

Men vi hade även ett svenskt ostronfiske i Stigfjorden norr om Tjörn på västkusten som tagit fart redan på 1600-talet och Uddevalla var ett viktigt centrum för denna handel. Den större delen av dessa fångster gick till det svenska hovet, här fanns krav på leveranser var fjortonde dag både vår och höst.

Från västkusten transporterades de av särskilda ostronfarare som enligt gästgivareordningen 1734 hade rätt att använda gästgivareskjuts, vilket var ett privilegium som de delade med hummerfararna och de norrländska fågelbönderna. I en sådan kontext blir tydligt vad som ingick i den rike mannens måltid och den överdådiga bild som tidens konstnärer ger oss i sina stilleben träder nu fram.

Joris van Son Still life with fruit basket lobster and oysters Ett överdådigt bord enligt tidens ideal så som det avbildats av den flamländske konstnären Joris van Son. Nere till vänster i bild ser vi de eftertraktade ostronen.

Vårt fynd den här månaden utgör alltså resterna efter en del av den burgna överklassens konsumtion i 1750-talets Stockholm.

 

 

 

 

Slusskajen/Slussplan 25 Maj 2020

På gång i maj 2020

Bild 2. Slussrännan 72dpi 900 600
Här pågår arbete med att ta fram Polhems gamla slussränna.

 

Så här i slutet av maj börjar vi avsluta dokumentationen av Polhems gamla sluss. Inmätningar, fasadritningar och 3D-fotograferingar är i det närmaste avklarade och det är nu dags att påbörja borttagandet av den konstruktion som stått där sedan den 2 maj 1755. Under tiden vi arbetat med vår dokumentation har vi haft en hel del besök. Tekniska museet har varit här, likaså har massmedia uppmärksammat lämningarna. Här kan ni lyssna på vad som sades i Sveriges Radios inslag i P4 Direkt. Klicka här

Bild 1. Slussrännan. 72dpi 900 600
Här syns den södra väggen i slussrännan från 1750-talet.

 

En del av stenmaterialet från 1700-talets sluss kommer att återanvändas i de konstnärliga gestaltningar som kommer att pryda Nya Slussen och idag var konstnärerna på besök för att bekanta sig med platsen och det material de ska arbeta med.

Bild 4. Slussanläggningen. 72dpi 900 600Hela den gamla slussenanläggningen från Polhems tid har dokumenterats av en byggnadsarkeolog.

 

I övrigt har maj varit en ganska lugn månad vad beträffar fältarbete här vid Slussen, däremot har vi parallellt fortsatt med rapportarbete från våra tidigare undersökningar.

 

 

 

 

Slusskajen/Slussplan 28 april 2020

På gång i april 2020

Nu när vårsolen har börjat lysa och temperaturen så sakteliga är på väg uppåt så koncentraras våra arkeologiska insatser till ett mörkt och dunkelt utrymme under den stående bron mellan Södermalm och Gamla stan. Platsen vi är på var tidigare Slussengaragets lokaler från 1930-talet. Men under garagets betonggolv hittar vi betydligt äldre konstruktioner.

ArbetsbildUnder golvet i det gamla Slussengaraget tar vi varsamt fram delarna av Christopher Polhems sluss från mitten av 1700-talet. På grund av den dammiga miljön använder vi andningsmasker.

 

Redan vid Stockholms tillkomst på 1200-talet var passagen mellan Mälaren och Saltsjön vid Söderström en viktig farled. I äldsta tid halades eller varpades skeppen genom strömmen vilket var ett både tidskrävande och mödosamt arbete. Passagen underlättades väsentligt på 1640-talet när stadens första sluss – Kristinaslussen – invigdes. Slussen blev en succé men ganska snart fick man problem med maskineri och slussportar som krävde ständiga reparationer. På 1720-talet var Kristinaslussen i så dåligt skick att staden insåg att den måste ersättas. En av dem som rådfrågades av stadens magistrat (styrelse) om hur man skulle gå till väga var uppfinnaren Cristopher Polhem, även kallad ”den svenska mekanikens fader”. Polhem, som då var i sextioårsåldern, svarade att det skulle ta fem år att bygga en ny sluss men att han inte kunde ta på sig att leda arbetet på grund av sin höga ålder och sviktande hälsa. Frågan stöttes och blöttes under många år och slutade till sist ändå med att Polhem upprättade ett kontrakt med staden om att bygga den nya slussen, då hade det hunnit gå tjugo år. I kontraktet skrevs det in att om Polhem själv inte kunde fullfölja projektet så skulle hans son Gabriel Polhem ta över. För att närmare kunna övervaka arbetets gång flyttade Polhem till den Dauerska malmgården som även var Carl Michael Bellmans födelsehus och låg i närheten av Maria kyrka på Södermalm.

Röda Slussen 1780På den här målningen av Anders Holm från 1780 avbildas Polhemsslussen med sina karaktäristiska röda torn vid broövergången.

 

Polhem fick aldrig se sin sluss i färdigt skick. Strax före sin död 1751 bars den då 89-årige Polhem i bärstol ner till den nya slussens botten där han som hedersbetygelse dubbades till kommendör i Nordstjärneorden.  Polhemsslussen invigdes den 2 maj 1755 och var då närmare 59 meter lång, 12,5 meter bred och 3,9 meter djup. Den var i drift i nästan hundra år, fram till 1850, då den ersattes av Nils Ericsons sluss. Men den gamla slusskanalen användes som avbördningskanal för Mälaren ända fram till 1930-talet då den slutligen fylldes igen i samband med ombyggnationen av Slussenområdet.

PanoramaPanoramabild över en del av lämningarna efter Polhemsslussen från 1700-talet som vi fått fram.

KanalväggHär ses en del av väggen i slussrännan från 1700-talet framgrävd.

 

Undersökningarna av Polhems sluss kommer fortsätta ett bra tag framöver och vi får säkert orsak att återkomma med nya spännande resultat även nästa månad.

 

 

 

 

Katarinavägen 13 december 2019

På gång i december 2019

Nu närmar sig året sitt slut och vi är inne i december månad. Vi har tidigare sagt att det inte är några omfattande aktiviteter utomhus, mest ägnar vi oss åt olika former av rapportarbete. Trots det så sker det då och då schaktningsarbeten här vid Slussen som kräver vår närvaro. Nyligen så grävdes till exempel några schakt i Klevgränd, den gata som löper utmed Katarinaberget parallellt med och ovanför Katarinavägen. Namnet Klevgränd är belagt sedan 1648 och förleden ”klev” innebär att det rör sig om en gränd som stiger brant uppför ett berg. Den del av Klevgränd vi befunnit oss i hette fram till 1969 Lilla Glasbruksgatan.

Lundgren Stockholm 1885 72dpi 900 600 v2På den här utsnittet av en karta från 1885 har vi med rött markerat in platsen för den schaktningsövervakning som nyss gjorts. Till vänster i markeringen syns det hus till vilken grundmurarna hört och till höger kan man ana den stödmur som funnits mellan de båda Glasbruksgatorna.

I samband med schaktningarna kom det dels fram några mindre grundmurar till ett hus som stått på platsen sedan 1700-talet och dels en mycket kraftig mur som fungerat som stödmur i den branta sluttningen mellan dagens Klevgränd och den gata som idag heter Glasbruksgatan och löper upp från Katarinavägen.

KK 4700 Källarvägg sten Lilla Glasbruksgatan 23 72dpi 900 600Det här är den källarvägg av sten som hört till fastigheten Lilla Glasbruksgatan 23. Det är alltså en rest av gavelpartiet till huset som syns på kartan ovan.

 

Glasbruksgatan 23 år 1885 1920 72dpi 900Centralt i bild ser vi gaveln på huset Glasbruksgatan 23 som det såg ut någon gång mellan åren 1885 1920. Hustaken till höger i bild låter oss ana den kraftiga sluttning utför berget ner mot Katarinavägen.

 

KK 4703 stenmur monteras ner för att sättas upp igen 72dpi 900 600Det här är den kraftiga stödmur som åtskilde Lilla och Stora Glasbruksgatorna där de möttes.

Det glasbruk som figurerar i de olika gatunamnen här i området, Lilla Glasbruksgatan-Stora Glasbruksgatan-Glasbruksgatan, är Melchior Jungs glasbruk som anlades här 1652 och sedan var i drift till 1678.

 

 

 

 

 

 

 

Arkeologikonsult

Arkeologikonsult kommer fortlöpande att genomföra de arkeologiska undersökningarna i Slussenområdet under hela byggnationstiden. Det kommer att dyka upp många intressanta fynd och lämningar från olika epoker så fortsätt gärna följa vårt arbete här på Slussenportalen.

Kontakt

Telefon: 08-590 840 41

Epost: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Web: www.arkeologikonsult.se