Stadsgården 19 februari 2020

På gång i februari 2020

Stadsgården Stadsgården är just nu avstängd för biltrafik i avvaktan på att "Guldbron" ska anlända hit till Slussen.

 

I dagarna är det många som har väntat på att den så kallade guldbron ska anlända till Slussen från Kina. För att få utrymme att montera den 140 meter långa och 45 meter breda bron på plats stängs Stadsgårdsleden närmast Slussen av för trafik under ett par veckor.  I samband med trafikavstängningen passar projekt Slussen på att göra vissa nödvändiga ledningsdragningar som skär över de avstängda vägbanorna. Då tidsfönstret är begränsat och några av ledningsomläggningarna är omfattande innebär det förlängda arbetstider som kan sträcka sig från tidig morgon till midnatt för att arbetena ska bli klara innan trafiken släpps på igen. Schaktningarna övervakas av arkeologer på plats och det vi kan förvänta oss att finna är delar av äldre kajanläggningar och rester av de magasinsbyggnader som tidigare funnits på platsen.

Vy Stadsgården 1866 Vy över Stadsgården och alla magasinsbyggnader längs kajen. Målningen är gjord av Christian Fredrik Svensson 1866 (Stockholms stadsmuseum, SSM inventarienummer 2059).

 

 

 

 

Månadens fynd 29 januari 2020

Månadens fynd - januari 2020

Månadens fynd gjordes vid våra undersökningar i Stadsgården här vid Slussen och det rör sig om en förgylld mässingsknapp från 1680-talet.

Knapp förgylld mässingKnapp från 1680-talet av förgylld mässing. Själva knappen har en diameter på cirka 1,2 cm.

 

Knappen är enligt tidens standard tillverkad av två sfäriska halvor som lötts ihop och undertill försetts med en rund ögla. Vi vet inte var den är tillverkad men det är mycket troligt att den kommer ifrån någon så kallad gördelmakare eller gelbgjutare här i Stockholm. Det var vid mitten av 1600-talet som tillverkningen av metallknappar tog sin början i Sverige, dessförinnan importerades de. Tillverkningen skedde helt för hand.

Vid den här tiden, i slutet av 1600-talet, tillhörde knappar huvudsakligen männens klädesplagg och det var främst tämligen välbeställda personer som hade plagg med knappar.

När vi kommer in på 1700-talet så sprids användningen av knappar även bland allmogen, men det är fortfarande huvudsakligen i den manliga klädedräkten i form av rockar, västar och byxor som de påträffas. Från 1700-talets mitt så började man tillverka knapparna maskinellt vilket gjorde att priset på dem sjönk och därmed ökade också efterfrågan.

Det skulle dröja en bra bit in på 1800-talet innan även den kvinnliga klädedräkten försågs med knappar, innan dess fick plaggen snöras ihop eller så användes hyskor och hakar.

Frågan om att ha knappar i sin dräkt är mer komplicerad än man kanske först kan ana. För oss som lever på 2000-talet kan det tyckas som om det inte är så stor sak att förändra sin klädstil och att uttrycka sitt jag genom att välja ett nytt sätt att klä sig. Men på 1600- och 1700-talet var detta något man inte gjorde hur som helst. Sättet att klä sig var strikt omgärdat av en rad olika sociala regler som man inte kunde bryta mot som man ville. Vilka plagg, material och färger man fick bära reglerades genom oskrivna sociala koder, men också genom tryckta förordningar.

Hur sådana här sociala koder fungerade kan vi få en inblick genom olika skriftliga källor. Vissa koder var mycket subtila och lokalt förankrade. Exempelvis kunde en bonde i värmländska Dalby visa att han ägde ett helt hemman genom att låta sy in en röd bandremsa i axelsömmen på sin tröja.

Den sociala gemenskapen utgjorde en viktig del av den personliga identiteten, och ingen vågade frivilligt ställa sig utanför genom att bryta mot klädesreglerna. I ett bevarat sockenstämmoprotokoll från Svennevad i Närke kan vi se att upprördheten bland bönderna var mycket stor när en dräng 1697 kom i en tröja med knappar, istället för de traditionella hakarna och hyskorna.

Även en liten knapp kan alltså leda oss in en intressant historia om hur människor en gång tänkt och verkat.

 

 

 

 

Södermalmstorg 24 januari 2020

På gång i januari 2020

Den här månaden har vi gjort en del mindre schaktningsövervakningar kring Kornhamnstorg och på Skeppsbron. Men det kanske mest spännande för oss är att den första volymen i vår rapportserie som redovisar de arkeologiska resultaten här ifrån Slussen nu äntligen har kommit från tryckeriet.

 

Rapport om undersökningarna på Södermalmstorg 2013 15

 

Rapporten är på 460 sidor och handlar om de undersökningar vi gjorde på Södermalmstorg åren 2013-2015. Det var undersökningar som på flera vis förändrade synen på Stockholms historia.

Där upptäckte vi en stadsdel från 1300-talet som kan betecknas som Stockholms äldsta förort med en bebyggelse som tidigare var mer eller mindre okänd. Faktum är att det faktiskt finns ett bevarat brev från år 1288 som omtalar en stadsdel på Södermalm som då skulle vara nyuppförd, men tolkningen av dokumentet blev omtvistat och dokumentet föll i glömska. Tack vare underökningarna kunde vi alltså visa att det faktiskt fanns en medeltida stadsdel som sedan på grund av olika politiska händelser och strategiska beslut försvann.

Under tidigt 1300-tal så bosatte sig främst hantverkare här kring Södermalmstorg, huvudsakligen har de ägnat sig åt metallhantverk. Vid mitten av 1300-talet så ändrades befolkningssammansättningen och istället kunde vi se att utländska köpmän bosatt sig i området. Sannolikt rörde det sig om tyska köpmän knutna till Hansan. Fyndmaterialet skvallrar om att dessa köpmän var tämligen förmögna, bostäderna var utrustade med kalkstensgolv och i fönstren satt färgat och bemålat fönsterglas. Bland dryckesglasen fanns emaljerade glasbägare från Venedig och i keramikmaterialet dyker det upp skärvor från persiskt område.

1500-talets bebyggelse på Södermalm har tidigare beskrivits som tämligen enkel och att dess innevånare tillhörde stadens lägre sociala skikt. Våra undersökningar visar emellertid på en helt annorlunda bild. Vi hittade handelsgårdar med stora varumagasin och med bostäder som värmdes upp med kakelugnar, fönsterglaset var importerat från norra Frankrike och golven var täckta med glaserade golvplattor. Den materiella kulturen vittnar även i övrigt om att man här levt ett gott liv.

Dessa intressanta resultat lyfts fram i den färdiga rapporten. Bebyggelsen beskrivs ingående från fas till fas med början i äldsta tid och fram till mitten av 1600-talet. Faktum är att de äldsta lämningarna efter aktiviteter på platsen kan dateras till det tidiga 1000-talet, så det är där vår berättelse tar sin början. Varje tidsperiod som behandlas inleds med en översiktlig historisk beskrivning för att vi vill hjälpa läsaren att sätta in lämningarna i ett lite större historiskt sammanhang. Bebyggelselämningarna återges i detaljerade planer och ofta också med foton. Eftersom undersökningarna genererade ett stort och intressant fyndmaterial som är mycket väl daterat så har vi velat återge detta med många fyndbilder.

Nu hoppas vi att rapporten kommer till väl användning och blir till stor nytta och glädje för andra kollegor men givetvis också för en historiskt intresserad allmänhet.

Rapporten finns digitalt för nedladdning här på Slussenportalen och den kommer också att finnas till försäljning i tryckt skick på Medeltidsmuseet.

Klicka här för att läsa rapporten (lågupplöst version).

För en högupplöst version samt bilagor klicka här.

 

 

Månadens fynd 18 december 2019

Månadens fynd - december 2019

Månadens fynd kommer den här gången från de undersökningar vi gjorde i kvarteret Ormen 2016. Det är ett kvarter som ligger inklämt alldeles invid Katarinabergets fot och bitvis har klättrat upp för dess norra brant.

Fyndet utgörs av två stycken så kallade bergskilar. De är av järn och har använts till att spräcka berg och bryta ner det efter att det hettats upp med eld och blivit sprött.

Bergskilar 2 72dpi 900 600. 24 cm långaDet här är de två kilarna av järn som vi hittade i en bergsskreva på Katarinaberget bakom de hus som byggdes här på 1650-talet. Kilarna är cirka 24 cm långa.

 

Bebyggelsen i kvarteret Ormen började växa fram i mitten av 1600-talet. Så fick till exempel handelsmannen Olof Jonsson, som bedrev en mycket lukrativ handel med salt, 1646 en bekräftelse av staden på en tomt som låg på ”berget sunnan om ryssebodarna, mellan Jakob Feiss hus och Carl Hansson rådmans tomt”. Där lät han tillsammans med sin hustru Karin Olofsdotter Geting uppföra tre stenhus varav åtminstone ett sannolikt stod färdigt 1656.

Det tog alltså tio år från det att Olof och Karin fick sin tomt till dess att deras vackra stenhus stod färdigt. Vi vet utifrån klagomål i skriftliga källor att det var ett förfärligt slit med att spräcka berg i samband med byggnationen och att alla problem med berget gjorde att bygget drog ut på tiden.

Katarinaberget frilagtHär ser vi en del av Katarinaberget frilagt efter det att vi undersökt, dokumenterat och tagit bort de hus som en gång stått på platsen. Det är lätt att ana hur brant berget varit och man kan förstå att det var problematiskt att bygga upp husen här. Det var en knepig tomt som Olof Jonsson fick tillgång till år 1646. I en av skrevorna hittade vi de båda bergskilarna.

 

Vid våra undersökningar kunde vi på flera ställen se hur man behövt anpassa husens olika rum så att de passade in med bergets former. Något annat som också var synbart, var det vatten som på sina ställen sipprade ner längs berget och som måste ha orsakat omfattande fuktproblem i husen.

Bebyggelsen anpassad till bergetMan var tvungna att anpassa husen till berget i samband med byggnationen. Här var det tydligt att man format ett av rummens golv så att det passade in i bergsformationen sedan berget tillmakats med eld.

 

Vi kan mycket väl se våra bergskilar som en symbol för arbetarnas hårda slit med att bygga upp en scen där dåtidens välbärgade elit kunde visa upp sin förmögenhet och sociala ställning i form av praktfulla bostadshus. För vad som hände på 1650-talet var att en rik handelmannaklass och borgarklass började etablerade sig i området kring Södermalmstorg. Förutom Olof Jonsson så bosatte sig även Jacob Feiss som var direktör för Skeppskompaniet, rådmannen Carl Hansson och häradshövdingen Carl Gustaf Gyllencreutz i de nyetablerade kvarteren där vi gjort våra undersökningar. Inte långt härifrån lät också ännu mäktigare män såsom greven Magnus Gabriel de la Gardie och en av dåtidens rikaste män, Louis De Geer uppföra sina palats.

 

 

 

Katarinavägen 13 december 2019

På gång i december 2019

Nu närmar sig året sitt slut och vi är inne i december månad. Vi har tidigare sagt att det inte är några omfattande aktiviteter utomhus, mest ägnar vi oss åt olika former av rapportarbete. Trots det så sker det då och då schaktningsarbeten här vid Slussen som kräver vår närvaro. Nyligen så grävdes till exempel några schakt i Klevgränd, den gata som löper utmed Katarinaberget parallellt med och ovanför Katarinavägen. Namnet Klevgränd är belagt sedan 1648 och förleden ”klev” innebär att det rör sig om en gränd som stiger brant uppför ett berg. Den del av Klevgränd vi befunnit oss i hette fram till 1969 Lilla Glasbruksgatan.

Lundgren Stockholm 1885 72dpi 900 600 v2På den här utsnittet av en karta från 1885 har vi med rött markerat in platsen för den schaktningsövervakning som nyss gjorts. Till vänster i markeringen syns det hus till vilken grundmurarna hört och till höger kan man ana den stödmur som funnits mellan de båda Glasbruksgatorna.

I samband med schaktningarna kom det dels fram några mindre grundmurar till ett hus som stått på platsen sedan 1700-talet och dels en mycket kraftig mur som fungerat som stödmur i den branta sluttningen mellan dagens Klevgränd och den gata som idag heter Glasbruksgatan och löper upp från Katarinavägen.

KK 4700 Källarvägg sten Lilla Glasbruksgatan 23 72dpi 900 600Det här är den källarvägg av sten som hört till fastigheten Lilla Glasbruksgatan 23. Det är alltså en rest av gavelpartiet till huset som syns på kartan ovan.

 

Glasbruksgatan 23 år 1885 1920 72dpi 900Centralt i bild ser vi gaveln på huset Glasbruksgatan 23 som det såg ut någon gång mellan åren 1885 1920. Hustaken till höger i bild låter oss ana den kraftiga sluttning utför berget ner mot Katarinavägen.

 

KK 4703 stenmur monteras ner för att sättas upp igen 72dpi 900 600Det här är den kraftiga stödmur som åtskilde Lilla och Stora Glasbruksgatorna där de möttes.

Det glasbruk som figurerar i de olika gatunamnen här i området, Lilla Glasbruksgatan-Stora Glasbruksgatan-Glasbruksgatan, är Melchior Jungs glasbruk som anlades här 1652 och sedan var i drift till 1678.

 

 

 

 

Månadens fynd 28 november 2019

Månadens fynd - november 2019

Månadens fynd kommer den här gången från tre olika platser runt ikring Slussen men har trots de olika fyndställena något gemensamt. De har alla en gång suttit på böcker. Det rör sig alltså om bokspännen, de är inte helt enkla att datera men med största sannolikhet är de utifrån fyndomständigheterna och andra liknande fynd att döma medeltida, kanske från 1400-talet eller från tidigt 1500-tal.

Bokspännen 72dpi 900 600Här är våra tre bokspännen. De är 2 centimeter breda, det översta är cirka 6 centimeter långt, det mellersta 4 cm och det understa 5 cm. Det är på det mellersta spännet som inskriften Aue M återfinns.

 

Spännena är ca två centimeter breda och längderna varierar mellan fyra och sex centimeter. Alla är av koppar och det ena glänser nästan som vore det av guld. Det guldglänsande spännet är försett med en latinsk inskrift som är mycket tunt ristad och svårtydd. Texten kan med viss möda utläsas som ”Aue M”, vilket betyder Ave Maria. Det utgör inledningen till den katolska bönen Ave, María, gratia plena… (Hell Dig, Maria, full av nåd…) som skildrar ögonblicket då ärkeängeln Gabriel överlämnar budskapet till Maria att hon ska föda Guds son, Jesus Kristus.

Fra Angelico Annunciation WGA0474 72dpi 900I den här scenen som konstnären Fra Angelico målade på 1430-talet skildras jungfru Marias bebådelse, alltså det tillfälle då ärkeängeln Gabriel överlämnar budskapet till Maria att hon ska föda Guds son, Jesus Kristus.

 

Det är en inskrift som passar mycket bra eftersom det finns all anledning att misstänka att våra fynd kommer från katolska böcker som avsiktligt förstördes under 1500-talet och istället fick en profan användning sedan reformationen genomförts.

Bok med beslag 72dpi 900 600Den här boken är från 1492 och på den kan vi se hur beslagen sitter monterade. Boken finns i Michigan State University Library.

 

På 1500-talet var det Kammaren som höll ordning på Sveriges finanser, den bestod av en räntekammare som hade hand om pengarna och en räknekammare som kontrollerade räkenskaperna. Kungens fogdar ute i landet tog upp skatt i varor och pengar och levererade pengarna till räntekammaren. Varje fogde förde räkenskaper över de skatter som togs upp och skulle årligen resa till räknekammaren på Stockholms slott för att få dem godkända.

Till fogdarnas räkenskaper behövdes pärmar och dessa gjordes av pergament från de böcker som togs i beslag från klostren och kyrkorna. Böckerna sprättades isär och sidorna skarvades sedan ihop till pärmar av lämplig storlek.

Böckerna som stympades i räknekammaren kom från klostrens och kyrkornas bibliotek. Vanligast var mässböcker (missale) och sångböcker (graduale) men det kunde även röra sig om helgonkalendrar, den katolska kyrkans lagsamlingar eller också kunde böckerna behandla sådant som teologi, filosofi och naturvetenskap.

Det åtråvärda pergamentet användes inte bara till pärmar, det kunde också användas för att tillverka bälgar till orglar eller även till att laga sadlar med.

Våra fynd den här månaden kan alltså ses som en återspegling av 1500-talets religiösa och kulturella omvälvningar och av den framväxande statsmaktens växande byråkrati.

 

 

 

Stadsgården 26 november 2019

På gång i november 2019

Nu i november har vi kommit in i en period då det inte händer så mycket ute i fält. Visserligen fortsätter byggnationen här vid Slussen men det utförs inga schaktningsarbeten som innebär att vi behöver vara på plats för att dokumentera arkeologiska lämningar som då skulle kunna komma fram.

Översikt DSC 0010 72dpi 900 600Råkallt gråväder över Slussen. Nu i november har vi gått in i period då det råder lite stiltje på den fältarkeologiska fronten.

 

Det kommer att dröja till månadsskiftet mars/april 2020 innan vi är i fält igen, då är vi tillbaka i Slussengaraget där vi höll hus tidigare i höst.

Istället får vi nu tid att sitta ner och bearbeta den dokumentation vi hittills har gjort och att skriva de rapporter som så småningom ska komma ut i tryck. Det är ett arbete som inte syns så mycket utåt men som kommer att ge oss ny kunskap att bygga vidare på i de kommande fältarbetena och i våra framtida analyser av folklivet och bebyggelseutvecklingen i Slussenområdet.

Arbetsbild DSC 0002 72dpi 900 600Nu har vi istället tid att sitta ner och bearbeta all den dokumentation vi tidigare gjort i fält. Så även om det råder stiltje utomhus så pågår ett intensivt arbete inomhus med rapportskrivning.

 

 

 

 

 

Månadens fynd 29 oktober 2019

Månadens fynd - oktober 2019

Den 26 oktober 1905 upplöstes unionen mellan Sverige och Norge efter hårda förhandlingar. Sverige hade då varit i union med Norge sedan 1814. Av en händelse så hittade vi just i dagarna en del av en porslinskopp med en tryckt dekor med den flagga som användes under unionstiden.

Månadens fynd oktober 2019 72dpi 900 600Det här är månadens fynd. En porslinskopp som tillverkats för Stockholms sjömanshem.

 

Fyndet gjordes vid våra pågående undersökningar i det gamla Slussengaraget, under bron intill Sjöbergsplan.  Unionsflaggorna är lätta att känna igen då de har unionsmärket i flaggans övre vänstra fält. Märket är en kombination av de båda ländernas flaggor och kallades i folkmun för sillsalladen, vilken var en populär rätt på smörgåsborden vid den här tiden.  Flaggornas färger på koppen har klarat sig ganska bra men om man tittar noggrant så kan man se konturerna av ytterligare motiv av ett ankare mellan flaggorna och ovanför dem texten ”STOCKHOLMS SJÖMANSHEM”.

Livssituationen var för många sjömän erkänt svår under 1800-talets senare del med en utbredd alkoholism vilket inte underlättades av att hamnarna var fulla av krogar med förhållandevis billig alkohol. För att erbjuda ett alternativ bildades år 1879 Kristna Sjömannaföreningen i Stockholm av ett antal sjökaptener.  Några år senare bytte man namn till Stockholms Sjömansmissionsförening och höll bland annat predikningar i sjömanskapellet som låg vid Tyska Brunn i Gamla stan. Man hyrde även lokaler i Stadsgården där man drev matservering och hade fem enklare logementsrum.

SSMC002161S 72dpi 900Bilden är från en underhållning som hölls för sjömän på Stockholms Sjömanshem år 1901. Foto: Digitala Stadsmuseet, dokument ID: SSMC002161.

 

Allt förändrades den 21 januari 1890 då Kung Oscar II kom på ett oannonserat besök till Sjömanshemmet för att med egna ögon se hur verksamheten bedrevs. Besöket utmynnade i att kungen donerade 6000 kronor till ett nytt sjömanshem och att stiftelsen Stockholms Sjömanshem grundades. För donationen köptes det så kallade Fengerska huset på Peter Myndes backe 3. Byggnaden som ursprungligen restes på 1600-talet renoverades grundligt och fick då sitt nuvarande utseende med en ny fasad i tegel och ett torn med fartygsmast i nordöstra hörnet av taket, en välkänd syn för alla som passerar förbi Slussen.

DSC 0001 korr 72dpi 900 600Byggnaden som en gång inhyste Stockholms sjömanshem utgör en välkänd siluett för de många stockholmare som dagligen passerar Slussen.

 

Fo107555AB 72dpi 900Interiör från ett spartanskt inrett sovrum i Stockholms Sjömanshem. Bilden är antagligen tagen på 1950-talet. Foto: Karl Heinz Hernried, Sjöhistoriska museet, Identifikationsnummer: Fo107555AB, Digitalt museum.

 

Invigningen av det nya Sjömanshemmet förrättades av Oscar II den 5 oktober 1891 och det är till detta tillfälle som vi tror att kopparna med unionsflaggorna tillverkades. Verksamheten bedrevs sedan i lokalerna fram till 1964 då Stockholms Sjömanshem flyttade till det nybyggda Stockholms Sjöfartshotell på Katarinavägen.

Stadsgården 25 oktober 2019

På gång i oktober 2019

Vi har sedan senast fortsatt våra arbeten i Slussengaraget.

ArbetsbildHär grävs murlämningar fram i Slussengaraget med hjälp av handkraft och en liten grävmaskin.

 

Där har det kommit fram rester av murar i natursten. Så långt vi kan se just nu så rör det sig om murar som tillkommit i tre olika etapper. Den yngsta muren är av murbruket att döma från 1800-talet och därunder finns två murar som har ett bruk som ser ut att vara medeltida. Vi kan se att dessa murar har tillkommit vid två olika tillfällen där en L-formad del med slät innersida bildat en del av ett rum som sammanfogats med en äldre mur.

MurarTill höger i bild ses de L-formade murar med en slät insida som utgjort en del av ett rum och till vänster den äldre muren med vilken rummet fogats samman. Troligen är dessa lämningar medeltida och har hört hemma i 1400-talet.

 

Det murbruk som använts är som sagt av en typ som tycks vara medeltida, men det är inte alls möjligt att datera närmare. Ser vi till vilken nivå vi befinner oss på så ligger dessa äldre murar på cirka 2 meter över havet, det innebär att vi är i höjd med strandlinjen omkring år 1400. Det gör att det skulle kunna vara fullt möjligt att det vi hittat är fragmentariska rester efter den medeltida Yttre Söderport som omnämns i skrift år 1435. Men det ska vi kanske ta med en nypa salt än så länge. Förhoppningsvis kommer fler lämningar så småning om fram som kan hjälpa oss vidare med tolkningarna av dessa fynd. Helt klart är dock att murarna är väldigt skadade och till stor del nedrivna och borttagna. I anslutning till dem kommer främst fynd från 1700-talet, men här finns även någon enstaka medeltida keramikskärva.

Nere vid Sjöbergsplan har vi följt en mindre schaktning tvärs över trafikleden på Södermälarstrand och där har vi så som tidigare kunnat konstatera att det funnits en medeltida bebyggelse i området. Där hittade vi nu en del organiskt material i form av fragment från svarvade och laggade träkärl samt läder från vantar och skor. Bland fynden fanns också medeltida skärvor av stengodskärl och ett handtag till en dryckeskanna av glaserat lergods.

Medeltida keramikHär ser vi en del av de fynd som alldeles nyss gjorts vid Sjöbergsplan. Det är skärvor av medeltida keramik. Uppe till vänster ett handtag till en glaserad lergodskanna från sent 1200-tal, de övriga bitarna kommer från tyska dryckeskrus av stengods.

 

 

 

 

 

Månadens fynd 30 september 2019

Månadens fynd - september 2019

Det fynd vi valt att lyfta fram denna månad är av lite annorlunda typ, det är ett avtryck av en sko.

Någon har trampat med sin skobeklädda fot i en tegelsten som legat på tork och ännu inte stelnat i sin form.

Skoavtryck 72dpi 900 600 nySå här ser vårt skoavtryck ut.

 

Att hitta tegelstenar med avtryck är inte så ovanligt, men det brukar då nästan alltid röra sig om avtryck från olika djur. Grisar och katter verkar ofta ha rört sig inne på tegelbruken och då också råkat lämna sina spår till eftervärlden. Däremot har åtminstone inte vi tidigare stött på ett avtryck av den här typen, så därför är det extra spännande att få visa upp det.

Skoavtrycket har en längd på lite drygt 20 centimeter så det är alltså ganska litet, och det är egentligen ganska svårt att säga något konkret om det vad gäller typ av sko eller skons datering.

Tyvärr har vi inga andra fynd i anslutning till vår tegelsten som kan hjälpa oss med dateringen.

Vi kan dock utan tvekan konstatera att skon som satt sitt avtryck i tegelstenen haft en rejäl klack.

Klackar på skor uppträder i Sverige först under tidigt 1600-tal. I Livrustkammaren i Stockholm finns till exempel en manssko med klack som är från tiden omkring 1610 och från Vasaskeppet som förliste år 1628 finns också mansskor med klack. Den höga typ av klack som vi ser i vårt avtryck förekommer med säkerhet bland de skofynd som gjorts på regalskeppet Kronan som förliste 1676.

I skomakarprislistor från Köpenhamn 1605 och Malmö 1615 omtalas skor med klackar eller ”affsat” som den egentliga termen lydde på 1600-talet. Första gången ordet ”klack” förekommer i betydelsen skoklack är år 1688.

Avtrycket tyder på att det rör sig om en enkellästad känga med klack. Den breda sulan ger skon ett ganska grovt intryck så man får kanske tänka sig att det var någon av brukets arbetare som satt sin fot i den blöta leran. De skor som användes i de högre stånden var betydligt mer smäckra.

Den korta längden tyder på att det rör sig om en sko som burits av någon yngre person. Kanske en lärling som ville göra avtryck?

Om vi avslutningsvis ska våga oss på en datering så får den bli ganska vid, den höga och grova klacken passar in någonstans mellan 1670 och 1800.

European Leather Buckle or Tie Shoes. 1725 1740. Metropolitan Museum of Art. nyHär ser vi ett ett exempel på ett par skor från perioden 1725-1740 som kan ge oss en aning om hur skon som satt sitt avtryck i tegelstenen kan ha sett ut. Möjligen är dock de här skorna av ett lite elegantare slag, men den rejäla klacken känns igen.

 

 

 

 

 

 

Arkeologikonsult

Arkeologikonsult kommer fortlöpande att genomföra de arkeologiska undersökningarna i Slussenområdet under hela byggnationstiden. Det kommer att dyka upp många intressanta fynd och lämningar från olika epoker så fortsätt gärna följa vårt arbete här på Slussenportalen.

Kontakt

Telefon: 08-590 840 41

Epost: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Web: www.arkeologikonsult.se