Månadens fynd 22 oktober 2021

Månadens fynd - oktober 2021

Månadens fynd kommer ifrån våra undersökningar vid Södra Slussplan. Nu vill vi visa upp fragment av sirapskrukor och toppsockerformar som kan dateras till 1700-talets andra hälft. Sirapskrukorna utgörs av invändigt glaserat rödgods medan toppsockerformarna är helt oglaserade. Det rör sig om produktionsavfall från tillverkning av toppsocker.

Sockerbrukskeramik 2 72dpi 900Månadens fynd utgörs av några av de skärvor till kärl som använts i samband med sockertillverkning någonstans i närheten av Slussen. Fynden kan dateras till 1700-talets andra hälft.

 

I början av 1740-talet anlades ett flertal sockerbruk i Stockholm och mot slutet av århundradet fanns det så många som tolv sockerbruk varav ett flertal låg på Södermalm. Våra fynd kommer från den produktion som bedrevs vid något av dessa. Vi kan tyvärr inte avgöra från vilket bruk, men det är sannolikt att det rör sig om något av de mest närliggande. Det ena grundades 1741 och fanns i kvarteret Midas på Lilla Nygatan 16 invid Mälartorget. Det andra var det så kallade Loheska bruket som hade etablerats kring sekelskiftet 1700. Det bruket var i flera decennier stadens enda sockerraffinaderi och låg i kvarteret Mälaren, i hörnet av Badstugatan mot Södermalmstorg och i fabriksberättelsen för år 1740 kan vi läsa att det stod ”i full flor”. På 1750-talet bytte bruket namn till Södermalms sockerbruk. I samband med den stora Mariabranden 1759 kom det att ödeläggas helt men återuppbyggdes igen på samma plats.

Sockerbruket Lilla Nygatan 16. 1742. Ritningsnummer NS037 BN 1742 277 72dpi 900 600Det här är en ritning till sockerbruket vid Lilla Nygatan 16. Ritningen är från 1742 och finns på Stadsarkivet i Stockholm.

 

Sockerbrukstomten Brolin 1773 72dpi 900På den här kartbilden från 1773 återfinns den så kallade Sockerbrukstomten till vänster i bild. Själva bruket låg i tomtens sydöstra hörn, alldeles invid Bödelsbacken som vi känner som dagens Södermalmstorg.

 

Dessa tidiga sockerbruk var sockerraffinaderier där råsocker förädlades. Råvaran utgjordes av importerat råsocker från sockerplantager i framför allt Västindien där verksamheten drevs med slavarbetskraft. Socker var vid denna tid oerhört dyrt och något endast människor i samhällets övre skikt hade tillgång till.

Slaves cutting the sugar cane Ten Views in the Island of Antigua 1823 plate IV BL 72dpi 900Det här är en avbildning som visar hur slavarbetskraft används på en sockerrörsplantage på Antigua i Västindien år 1823.

 

Processen att utvinna socker ur sockerbetor odlade i Europa kom i gång först efter 1830 och då blev sockret också mycket billigare vilket ledde till att konsumtionen ökade explosionsartat i alla samhällsklasser.

Själva raffineringsprocessen bestod i att råsockret kokades, späddes med kalkvatten och blandades med äggvita eller oxblod. Därefter hälldes den trögflytande sirapen i toppsockerformar som hade ett hål i spetsen. Formarna ställdes med spetsen nedåt i avrinningskärl, sirapskrukor, så att sirapen skulle kunna rinna ner i dem. När det sedan endast fanns kvar kristalliserat socker i toppsockerformen togs sockret ur och ställdes att torka. Den karaktäristiska sockertoppsformen blev alltså till i samband med reningsprocessen. Socker såldes som sockertoppar ända fram till 1940-talet. 

Trots mängden av sockerbruk i Stockholm under 1700-talet så är arkeologiska fynden av sockerbrukskeramik få. Utöver våra fynd så påträffades det 2019 i kvar­teret Rosendal mindre på Södermalm stora mängder toppsockerformar och sirapskrukor från ett sockerbruk som var aktivt där från 1760-talet fram till 1832. Tre av de sirapskrukorna var stämplade ”SPEN­CERS PRESCOTT” vilket visar att de tillverkats i England. Godset i flera av toppsockerformarna från Rosendal var av så kallat cream ware vilket indikerar att även de kan vara importerade från brittiskt område.

Toppsockerformarna från Södra Slussplan är tillver­kade av oglaserad rödbrännande lera av samma typ som användes till traditionella inhemska kärl av röd­gods. På ett par fragment finns en stämpel som liknar en lilja. Vi har inte lyckats identifiera någon tillverkare med denna stämpel men det fanns tillverkare av sockerbrukskeramik i Stockholms när­het under andra halvan av 1700-talet. En möjlig produktionsplats skulle kunna vara Ulfsunda fabrique som låg i Ulvsunda i Bromma. Vi vet från skriftliga källor att den fabriken producerade sockerformar för Loheska brukets räkning åtminstone mellan år 1800 och in på 1810-talet.

 

 

 

 

 

 

Månadens fynd 21 september 2021

Månadens fynd - september 2021

Månadens fynd utgörs av en del av de fiskben som vi påträffat i kulturlagren här vid Slussen. Fisk har alltid varit en viktig föda. Inte minst gällde det under den katolska medeltiden då närmare hälften av årets dagar var fastedagar och man endast fick äta fisk.  I äldsta tid försågs stadsborna med färsk fisk genom stadens egna fiskare som fiskade i Mälaren och Saltsjön. Från Stockholms skärgård, Åland och finska kusten köpte man dessutom upp saltad och torkad fisk av lokala skärgårdsbönder.

I takt med att Stockholms befolkning ökade blev behovet av färsk levande fisk större än vad som kunde levereras av stadens lokala fiskare. Troligtvis med en start redan i början av 1500-talet började därför fiskare åka ut i skärgården för att köpa upp levande fisk som de förvarade i sumpar och sedan förde in till staden.

Skärgårdsbönderna brukade traditionellt benämna fisken som antingen strömming eller fisk och fisk utgjordes då av fjällfisk respektive skinnfisk. Till fjällfisken hörde då till exempel abborre, gädda, braxen, sik och id. Skinnfisken var huvudsakligen torsk.

Av de fiskben vi hittat kommer en stor mängd från abborre. Nere vid Södra Slussplan utgjorde till exempel abborrarna hela 64% av alla artbestämda fiskar.

Även strömming är vanligt förekommande och i kvarteren Ormen och Glasbruket Större som låg upp efter Stora Glasbruksgatan (i dag Katarinavägen) utgör den hela 58%.

Gäddorna återfinns i cirka 10% av fiskbenmaterialet. Torsken är faktiskt lite vanligare och varierar mellan 10- och drygt 20%.

Alla fiskar1 1Det här är ett litet urval av de fiskben vi hittat vid Slussen. Överst ben från torsk, därunder till vänster ben från gädda och till höger sill. Underst ser vi en del ben från abborre.

 

Så långt vi kan ana nu så finns det variationer i arternas representation som mycket väl skulle kunna bero på skillnader i hur olika undersökningsområden historiskt har använts. Vid Södra Slussplan fanns det under 1700-talet till exempel en mängd krogar och uppe i kvarteren kring Katarinavägen (Stora Glasbruksgatan) bodde då en stor del av hamnens arbetare, men också en hel del välbärgade borgare.

 

 

 

 

Månadens fynd 27 augusti 2021

Månadens fynd - augusti 2021

Månadens fynd består av två föremål som vi hittade i samband med genomgång av muddringsmassor från Saltsjön, invid Slussen på Södermalmssidan. Fynden kan dateras till 1300-talets andra hälft. Det ena föremålet är en träsula till en så kallad patina och det andra föremålet är en läderrem som varit fastspikad på träsulan och hållit fast den mot skon. Själva sulan hade en klack baktill och en upphöjning mitt under trampytan. Syftet med en patina var att den skulle skydda skorna mot smuts och väta.

patina och ovanläder Så här ser månadens fynd ut. Underst patinans träbotten och överst läderremman som hållit den på plats mot skon. Fynden gjordes separat så vi kan inte säkert säga att just de här suttit ihop, men de kom i samma fyndkontext och vi kan datera dem till 1300-talets andra hälft.

 

Med tanke på att renhållningen på stadens gator vid den här tiden kanske inte var av absolut toppklass så kunde det nog vara bra att försöka hålla sina fötter så rena och torra som möjligt. Fast frågan är nog hur effektivt det egentligen var. Dessutom kan man undra hur bekvämt det var att gå omkring med dem på ojämna och kanske isiga kullerstensgator.

HaaksbergenDet var bland annat läderskor av den här typen som Södermalmstorgs innevånare hade på sina fötter under 1300-talets andra hälft och det var dem man ville skydda mot smuts och väta.

 

Målningar med patinorTill vänster ser vi en detalj ur Hieronymus Bosch målning "De sju dödssynderna" från ca.1480 där en falkenerare bär ett par pationor. Till höger syns Jan van Eycks mycket berömda målning "Makarna Arnolfinis trolovning" från 1434 där det står ett par pationor på golvet.Vi vet att det finns enstaka fynd av patinor redan från 1100-talet i London och att den typ vi hittat tycks ha blivit riktigt populära ute i Europa under andra hälften av 1300-talet. I våra svenska medeltidsstäder är de däremot mycket ovanliga fynd. Här i Stockholm har det bara hittats fyra liknande träbottnar tidigare, däremot har man hittat flera läderremmar som hört till patinor.

De äldsta skriftliga uppgifter vi kunnat hitta om tillverkning av patinor i Stockholm är från år 1440 då en Claus patinemakare omnämns.

I Stockholms stads tänkeböcker 1476 finner vi en Peder patinemakare, han omnämns under dramatiska omständigheter den 14 oktober då han dömptes till reep – alltså till hängning för tjuvnad.

Eftersom vi utifrån arkeologiska fynd vet att det funnits skomakare här i Stockholm långt innan de omnämns skriftligt så kan vi nog också ana att även patinemakare fanns här under 1300-talet och att de fynd vi gjort tillverkats här i stan.

 

 

 

 

 

 

 

Månadens fynd 26 juli 2021

Månadens fynd - juli 2021

Månadens fynd ser kanske inte mycket ut för världen, men det rör sig faktiskt om något ganska ovanligt och tämligen exklusivt.

Mjölkglas Fnr. 4675 15221 1 72dpi 900 600Skärvor av så kallat mjölkglas som påträffades vid våra undersökningar på Stadsgården.  De kommer mest sannolikt från en exklusiv vas, tillverkad i slutet av 1600-talet.

 

Det rör sig om två små glasskärvor som tillverkats av så kallat mjölk- eller benglas. Det var en typ av glas som började produceras i Bayern i slutet av 1660-talet, 1669 framställde glasmästaren Joachim Becher något han kallade ”porslin av glas”. För att få fram en glasmassa med opaka egenskaper som liknade porslin använde han sig av tillsatser som bly, tenn och benaska.

Den här typen av glas blev mycket omtyckt på 1670-talet och producerades då också i Venedig men även i Orléans i Frankrike. Efter fransk förebild kom även en produktion i gång vid glashyttor i södra Böhmen under 1670-80-talen.

Den främsta anledningen till att tillverka sådant glas var att man ville efterlikna och imitera dyra och eftertraktade kinesiska porslinskärl. Det som glasmästarna då tillverkade var fina och representativa ting såsom vaser, urnor och serveringskärl, i vissa fall även stora dryckesstop.

De skärvor som vi nu visar upp är på utsidan prydda med mörkblå så kallad fjäderdekor. Förmodligen härrör de från en blomvas, vilket i sig var något tämligen exklusivt för 1600-talets stadsbor. På kontinenten och inte minst i Nederländerna hade snittblommor då blivit populära hos adeln och förmögna borgare. Man ville pryda sina rum med blommor från både naturen och trädgården. Ett intresse som även tog sig ett starkt uttryck i den samtida nederländska konsten.

Vad våra små skärvor visar är att de glasteknologiska nyheterna och det kontinentala högborgerliga modet snabbt anammades även av de av de förmögna borgare som var bosatta kring Södermalmstorg i slutet av 1600-talet.

Blomsterstilleben 2Här ser vi ett vackert blomsterstilleben som målades av den nederländske konstnären Balthasar van der Ast. Även om vasen inte är den samma som den varifrån våra skärvor kommer så ger bilden ändå en fin känsla av den lyx som det sena 1600-talets rika borgare kring Södermalmstorg ville omge sig med.

 

 

 

 

 

Månadens fynd 22 juni 2021

Månadens fynd - juni 2021

Månadens fynd har några år på nacken, det tappades eller slängdes i vattnet nere vid en kaj som fanns här vid Slussen under tidigt 1600-tal. Föremålet som då hamnade i vattnet var en flätad näverkont. Utifrån årsringsdateringar av det trä som användes vid kajbygget så kan vi datera lagret där fyndet gjordes  till perioden 1610-1638.

Fnr 4461 11714 x Näverkont.Så här ser vår näverkont ut. Den kan dateras till perioden 1610-1638 och därmed är den det äldsta svenska fyndet i sitt slag. Möjligen kan det vara så att den ovanliga bottenformen är ett typologiskt drag? Alla andra kända fynd från Sverige har en plan botten så att konten kunnat stå upp när man ställt den på marken och de fynden är yngre än vårt.

 

Man med näverkont 72dpi x 600Den här mannen bär en kont med plan botten, vilket också är den typ som vi kan återfinna i museisamlingarna. Konten är flätad av näver som rensats och skurits till remsor som är omkring tre centimeter breda. Enligt de experter som studerat och dokumenterat den så har konten flätats diagonalt med botten och insidan först och då önskad storlek uppnåtts har flätaren vikt av kanten och flätat utsidan, uppifrån och ner. Där remsorna har tagit slut har remsorna skarvats.

Tyvärr är vårt fynd dessvärre inte helt komplett men formen är tydlig. Den enda information som egentligen saknas är hur locket har avslutats. På baksidan har konten hål mellan remsorna på den plats där axelbanden varit placerade. Botten är flätad ungefär som ett kaffefilter vilket innebär att den inte kunnat stå speciellt stadigt då botten är smal. Det här är ett unikt drag, andra observerade kontar brukar vanligen vara lådformiga och ha en plan botten.

Den här typen av bärredskap kom med all säkerhet till Sverige med finska kolonisatörer som bosatte sig i de så kallade finnbygderna i mellersta Sverige och nedre Norrland under perioden 1570-1640.

Även själva termen kont är av finskt ursprung – kontti, vilket ytterligare stärker tanken på att de här föremålen har sitt ursprung där.

I svenska museisamlingar kan man finna drygt ett hundratal näverkontar men ingen med samma ålder som den vi funnit vilket gör att konten från Slussen är unik i sitt slag. Det är det äldsta fyndet i Sverige och det är en tidigare okänd modell.

Som våra experter uttrycker det, den är kort och gott en riktig raritet!

 

 

 

 

 

Månadens fynd 27 Maj 2021

Månadens fynd - maj 2021

Månadens fynd kommer från de undersökningar vi gjorde på Södermalmstorg våren 2015. Det rör sig om några ovanliga föremål som sällan påträffats i Sverige tidigare, fem beslag av järn.

Våra beslag påträffades huvudsakligen i lager som hörde till 1300-talets första hälft. Eftersom beslagen var mycket likartade men av olika storlek antog vi att de hört till en form av redskap som liksom beslagen varit proportionerliga och funnits i många olika storlekar. Vi tyckte därför att det var rimligt att tolka dem som doppskor till knivslidor. Det största beslaget kan till och med varit avsett för en svärdslida.

KnivbeslagSå här ser våra mycket speciella beslag ut. Det längsta är cirka 21 cm långt och har sutttit som en doppsko på en knivslida till en stor kniv eller möjligen kanske till och med på en svärdslida.

 

Det var svårt att hitta några paralleller till våra fynd här i Sverige, men det fanns ett i viss mån liknande från Öland som pekade på ett ursprung i Baltikum eller Finland, därför ansågs det fyndet vara av baltisk typ. Nu har vi emellertid lyckats hitta ett exakt likadant fynd från västra Tyskland, det påträffades i den lilla staden Soest som ligger i Nordrhein-Westfalen 45 kilometer öster om Dortmund. Våra kollegor där har också tolkat sitt fynd som en doppsko till en knivslida. Med tanke på de slående likheterna så är det sannolikt att dessa doppskor alltså kommer från tyskt område. Det är heller inte särskilt förvånande med tanke på att många andra föremål i vårt digra fyndmaterial från 1300-talet också har sitt ursprung där. De tyska köpmännen som ju utgjorde en stor del av Stockholms befolkning ville helt enkelt omge sig med de ting de var vana vid och som utgjorde en del av deras identitet.

Förhoppningsvis kommer vi att hitta fler doppskor av den här typen när vi så småningom undersöker ytterligare delar av Södermalmstorgs medeltida bebyggelse.

 

 

 

Månadens fynd 26 april 2021

Månadens fynd - april 2021

Den här månaden presenterar vi ett fynd som gjordes nere vid Stadsgården för några år sedan. Det rör sig om en liten skärva av ett ölglas från 1600-talet. Vid den tiden hade glaskärl blivit vanliga i de stockholmska hushållen och just ölglas förekom i flera olika former, vanligast var de höga åttkantiga bägarna av ljusgrönt glas som dekorerats med pålagda glastrådar kring buken – de så kallade passglasen.

Men vår skärva kommer från en annan typ av kärl, det kommer från en så kallad Humpen, ett högt cylindriskt ölglas som under tidigt 1600-tal blev mycket populära i centrala Europa. De här bägarna tillverkades av färglöst glas, oftast hade de ett enkelt utförande och de hittas inte sällan vid arkeologiska undersökningar i städerna. Det fynd vi gjort är dock lite mer speciellt, det kommer från en stor praktbägare dekorerad med svart, gul och vit emalj. Det rör sig alltså om en skärva från ett exklusivt kärl som sannolikt tillverkats i Böhmen eller i södra Tyskland. På dess buk har det funnits en text, men av den finns bara bokstäverna ”…STI…” kvar så vi vet inte exakt vad som stått där.

Vår skärvaDet här är vår skärva av vad som en gång varit ett praktfullt dryckesglas från 1600-talet. Glaset har haft en inskription av vilken endast bokstäverna STI återstår, längst till höger finns också en del av bildmotivet bevarat.

De emaljdekorerade bägarna hade inte sällan motiv som var knutna till välbeställda adelsfamiljer i form av släktvapen och liknande, ett annat vanligt motiv var scener med bibliska motiv.

Humpenbild. Kurfurstenhumpen mit Reiterporträt Johann Georgs III. von Sachsen. 1683Här ser vi en bild av en Humpen med ett ryttarporträtt föreställande kurfursten Johann Georg III av Sachsen. Av inskriptionen framgår det att glasbägaren tillverkats 1683. Kanske har vårt kärl haft en liknande dekoration?

 

Fyndet avspeglar och fördjupar bilden av rikedom hos åtminstone en del av den befolkning som var bosatt här kring Slussen på 1600-talet. En rikedom som ledde till en lyxkonsumtion av olika varor som vi tidigare har kunnat se i vårt digra fyndmaterial.

 

 

 

 

Månadens fynd 26 mars 2021

Månadens fynd - mars 2021

Nu i mars utgörs månadens fynd återigen av ett träföremål, denna materialkategori som är så sällsynt här vid Slussen. Fyndet påträffades i utfyllnadsmassor invid en av de bryggor som förr fanns nere i den hamnvik som sträckte sig från Saltsjön upp mot vad som idag är Katarinavägen.

Det rör sig om en kam med ett rejält handtag och mycket grov tandning. Mellan tänderna satt det fortfarande kvar en hel del tagel så vi kan sluta oss till att kammen använts när någon skött om sin häst och kammat ut dess man och svans. Det här är det första fyndet en hästkam vi gjort, annars har spåren efter stadens hästar främst utgjorts av någon enstaka ryktskrapa av järn eller av tappade hästskor.

Utifrån fyndomständigheterna kan kammen dateras till sent 1500-tal.

Hästkam Fnr 4461 11574 4 Datering fas 5 1554 1641 fram och bak 72dpi 900 600 ver.2Den här bilden visar båda sidorna av vår hästkam. Underst kan vi se att kammen varit försedd med ägarens bomärke.

 

Idag kan det kanske tyckas konstigt att man höll sig med hästar inne i stan, men faktum är att ännu en bit in på 1960-talet så förekom det körslor med hästar här i Stockholm.

Hästtransport 1965 72dpi 900 korrHär ser vi en bild av en hästtransport, den togs på Saltmätargatan här i Stockholm 1965.

 

I början av 1600-talet fanns det 110 hästar inne i staden och 220 på malmarna. Från den tid då vår kam var i bruk bodde ett flertal av stadens åkare på Södermalm, eller åtminstone hade de sina stall här. De skötte många av de nödvändiga varutransporter som behövdes för stadsbornas underhåll. De körde till exempel byggnadsmaterial så som tegel, sten och sand till de många byggen som pågick inne i stan. Inte minst körde de också ved som behövdes i stora mängder för att människorna skulle kunna hålla sig varma och laga sin mat. En annan mycket viktig funktion som åkarna och deras hästar hade var att köra fram vatten i samband med de eldsvådor som inte så sällan drabbade staden.

Vi hoppas att vår kam var till behag för den eller de hästar som gjorde så mycket nytta för det sena 1500-talets stockholmare.

Brunnsbacken. Johan Sevenbom. 1773 72dpi 900 600 beskuren korrEn situationsbild från år 1773 som bland annat visar oss en hästskjuts som hämtar vatten nere vid Brunnsbacken här vid Slussen. Bilden är ett utsnitt ur en målning av Johan Sevenbom.

 

 

 

 

 

Månadens fynd 25 februari 2021

Månadens fynd - februari 2021

Månadens fynd har just kommit tillbaka från konservering och är nu nästan i skick som nytt, så vi är glada att få visa upp det för er. Det rör sig om ett ganska ovanligt fynd i arkeologiska sammanhang - en fiskhåv. Den är tillverkad i ett stycke av en kraftig grangren som böjts till så att den fått formen av en håv. Det rör sig om ett riktigt fint hantverk. På grund av att stora delar av vårt undersökningsområde här vid Slussen vilar på en grusås så är bevaringsförhållandena inte speciellt gynnsamma för att kunna hitta fynd av organiskt material såsom trä, läder och textil. Det här fyndet gjorde vi i samband med att vi övervakade muddringsarbeten invid Saltsjöns strand.

Utifrån fyndomständigheterna så kan vi datera fiskhåven till 1700-talet.

 

Fiskhåv Så här ser vår fiskhåv ut. Den är lite drygt 1 meter lång (1,05 m).

Fyndplatsen är intressant eftersom den har en anknytning till en av Stockholms två fiskmarknader, Södra Fiskaretorget som etablerats cirka 1660 och låg invid Söderströms utlopp i Saltsjön. Den andra låg vid Norrström.

Det var endast vid dessa fiskaretorg som färsk och levande fisk fick säljas. Hit fördes fisken av så kallade sumpfiskare som köpte upp fisk lokalt i skärgården och sedan tog in den i sumpar till staden. Sumpfiskarna var sedan 1636 organiserade i ett eget skrå, det så kallade Sumpfiskarämbetet, och hade från 1684 förtursrätt till att köpa upp all färsk fisk i skärgården, Mälaren och Hjälmaren för att föra in den till Stockholm.

När fiskelasten väl kom in till stan så flyttades den över till fasta fisksumpar. Så kanske tappades vår håv i vattnet i samband med en sådan omlastning av fisk?

Fiskarhamnen med Södermalm i bakgrunden 72dpi 900År 1896 fångade en förbipasserande fotograf den livliga kommersen vid Södra Fiskaretorget (eller Fiskarehamnen som platsen då kallades). Här syns också en sumpskuta med hissat segel som nyss angjort bryggan och lossat sin last. (Objekt-ID: Stockholms stadsmuseum. Fotonummer: Fa 50393).

 

 

 

 

Månadens fynd 28 januari 2021

Månadens fynd - januari 2021

Månadens fynd kom fram alldeles nyss. Vi har hittat dem under den här veckan när vi övervakat ett schaktningsarbete inne i det så kallade KF-huset här vid Slussen.

Det rör sig om delar av trasiga deglar som använts vid glastillverkning. Det kanske inte ser så märkvärdigt ut, men faktum är att fynden är ganska spännande.

Gjutformar till glasHär ser vi några delar av gjutformar som använts vid Melchior Jungs glasbruk någon gång under perioden 1652-1678. På en del av dem finns kvarsittande glasmassa. Vid tillverkningen av formarna användes vitlera som importerades främst från tyskt område, men även från Frankrike.

 

I nära anslutning till platsen där schakten grävdes låg en gång Melchior Jungs glasbruk. Jung hade startat sin glastillverkning redan 1642 genom att med hjälp av främst italienska glasblåsare bygga upp en hytta på Kungsholmen. 1652 drabbades emellertid bruket av en förödande eldsvåda och efter den flyttade Jung sin verksamhet hit till kvarteret där vi nu befinner oss. Glasbruket fanns kvar i drift fram till 1678 och vid den tiden arbetade ”8 geseller eller mestare och 10 handtlangare, föruthan enn stoor deel annat tarfweligit brukzfollck, alla infödde swenske” här.

Utifrån skriftligt material från 1600-talet så vet vi att man på Jungs glasbruk tillverkade fönsterglas, buteljglas, dryckesglas och även ljuskronor. Till ljuskronorna behövdes glaspärlor i olika färger liksom slipade bergkristallpärlor och glasprismor. Förvånansvärt nog så finns det idag inga bevarade glasföremål som säkert kan knytas till Melchior Jungs produktion, möjligen med undantag för två ljuskronor som finns på Skoklosters slott.

När det kontorskomplex som idag utgör KF-huset började uppföras under det tidiga 1900-talet och med vidare påbyggnader under 1930-talet och 1970-talet så gjordes inga arkeologiska undersökningar på platsen. Så de fynd vi nu gjort är de första arkeologiska beläggen för den glasproduktion som Melchior Jung bedrev.

Vår glasexpert berättar att sådana här fynd är bland de säkraste indikationer på glastillverkning som man kan hitta. Massan i deglarna är mycket typisk för sådana deglar som man smälte glas i. Den består först och främst av vitlera som blandats med chamotte från krossade degelfragment. Vitleran importerades framförallt från Grossalmerode i Hessen (ungefär 15 mil öster om Köln), men man kunde också få bra lera från Frankrike.

Åtminstone ett av de fynd vi nu gjort tycks vara en trasig degel som använts vid flasktillverkning.

 

 

 

 

 

 

 

Arkeologikonsult

Arkeologikonsult kommer fortlöpande att genomföra de arkeologiska undersökningarna i Slussenområdet under hela byggnationstiden. Det kommer att dyka upp många intressanta fynd och lämningar från olika epoker så fortsätt gärna följa vårt arbete här på Slussenportalen.

Kontakt

Telefon: 08-590 840 41

Epost: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Web: www.arkeologikonsult.se