Månadens fynd 29 Maj 2019

Månadens fynd - maj 2019

I månadens fynd för maj tar vi återigen upp en typ av fynd som vi ofta hittar. Det rör sig om kritpipor, alltså pipor av lera som formpressades för att sedan i vissa fall efterbehandlas på olika sätt. Det här var massproducerade varor och de vi hittar här är oftast tillverkade i Holland eller i Sverige. År 1747 infördes i tidens merkantilistiska anda ett importförbud på kritpipor, så från 1700-talets mitt är de pipor vi hittar uteslutande svenska. I Sverige tillverkades då årligen miljontals pipor.

De aktuella fynden kommer från vår genomgång av muddermassor som tagits upp invid Skeppsbron och de härrör från 1700-talets första hälft, alltså från tiden före importförbudet.

Kritpipor från muddring vid Skeppsbron Img4716 72dpi 900 600Det här är en liten del av alla de kritpipor vi hittat vid Skeppsbron. De har slängts bort någon gång under 1700-talets första hälft.

 

James Earl amerikansk artist 1761 1796. En piprökande Francis Welch. 72dpi 450 450 nyDet framgår tydligt av samtida prislistor från tillverkarna att piporna var av olika kvalitet och det går att i viss mån använda dem som indikatorer på social status. Till exempel varierade de i längd. De med långa smala skaft, som kunde vara drygt halvmeterlånga, gick lätt av. För att inte ha sönder pipan skulle användaren helst sitta ner när den användes. Det antas därför att långa pipor varit avsedda för en välbeställd klass som nu också valde att markera sin sociala status genom att i lugn och ro sitta ner och visa att man kunde njuta av sin rökning och det goda livet. Detta var en statusmarkering som blev tydlig redan vid 1600-talets mitt och då också började visas upp i konsten.

Här till vänster ser vi en målning av den amerikanske konstnären James Earl (1761-1796). Målningen föreställer en piprökande aristokrat, Francis Welch. Han röker i en pipa med långt skaft som dessutom har glaserat munstycke.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Bland kritpipsfynden vill vi nu speciellt lyfta fram skaft vars mustycken är glaserade.

Det här är alltså pipsskaft med lackade munstycken, något som är mycket ovanligt i vårt annars rikliga material av kritpipsfynd.Det här är pipsskaft med glaserade munstycken, något som är mycket ovanligt i vårt annars rikliga material av kritpipsfynd.

Här i vårt fyndmaterial som är mycket omfattande när det gäller kritpipor är denna typ av skaft väldigt ovanliga. Glasyren gjorde att pipskaftet blev mindre varmt och att det därför var behagligare att röka pipan eftersom läpparna inte fastnade, vilket annars kunde hända. De pipor som varit glaserade på det här viset hör till en kategori som varit dyrare i inköp.

Kanske är det typiskt att vi nu finner dem just på en plats som Skeppsbron där många av de välbeställda redarfamiljerna hade sin hemvist?

 

 

 

 

 

 

 

På gång i maj 2019

Månadens genomgång handlar inte så mycket om vad vi gör just nu utan mer om vad vi nyss avslutat. Under maj så har undersökningarna av muddermassor som grävts upp vid Skeppsbron avslutats för den här gången. Som resultat har vi fått fram ett fint och representativt urval av fynd från framförallt 1700-talets första hälft. Mängden av bland annat kinesiskt porslin, fajanser och sällsynta fynd av glaserade skaft till kritpipor ger oss en inblick i den burgna miljö som rådde vid Skeppsbron vid den tiden.

Img4723 72dpi 900 900Det här beslaget av tenn bär en tysk inskription "GOTT SCHVEF DIE WELT UND NOCH ER HÆLT" och ett motiv som återger en scen från Edens lustgård. Det kan dateras till 1700-talets första hälft och påträffades i muddermassorna invid Skeppsbron. Beslaget är 4,5 cm stort.

 

Inte så långt från muddringarna vid Skeppsbron har vi även avslutat schaktningarna längs med Slussplan där vi fick tillfälle att dokumentera en del av murarna till Södra slakthuset. Ett annat arbete som slutförts är schaktningarna för fjärrvärme på Kornhamnstorg som vi berättade om i april. Den sista delen av ledningsdragningen gick över Munkbroleden varför arbetet genomfördes nattetid för att inte störa trafiken allt för mycket. Under fyra nätter följde vi dessa schaktningar och kunde bland annat dokumentera delar av samma stenbelagda torgyta från tidigt 1600-tal som vi tidigare påträffat på Kornhamnstorg.

Arbetsbild 2 nattjobb IMG 0747Bilden visar nattarbete på Munkbroleden vid Kornhamnstorg. En fördel med att arbeta natt på försommaren är nätterna har blivit förhållandevis ljusa vilket gör det lättare att se när kulturlager och stenläggningar kommer fram.

 

En ny undersökning kan vi dock rapportera om denna månad. Den utförs under den stående bron mellan Södermalm och Gamla stan i ett garageutrymme i den sydvästligaste delen av Karl Johans torg, direkt söder om den gamla Nils Ericson slussen från 1850-talet. Att utföra arkeologiska undersökningar inne i stående byggnadskonstruktioner är inte något vi gör så ofta men det förekommer då och då. Speciellt vid grundförstärkningar av byggnader som vilar på äldre lämningar. Våra undersökningar i garaget har knappt kommit halvvägs men det har visat sig att man har gjort ganska stora markingrepp när bron och garaget uppfördes på 1930-talet. Det innebär att de lämningar vi hittar bokstavligen blir som små öar då allt runtomkring är bortgrävt. Men genom att systematiskt dokumentera allt som kommer fram kan vi ändå pussla ihop informationen till begripliga enheter i slutänden. Hitintills har vi hittat murar från Södra Kvarnhuset och från ett av de många slipverk som fanns i Söderström på 1700-talet.

Arbetsbild 1 garaget IMG 0701Dokumentation inne i det forna garaget av en mur som utgjort grunden till ett slipverk som uppfördes på 1700-talet.

Ritning 1763 72dpi 900 600 markeringPå den här ritningen från år 1763 syns grunden till det påträffade slipverket markerat med en gul cirkel.

 

 

 

 

 

 

 

Slusskajen/Slussplan 26 mars 2019

På gång i mars 2019

Mars månad går mot sitt slut och vi kan se tillbaka på en relativt lugn period för oss arkeologer. Vi har fortsatt följt schaktningarna på Skeppsbron där vi hittat en hel del intressanta föremål. Det mesta kan dateras till 1700-talets mitt då det gjordes intensiva utfyllningar längs kajerna, men vi har även funnit många fynd från 1600-talets stockholmare.

Fynd från SkeppsbronHär ser vi ett litet urval av de fynd från 1700-talet som vi gjort vid Skeppsbron.

 

Det pågår även schaktningar på Slussplan och Sjöbergsplan som vi bevakar. Vid Slussplan har vi dokumenterat murar och andra byggnadsrester som hört till Södra Slaktarehuset. Det första slakthuset vid Söderström etablerades på 1600-talet men behövde byggas om ett flertal gånger på grund av de dåliga grundförhållandena. Slakthuset och alla andra byggnader i detta område revs när Karl Johan-slussen byggdes vid 1800-talets mitt. De södra delarna av slakthuset undersökte vi under 2017 och nu kan vi komplettera dessa resultat med de nya murarna vi fått fram.

Brolin 1771Det här är ett utsnitt ur en karta från 1771. Byggnaden som är märkt med ll är Södra Slaktarehuset. Det är bland annat delar av den norra muren vi nu har hittat. Platsen för vårt schakt är markerad med en röd pil.

Byggnadsrester efter slakthusetDet här är rester efter en av väggmurarna inne i slakthuset och alldeles invid väggen finns en täckt ränna där en del av avfallet i form av blod och andra slaktrester har runnit. Rännan lutade ner mot Saltsjön.

 

I dagarna har vi också börjat schakta på Sjöbergsplan. Området är väl synligt för alla som väljer den västra gångbanan mellan Slussen och Gamla stan och även för dem som kommer med tunnelbanan norrifrån. På Sjöbergsplan har vi tidigare undersökt lämningar från olika tidsperioder, bland annat efter Södra bryggeriet som bedrev verksamhet här under 1600- och 1700-talet. Just nu har vi stött på lämningar efter en mindre kanal som kan knytas till 1600-talet och den verksamhet som då pågick i den så kallade Järngraven med allt det stångjärn som skulle exporteras från bruksorterna i Bergslagen.

Arbetsbild Nere vid Sjöbergsplan hittar vi rester efter en kanal som fanns i den så kallade Järngraven under 1600-talet.

Holm 1674På den här kartan från 1674 kan man se kanalen som löpte i Järngraven. Pilen markerar platsen vi nu befinner oss vid.

 

För den som är intresserad av att läsa mer om de tidigare undersökningarna av Södra Slaktarehuset och Sjöbergsplan så hittar ni artiklarna här på Slussenportalen. Enklaste sättet att finna dem är att i sökfältet skriva in Karl Johans torg eller Sjöbergsplan för att hitta artiklarna om de lämningar vi tidigare funnit där.

 

 

 

 

Skeppsbron 25 februari 2019

På gång i februari 2019

Nu är vi inne i slutet av februari och våren känns i luften. Det utomhusarbete som utförs går betydligt lättare än bara för några veckor sedan. Inte bara det att yttertemperaturen är högre, ljuset är på väg tillbaka, vilket underlättar en hel del när vi ska försöka se vad som kommer i schakten.

Arbetsbild Här går vi igenom de fyllnadsmassor som fördes hit på 1700-talet i samband med de dåtida utbyggnaderna av Skeppsbron.

 

Under februari har vi övervakat schaktningar på Skeppsbron där ledningar som kommer från Saltsjön ska anslutas till Gamla stan. Den senaste tiden har schaktningarna gjorts inom en yta som ligger mellan 1700-talets kaj och 1800-talets som ligger en bit längre ut. Mycket är bortschaktat sedan tidigare men under grundvattennivån kommer det upp en hel del fynd från 1700-talets utfyllningar. Under ledning av stadsarkitekten Johan Eberhard Carlberg gjordes en rejäl upprustning av Skeppsbron med början på 1730-talet. Den tidigare oregelbundna träkajen skulle bort och ersättas av fin stenkaj med räta linjer. För att detta skulle kunna genomföras behövdes en stor mängd utfyllningsmaterial. För detta ändamål hade Carlberg utvecklat en ny metod där sopor och byggnadsmaterial från privata tomter blandades upp med sand och grus för att sedan tippas ner i vattnet längs Skeppsbron på bestämda platser.

Vad som då följde med i massorna får vi nu se nästan 300 år senare då delar av dem schaktas upp. Det vi hittar är en hel del flaskor, keramik, kritpipor, kakel från kakelugnar, rester av gamla skor och annat som kasserats. Det finns enstaka 1500- och 1600-tals fynd i massorna men den övervägande delen är från 1700-talets början och berättar en del om den materiella kulturen i Gamla stan vid denna tid.

FyndbilderHär är ett urval av de fynd som vi hittar just nu. Samtliga föremål på bilden är från 1700-talet. Kopparmyntet mitt i bild kan dateras till 1721.

 

 

 

 

 

Katarinavägen 25 januari 2019

På gång i januari 2019

Efter välförtjänta ledigheter över jul och nyår är vi åter igång med vårt arbete här vid Slussen. Just nu sker det mesta av arbetet inomhus där vi arbetar med att ta hand om de fynd och den dokumentation vi gjorde vid undersökningarna på Stadsgården i slutet av förra året.

Arbetsbild 1 72dpi 900 600 IMG 2826Fyra meter under Katarinavägens yta hitta vi nu dess äldre föregångare.

 

Arbetsbild 2 72dpi 900 600 IMG 2841Även om det är vinter och iskallt så ska lämningarna vi hittar mätas in, så det är bara att etablera totalstationen och sätta igång.

 

Men en del utomhusarbete gör vi också. Det rör sig då om mindre schaktningsövervakningar, dels på Skeppsbron och dels på Katarinavägen. Än så länge har inte schaktningarna på Skeppsbron inte lett till några arkeologiska fynd. Uppe på Katarinavägen har vi däremot gjort några fynd, framförallt hittar vi där en liten sträcka av dess föregångare, Glasbruksgatan.

Glasbruksgatan 72dpi 900 600 IMG 2910Här djupt under dagens Katarinaväg ser vi Glasbruksgatans stenlagda yta så som den såg ut på 1700-talet.

 

Av fynden som kommer i anslutning till den så rör det sig om den stenlagda gata som då fanns här på 1700-talet.

Kritpipor Katarinavägen 72dpi 900 600En del av fynden hjälper oss att datera den påträffade gatan. Det här är delar av kritpipor från 1700-talet. 

 

Namnet Glasbruksgatan är känt från 1674 och det glasbruk som syftas till är det som Melker Jung anlade här i området 1653. Under 1700-talet, alltså den tid som vi kan datera vår lämning till, så kallades gatan Stora Glasbruksgatan. Detta till skillnad mot Lilla Glasbruksgatan som vi idag känner som Klevgränd.

Den gata som vi nu hittat var länge den bästa farbara vägen om man från innerstaden skulle nå de östra delarna av Södermalm.

Stora Glasbruksgatan 1902 72dpi 900Så här såg Glasbruksgatan ut 1902 och det är ungefär på den här platsen vi just nu gör vår schaktkontroll. Mitt i bildens nederkant möttes Stora och Lilla Glasbruksgatan. Långt i bakgrunden kan vi ana Katarinahissens gångbro.

 

 

 

 

 

 

 

Stadsgården 19 december 2018

På gång i december 2018

Nu i december har vi fortsatt i samma område som vi rapporterade om i november, och vi har huvudsakligen inriktat oss på att få undersökningen av 1700-talets valvbro helt framtagen och färdigdokumenterad.

Arbetsbild 2 Här grävs en större stenläggning i anslutning till 1700-talets valvbro fram.

 

Valvbron 1Här har vi tagit fram de resterande delarna av valvbron och dokumenterat den med hjälp av bilder tagna med drönare och även med hjälp av laserskanning. Till höger i bild skymtar en kraftig rustbädd av trästockar under brofundamentet.

Något som slagit oss här är att man uppenbarligen redan i ett tidigt skede haft stora problem med att de uppbyggda konstruktionerna satt sig eftersom de ligger på utfylld mark. Vi har till exempel sett att man tvingats lägga in nya golv i kontorsutrymmena under valvbron så att man skulle kunna fortsätta använda dem. Nu i undersökningarnas slutskede var det också tydligt att de stora stenlagda ytorna i anslutning till bron satt sig så mycket att de faktiskt låg under dagens vattenyta. De här sättningarna har inträffat trots att man redan vid byggnationen i mitten av 1700-talet försökt stärka grunderna med rustbäddar och pålar. Men eftersom utfyllnadsmassorna till mycket stor del bestod av organiskt material så har det inte hjälpt.

Översikt 2 Vattenspegeln i förgrunden visar att sättningarna i området har gjort att 1700-talets stenläggningar i dag ligger lägre än grundvattenytan.

 

För de undersökningar som kommer lite längre fram i tid så är det viktigt för oss att vi nu har kunnat lokalisera var strandkanten har gått. Nu har vi hittat grunderna till 1600-talets kajanläggning och även bitvis kunnat se var 1300-talets strandzon låg. Så framöver vet vi nu att vi kommer att ha fast ursprunglig mark under en stor del av de ytor som senare ska undersökas, vilket är viktigt för vår planering. Där finns alltså chans att hitta medeltida stadslämningar och kanske även spår efter enstaka vikingatida aktiviteter.

KajfundamentDet här är en del av grundläggningarna till 1600-talets kaj som då fanns här på Stadsgården.

 

Nu har vi lämnat utomhusarbetet och tagit oss in i kontorsvärmen, åtminstone för några veckor framåt.

Vi vill passa på att önska alla en God Jul och ett bra avslut på det här året. Väl mött i januari 2019 igen.

 

 

 

 

Stadsgården 28 november 2018

På gång i november 2018

Nu under november har det varit en intensiv tid med arkeologiska undersökningar som är i full gång i norra delen av Stadsgårdenområdet.

De pågående undersökningarna i StadsgårdenområdetCentralt i bilden syns det område där undersökningarna i Stadsgårdenområdet just nu äger rum.

 

Här visste vi att vi skulle träffa på anläggningar från 1600- och 1700-talen. Frågan, som så ofta här vid Slussen, var bara hur mycket av lämningarna som fanns bevarat. Det vi förväntade oss hitta var fortsättningen på Nedre Järnbron, den valvbro som byggdes i mitten av 1700-talet i samband med att området här danades om då Christoffer Polhems sluss anlades. Bron utgjorde en förbindelselänk som sträckte sig öster om den nyanlagda slussen från Södermalm och norrut upp mot Stadsholmen utmed Saltsjösidan. Den här bron har vi stött på tidigare, dels fick vi tillfälle att dokumentera den norra delen i maj 2017 (Läs här) och nu i somras kom den södra delen fram i samband med vår undersökning av det kokhus som en gång legat här på Stadsgården (Läs här).

Järnbron hette den därför att den sträckte sig över den så kallade Järngraven som utgjorde det område där all handel med stångjärn bedrevs. Här lastades järnet om och vägdes på sin väg från Bergslagen för vidare export ut i Europa. Från 1662, då Stockholms järnvåg flyttades hit från Järntorget, och drygt tvåhundra år framöver utgjorde Järngraven navet för all handel med svenskt järn.

I och emellan fundamenten till bron fanns det inbyggda utrymmen för förvaring och även för kontorsverksamhet. Det vi hittar är bland annat rester efter sådana kontor.

Carlberg 1753 fundament till nya bron och Brolins karta 1771På de här bilderna syns de delar av den omtalade valvbron som vi just nu kan undersöka markerade med röd färg. Till vänster i ett utsnitt av en stadskarta från 1771 och till höger i en ritning gjord av stadsarkitekten Johan Eberhard Carlberg år 1753.

 

1750 ca Carlberg Passagebrons valv med träportarDet här är en fasadritning av valvbron från cirka 1750 där brons valv och utrymmen med träportar syns.

 

Översikt arbetsbildSå här ser våra lämningar från 1700-talet ut på lite närmare håll. De är också uppblandade med konstruktionsdelar från 1930-talet.

 

Arbetsbild kontoret grävs fram Här tas ett av kontoren under valvbron fram.

 

Ett intressant fynd vi nu gjort är två stångjärn som av någon anledning lämnats kvar på platsen när verksamheten 1865 flyttades över till Djurgården. De stångjärn vi hittat är omkring tre meter långa. Med tanke på det värde de betingade så är det märkligt att de lämnats kvar. Men, troligen kan det röra sig om utsorterat järn. Vid järnvågen fanns nämligen kontrollanter som kallades järnvräkare som hade till uppgift att kontrollera järnets kvalité innan det fick exporteras. Det här fyndet kan hur som helst ses som en symbol för svensk handel och svensk industriutveckling.

StångjärnDet här är två kvarlämnade eller kasserade stångjärn som vi hittade i Järngraven. De är cirka tre meter långa.

 

Slussen Järnvågen Järngraven Julin 1820I en målad skildring av verksamheten som bedrevs i Järngraven under tidigt 1800-tal ser vi mängder av stångjärn som är uppställda och redo för export. Mitt i bild kommer en arbetare bärandes på stångjärn som tycks ha samma dimensioner som de vi nu hittat.

 

Stångjärnet hade 1604 blivit det enda järn som fick exporteras. Handeln med dessa varor stod för en betydande del av landets inkomster. På 1640-talet uppgick Sveriges export av stångjärn till cirka 11 000 ton årligen. Femtio år senare hade exporten ökat till cirka 27 000 ton per år och på 1740-talet till 40 000 ton. 

Bakom introduktionen av stångjärn låg bergsmän från Vallonien och Holland som redan i slutet av 1500-talet värvats till Sverige för att driva kronans järnbruk och vapensmedjor. En mycket viktig finansiell aktör i det sammanhanget var den holländske finansmannen Louis de Geer som lånade ut enorma penningsummor till den svenska staten. Som ett led i att kunna sköta sina affärer här i Sverige lät han på 1640-talet köpa in en fastighet på Götgatan och anlägga sitt palats där.  Det är med andra ord ingen tvekan om att Slussenområdet på många sätt var en central punkt i stormaktstidens samhälle.

Andra spännande fynd som kommer fram nu härrör från tiden innan området blev centrum för svensk järnhandel. Dels gör vi fynd i det som från mitten på 1500-talet och under ungefär en hundraårsperiod framöver var vallgraven till den nya försvarsanläggning som Gustav Vasa lät anlägga med start i juni år 1544.  Förutom vallgraven byggdes ett nytt porttorn, en rondell med kanongluggar och en vall som sträckte sig från Mälarsidan fram till porten och sedan vidare hela vägen över till Saltsjön. Från porten ledde en väg norrut fram till den medeltida Yttre Söderport.

Det här omfattande försvarsverket kom emellertid att spela ut sin roll och på 1630-talet inleddes ett rivande av Stockholms stadsmurar och porttorn. Nya försvarsverk hade istället uppförts på avstånd från staden, vid Danvikstull och Skanstull. 1698 revs de sista kvarstående resterna efter rondellen och porttornet, och man lät då också frakta bort vallen.

Fynden vi gör är helt klart knutna till den avmilitarisering av Slussenområdet som skedde under 1600-talet. Nere i den gamla vallgraven hittar vi mängder av kanonkulor, hittills mer än 200 stycken. Här finns också bomber och handgranater, samt delar av minst 7 kanoner. Kanonkulorna är av olika storlekar och har ursprungligen vägt mellan 2 och 20 skålpund, alltså cirka 0,85 till 8,5 kilo.

kanonkulor grävs framDet är inte varje dag man får chansen att hitta sådana mängder av kanonkulor.

 

KanonkulorDet här är bara en liten bråkdel av alla de kanonkulor som nu hittats i den gamla vallgraven. Kulorna finns i flera storlekar.

 

KanonDet här är en av de kanoner vi hittat, den är lite drygt 40 cm lång.

 

Men vi hittar även äldre konstruktioner och föremål. Uppenbarligen befinner vi oss också i vad som tidigare varit en strandzon, här finner vi snedställda träpålar och det ligger keramik som slängts i vattnet någon gång under 1300-talet. Det är intressant för nu kan vi på allvar dels få en bild av det medeltida försvaret av Södermalmsnäsets stränder och börja ringa in det område som en gång täcktes av en högmedeltida stadsdel. En stadsdel som sedan fick stryka på foten för att stärka upp Stockholms försvar.

1300 talskeramikEtt urval av den keramik som slängts ut i den högmedeltida strandzonen vid Stadsgården. Huvudsakligen rör det sig om skärvor av tyska stengodskrus. Men här finns även inslag av grytor av svartbränt lergods.

 

 

 

 

 

 

Stadsgården 26 oktober 2018

På gång i oktober 2018

Inte mycket har hänt sedan vi berättade om vad vi gjorde i september. Det är fortfarande mindre schaktningar som pågår på Skeppsbron och Sjöbergsplan. Men lika hastigt som vintern är på gång så närmar sig våra stora undersökningar i den norra delen av Stadsgården. Ja faktum är att vi redan har tjuvstartat lite.

Valvbron 019 72dpi 900 600Just nu börjar lämningar efter en valvbro från 1700-talet komma fram.

 

Vi har börjat schakta en del i anslutning till det område där vi hoppades hitta fortsättningen på den valvbro som uppfördes i mitten av 1700-talet och som vi tidigare undersökt delar utav. Redan första dagarna så framkom en del av valvbrons grundmur och rester av en kullerstensbelagd gata.

GataEn del av en kullerstensbelagd gata invid valvbron.

Inom kort kommer vi även börja undersöka ett område väster om valvbron och då får vi svar på om det finns bevarade delar av den äldre valvgraven och den järnhantering som skedde där under 1600- och 1700-talen.

 

 

 

Stadsgården 24 september 2018

På gång i september 2018

Efter några hektiska sommarmånader har vi nu varit inne i en lite lugnare period vilket har varit välbehövligt då det är många fynd och en omfattande dokumentation som behöver tas om hand. Det arkeologiska fältarbetet vid Slussen avstannar dock aldrig helt och hållet. För närvarande så övervakar vi schaktningar vid Guldfjärdsplan, Skeppsbron och på Katarinavägen, schakt som hitintills inte givit några resultat i form av arkeologiska lämningar.

Även på Stadsgården har schaktningarna fortsatt, fast i betydligt mindre omfattning än i somras. De tidigare förhoppningarna vi hade om att hitta lämningar av den passagebro som uppfördes av stadsingeniören Johan Eberhard Carlberg åren 1750-1753 har infriats. Bron uppfördes bland annat för att underlätta passagen förbi Järngraven. I Järngraven omlastades, vägdes och kvalitetsgranskades det järn som transporterades med båtar från Bergslagen över Mälaren för att vid Slussen omlastas till skepp på Saltsjösidan och vidare export söderut. Bron var konstruerad som en valvbro och i flera av brons fundament och valv byggdes kontor och andra utrymmen för Järnvågens drift.  De delar vi hitintills fått fram och dokumenterat är ganska små och fragmenterade men visade sig höra till två olika lokaler i bron. När schaktningarna senare under hösten fortsätter längre åt norr så har vi stora förhoppningar på att hitta ytterligare lämningar av bron.

Del av Carlbergs valvbro IMG 2447 72dpi 900 600Så här såg de fragmentariska resterna av ingeniör Carlbergs valvbro från 1750-talet ut.

 

Närmare Katarinahissen så har vi påträffat en kraftig stenmur som visat sig vara av lite yngre datum. Det rör sig om en uppkörningsramp av kraftig gråsten som förband Stadsgården med östra Slussgatan. I ett utlåtande från Stockholms stads Berednings-Utskott från 1865 finns ett förslag av stadsarkitekten L. Hedin om att utvidga östra Slussgatan ner mot järnvågen, ett arbetsföretag som beräknades kosta 20 000 riksdaler, vilket motsvarar cirka 1,3 miljoner kronor i dagens penningvärde. Rampen revs sedan i samband med den senaste ombyggnationen av Slussen på 1930-talet.

ArbetsbildHär dokumenteras den del av uppkörningsrampen som vi nyligen hittade. Hitsidan av muren är den som också syns på vykortet nedan.

 

Stödmur till passagebron 72dpi 900 600På en karta från tiden kring sekelskiftet år 1900 har vi med rött lagt in de inmätningar av uppkörningsrampen som vi gjorde i fält. Nedanför rampens murrester syns den gamla Katarinahissen och i bildens vänstra hörn ser vi den byggnad som idag är Stadsmuseet.

 

Vykort Katarinahissen 1902 07 21. Foto. A. Blomberg 72dpi 900 v2På det här handkolorerade vykortet från 1902 avtecknar sig uppkörningsrampen från Stadsgården mot östra Slussgatan tydligt framför Katarinahissen.

 

 

 

 

 

Stadsgården 21 augusti 2018

På gång i augusti 2018

Det mesta av sommarens sista heta veckor har vi använt till att undersöka ytterligare lämningar från de verksamheter som bedrevs i Stadsgårdsområdet under sent 1500-tal och under 1700-talet. 

ArbetsbildHär grävs parmmätarhuset fram och murverket dokumenteras.

 

I direkt anslutning till de tranbodar vi tidigare undersökt fann vi ytterligare en och en halv bod vilket betyder att vi nu fått fram sammanlagt tre tranbodar som legat på rad. Dessa var i drift under senare hälften av 1500-talet och var sannolikt de sista tranbodarna som fanns i den inre delen av Stadsgården. Här hittade vi också ytterligare en lastkaj som var konstruerad på samma vis som den vi undersökte i vintras. Den tidigare lastkajen kan vi datera till 1612-1613 men vi har anledning att tro att den vi nu har undersökt är något litet äldre, ett antagande som bland annat bygger på fyndet av en textilplomb från 1580-talet som vi snart kommer berätta mer om här på Slussenportalen.

LastkajenPå bilden ses de kraftiga stockarna till lastkajen från 1500-talets andra hälft. Träpålarna som är slagna genom lastkajen tillhör grundläggningen till en byggnad som uppfördes vid mitten av 1600-talet.

 

Under juli så gick den mesta tiden åt att ta fram och dokumentera kokhuset från 1700-talet. Nu i augusti så fick vi tillgång till ytor lite längre söderut på Stadsgården där vi påträffade fler 1700-tals byggnader, nämligen ett våghus och parmmätarhus som vi tidigare bara undersökt mindre delar av (se artikel den 7 december 2017). Våghuset uppfördes 1759 och var uppdelat i två separata delar, en våg för de ryska köpmännens varor som såldes i Ryssgården och en för de varor som allmogen förde in med båt. Även vid detta tillfälle så framkom begränsade delar av våghuset, det rör sig om ytterligare delar av grundsyllarna vilket betyder att hela överbyggnaden grävts bort vid något tidigare tillfälle.

Brolin 1771 utsnittPå det här utsnittet ur en karta från 1771 har vi markerat in de båda husen vi nu undersökt. Nummer 15 är våghuset och 16 är parmätarhuset. Nummer 11 är vad som idag är Stadsmuseet.

ParmmätarhusetParmmätarhusets källare framtagen. Ned till källaren leder en trappa av tegel och i golvet kan man tydligt se de båda nedgrävda förvaringsutrymmena.

 

Av parmmätarhuset återstod däremot betydligt mer. Där fick vi tillfälle att dokumentera ett intakt källarrum med anslutande källartrapp. Parmmätarna var som vi tidigare berättat en yrkesgrupp som hade till uppgift att mäta upp det hö som togs in till staden. Uppmätningen gjordes i en stor trälåda, en så kallad parm som kunde ha olika storlek i skilda städer, i Stockholm hade den en volym på knappt 18 kubikmeter. På kontinenten finns uppgifter om parmmätare redan under 1200-talet medan de i Stockholm finns belagda först från 1661. Vid mitten av 1800-talet så frångår man bruket att mäta hö och börjar i stället att väga det. Den nya inkomstkällan för parmmätarna blev då att mäta ved efter samma princip som tidigare gällde för hö. Så sent som vid sekelskiftet 1900 fanns det ett femtiotal parmmätare i Stockholm vilka som traditionen föreskrev leddes av en ålderman, de sista parmmätarna försvann ytterligare ett par decennier senare.

Parmmätare 1768På denna oljemålning av Johan Sevenbom från 1768 ser vi hur en mälarskuta fullastad med hö lastas av. Höet mäts upp i de stora trälårarna vilka kallades parmar, som står på kajen. Höet vinschades sedan upp på ett höloft vilket kan ses till vänster. Motivet är från det område där Tegelbacken ligger idag och i fonden ses bland annat Riddarhuset och Riddarholmen. Målningen är samtida med det parmmätarhus vi nyligen har undersökt och det är förmodligen så här vi får föreställa oss att det såg ut även på Stadsgården när Roslagsbönderna anlände med sina hölass.

 

I parmmätarhusets källargolv så fann vi två nedgrävda förvaringsutrymmen. Det ena utgjordes av en mindre trätunna som grävts ner precis vid ingången till källaren och det andra bestod av ett större kvadratisk kar som även bar tydliga spår av att ha haft ett fällbart lock. Vi fann inga fynd i dem som kan berätta om vad de använts till men med stor sannolikhet har de använts för att hålla dryck och matvaror kylda för längre hållbarhet. Något förbryllande så påträffade vi även en stor mängd glas i källaren, både från vinflaskor och dryckesglas. I samband med att järnvägens Södra och Norra stambanor länkades samman med den så kallade Sammanbindningsbanan så revs både våghuset och parmmätarhuset. Sammanbindningsbanan invigdes 1871. I en notis i Aftonbladet 1868 så framgår det att kostnaden för att uppföra de rivna byggnaderna på annan plats beräknades uppgå till 10 000 kronor.

Utsikt över Slussen. Carl August Tholander. 1898 På den här målningen av Carl August Tholander från 1898 ser vi en del av den nya Sammanbindningsbanans sträckning. Husen till vänster i bild är flyglarna till vad som idag är Stadsmuseet.

 

Härnäst kommer vi att börja undersöka en yta i den norra delen av Stadsgården och hoppas där bland annat på att finna grunden till den valvbro som på 1700-talet ledde ner till Slussen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Arkeologikonsult

Arkeologikonsult kommer fortlöpande att genomföra de arkeologiska undersökningarna i Slussenområdet under hela byggnationstiden. Det kommer att dyka upp många intressanta fynd och lämningar från olika epoker så fortsätt gärna följa vårt arbete här på Slussenportalen.

Kontakt

Telefon: 08-590 840 41

Epost: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Web: www.arkeologikonsult.se