Nu har de arkeologiska slutundersökningarna på Södermalmstorg i Stockholm satt igång och de kommer att pågå fram till början av december. Vi utför undersökningarna i samarbete med Stadsmuseet. Vårt syfte med undersökningen är att ta reda på när bebyggelsen i denna del av Södermalm etablerades och vilken typ av bebyggelse och vilka verksamheter det fanns. Om så är möjligt vill vi också försöka fastställa invånarnas sociala status på de olika tomterna.

Södermalm, eller Åsön som var det medeltida namnet, låg under lång tid utanför den egentliga staden men var Stockholms mark, enligt stadslagen från 1350-talet. Här fanns ingen omfattande bebyggelsen och marken utnyttjades främst som kålgårdar och betesmark. Hit till Södermalm förlades för staden obekväma verksamheter, exempelvis tjärbrännerier, skeppsvarv och repslagarbanor. Det är först under andra hälften av 1500-talet som befolkningen ökar på Södermalm. En anledning till det är att Södermalmsborna då fick samma rättigheter som de som bodde inne i själva staden.

På en karta över Södermalm från tiden före 1642 är vägnätet inritat och däremellan kvartersmark. Vad kvarteren bestått av är dock oklart. Bebyggelsen utgjordes huvudsakligen av enkla trähus och de flesta av husen stod på ofri mark vilket gör att husägarna oftast inte finns registrerade. Under tidigt 1640-tal påbörjades ett jättelikt arbete med att reglera gatorna, Södermalms slingrande stadsplan skulle göras om till ett rätvinkligt system av raka gator och regelbundna kvarter enligt tidens ideal.

I anslutning till spisen hittades skärvor av ett vackert passglas.

Genom undersökningsområdet löper en äldre gatustäckning som sammanfaller med den äldre stadsbilden före regleringsarbetena. På ömse sidor om den ligger tomtmark. Vi har startat vår undersökning med att börja ta bort raseringsmassorna från det tunnvalv som en gång täckt en tegelmurad källare i ett hus öster om gatan. Teglets dimensioner och murbrukets sammansättning antyder att källaren kan ha anor tillbaka till medeltiden, kanske från tidigt 1500-tal eller sent 1400-tal. Huset revs i samband med tomt och gaturegleringen men bär ändå spår efter ombyggnationer som måste ha gjorts under tidigt 1600-tal. Vi kan nu konstatera att källaren hyst husets kök. Här finns en stor spis med en inbyggd bakugn. Ursprungligen har det funnits två bakugnar i spisen men den större av dem har senare murats igen. I anslutning till spisen hittades skärvor av ett vackert passglas och en del matrester i form av ben från fisk och griskött samt en del äggskal.

I anslutning till spisen hittades även en del matrester i form av ben från fisk och gris samt en del äggskal.

På spishällen stod en trefot på vilken grytorna en gång stått när man lagade mat. Det här köket som vi nu undersöker bör ha ingått i en ganska pampig byggnad.

Kanske är det så att byggnaden kan spåras i en avbildning i form av ett träsnitt som utfördes av Henrik Keyser år 1638. Det rör sig i så fall om det hus som man kan se längst till vänster i hans bild. Det är ett pampigt hus med två våningar och ett vindsetage.