Månadens fynd 23 september 2022

Månadens fynd - september 2022

Månadens fynd utgörs den här gången av några skärvor av ett lergodsfat som dekorerats med olika motiv i vitlera.

Månadens fynd Fiskfat 72dpi 900 600Här ser vi de två skärvorna som utgör månadens fynd. De kommer från ett lergodsfat som dekorerats med piplersdekor där ett huvudmotiv utgörs av en fisk. Fatet kan dateras till 1540-talet.

Det mest framträdande motivet utgörs av en fisk. Fatet har tjänat som uppläggningsfat och har en gång prytt ett bord i ett tämligen välbärgat Södermalmstorgshushåll som bodde här på 1540-talet. Vårt fynd gjordes nu under våren, men redan vid våra undersökningar åren 2013-15 hittade vi ett liknande fat på en intilliggande tomt.

Södermalmstorg Figur 203 72dpi 900Det här är fatet som vi hittade på Södermalmstorg i samband med våra undersökningar åren 2013-15.

Det fatet hade också en dekor med fiskar men även granatäpplen. Utifrån en kemisk analys av leran kunde vi då se att fatet mest sannolikt tillverkats i norra Tyskland. Det återstår att se om vi får samma utfall denna gång. Vi kan dock ana att det är ett nytt kontinentalt mode som avspeglas i bordskulturen och som snabbt spridit sig hit till Stockholm.

Fiskar är vanligt förekommande som religiösa motiv och har i många kulturer uppfattats som symbol för fruktbarhet och livets uppkomst i vatten. Fisken kom inom kristendomen att bli en symbol för dopet. Förenklat kan det uttryckas som att på samma vis som en fisk inte kan klara sig utan vatten kan inte heller en sann kristen få frälsning utan dop i vatten. Symboler kan emellertid tolkas på olika sätt beroende på uttolkarens bakgrund och syfte. Bland gemene man kunde fisken under medeltiden och säkert också under vår period – 1540-talet – även tolkas som en symbol för fastan.

Pieter Bruegel the Elder Big Fish Eat Little Fish 72dpi 900Fisken som symbol kunde också vara politisk. Ett känt exempel ser vi här i form av Pieter Brueghel den äldres teckning från år 1556 "Den stora fisken äter den lilla". Den avbildar ett nederländskt ordspråk om hur de rika förtrycker samhällets svaga.

 

Många av årets dagar utgjordes under medeltiden av så kallade fiskdagar som var fastedagar då man inte fick äta kött- eller mjölkprodukter utan bara fisk, bröd och grönsaker. I början av medeltiden var mer än hälften av årets dagar fastedagar. När vi kommit in i 1500-talet så var det bara lördagar som var fastedagar om man inte tillhörde ett kyrkligt hushåll, då var även onsdagar och fredagar fastedagar. Av detta är det inte svårt att förstå att fisk var en vanlig och viktig vara som skulle införskaffas till köket. Vi har inga prisuppgifter från 1540-talet men från år 1568 har man räknat ut att en tunna salt fisk kostade 10 mark vilket då motsvarade ungefär 10 dagsinkomster för en arbetare.

Intressant nog så hittade vi även en stor mängd fiskben i samma lager som vårt fiskfat. Dessa är inte analyserade än, men sedan tidigare vet vi att en stor del av fisken vid den här tiden utgjordes av till exempel gädda och abborre.

Fiskben 72dpi 900 600I direkt anslutning till vårt fiskfat hittades också en stor mängd fiskben.

 

Från början av 1500-talet kan vi få en viss uppfattning om hur olika fiskrätter gjordes men inte exakt hur de tillagades. Fisken kunde kokas eller stekas, den kunde vara färsk, salt, torkad eller rökt. Det förekom att man också bakade in fisk som pastejer eller i form av gelé.

Vi har alltså tyvärr inga recept på fiskrätter från mitten av 1500-talet att bjuda på idag, men söker vi oss hundra år framåt i tiden så finns det ett från år 1650 på stekt gädda och ruda med lök:

”Stek fisken först väl i smör, hel eller sönderskuren, Tag honom utur smöret och skala löken; skär små i samma smöret och stek honom så han bliver brun. Låt allehanda örter därpå, undantagandes muskateblommor; låt vin och ättika därtill;låt lite sjuda det. Gör med socker lagom sött; slå så fisken i fatet.”

Kanske var det så fisken skulle tillredas för att sedan serveras på det fat som är månadens fynd?

 

 

 

 

 

Månadens fynd 26 augusti 2022

Månadens fynd - augusti 2022

Den här månadens fynd utgörs av en liten skärva emaljmålat glas som vi hittade under våren i samband med arkeologiska undersökningar i anslutning till det område där handelsstråket Gröna gången låg på 1700-talet.

Stockholm 1771 Brolin utsnittDen här bilden visar ett utsnitt ur en karta över Stockholm från 1771. Centralt i bilden kan man se var Gröna gången låg.

 

Skärva av glasbägare med emaljdekorDet här är vår skärva från en glasbägare med emaljdekor. Fyndet kan dateras till 1700-talets andra hälft.

 

Typen av emaljmålning som återfinns på den här skärvan kallas i facklitteraturen på engelska för Peasant-type och på tyska för Volkstümlich vilket dels anspelar på en del av motiven men dels även antyder att det rör sig om en hantverkskvalitet av lite enklare slag. Variationen av motiv på dessa glasbägare var stor, ett populärt motiv var en duva som satt uppflugen på ett hjärta men även motiv i form av fabeldjur som räven och hönan. Annars förekom också avbildningar av bönder, slaktare, bagare, fåraherdar med mera. Motivet på vår skärva får närmast föras till kategorin blomstermotiv.

Colorless enamelled beakerHär ser vi en glasbägare med ett motiv som liknar det vi har på vårt fynd. Bägaren är 8,9 cm hög.

 

Glasen tillverkades i centrala och södra Tyskland (Thüringen och Bayern), i tjeckiska Böhmen samt i Österrike. Det fanns till exempel även en viss tillverkning i USA där tyska glasblåsare var verksamma. Eftersom motiven är så stereotypa så är det dock näst intill omöjligt att exakt precisera var de kommer ifrån.

Hur som helst nådde de stor popularitet och förekommer speciellt under senare delen av 1700-talet men även ett liten bit in i 1800-talet.

Vi har tidigare hittat skärvor med olika typer av emaljmålning och vi kan väl med visst fog säga att månadens fynd på ett ganska tydligt sätt visar hur emaljmåleriet sjunker i kvalitet över tid. De äldsta som kommit fram här vid Slussen är från 1300-talet och mycket exklusiva produkter från venetianska glasbruk.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Månadens fynd 22 juli 2022

Månadens fynd - juli 2022

Den här månadens fynd kom fram för en liten tid sedan i samband med muddringsarbeten i Saltsjön invid Södermalmssidan. Det rör sig om ett väldigt ovanligt fynd, en trebensgryta som är gjuten av en kopparlegering eller vad vi oftast kallar brons. Grytan är i mycket gott skick och så gott som helt intakt med en mynningsdiameter på 22 cm.

Bronsgryta 72dpi 900 600Det här är vår nyfunna bronsgryta. Den har en mynningsdiameter på 22 cm. Sannolikt kan den dateras till senmedeltid.

 

I museisamlingarna finns sedan tidigare endast två fynd av bronsgrytor från Stockholm, det ena som är nästan identiskt med vårt fynd hittades vid grävningsarbeten på Norrmalm i hörnet av Norrlandsgatan och Mäster Samuelsgatan omkring år 1900. Det andra fyndet är från Skeppsbron och köptes in till Nordiska museet 1924. Dessutom finns ett liknande fynd som påträffades i vattnet vid Kolsundet, någon mil öster om Strängnäs. Alla de här fynden får alltså betraktas som lösfynd, vilket innebär att de inte kan dateras med någon närmare precision. Rent allmänt hör de till medeltiden och i vårt fall kan vi sannolikt tidfästa den till 1300-talet. Det finns även enstaka fynd av delar till bronsgrytor i museisamlingarna men även de är relativt sällsynta.


Baldung Grien Hans. The Cook And The Hare 1511 72dpi 200 nyHär ser vi en köksinteriör från ett välbärgat hem så som Hans Baldung Grien avbildade det år 1511. På spishärden står en gryta där maten kokas.Utifrån skriftliga källor i form av bouppteckningar från tyskt område kan vi sluta oss till att grytor av det här slaget har hört hemma i städernas mer välbärgade hushåll. I den norska hamnstaden Bergen där Hansan hade ett av sina viktigaste kontor tycks bronsgrytor endast ha funnits i de tyska hushållen. Kanske kan det ses som en indikation på att den här typen av matlagningsredskap inte bara skulle kunna knytas till ett ekonomiskt välstånd utan också till en speciell nationell grupp av handelsmän?

Att det funnits grytgjutare i Stockholm är dock väl belagt. Det äldsta skriftliga omnämnande vi har rör en grytgjutare vid namn Botuid gritagiutare som omnämns i stadens tänkebok den 2 mars 1476.

Möjligen har han haft sin verkstad här i närheten av Södermalmstorg, ner mot Mälaren? I alla fall så talas det om en grytgjutare med samma namn i tänkeboken den 26 februari år 1480 … ”Botuid gritagiutare ena tompt, belegin pa Sudre malm nordan fore Almenningx gatune”

I samband med arkeologiska undersökningar i Gamla stan så har det påträffats fragment av gjutformar som härrör från grytgjutning och de kan utifrån annat fyndmaterial dateras till 1300-talet så det är de äldsta spår vi för närvarande har av sådan verksamhet.

Gjutformar 72dpi 300Det här är några av de gjutformar som påträffades i kvarteret Paliamedes i Gamla stan år 2020. Det rör sig om delar av formar som använts vid grytgjutning. De kan dateras till 1300-talet.

 

 

 

 

Södermalmstorg 07 juli 2022

På gång i juni 2022

Med juni månad fick vi inte bara sommarvärme här vid Slussen utan även tillfälle att undersöka ett område vid Järngraven som vi väntat på ett tag. På platsen hade det bland annat funnits en handelsbod som på 1760-talet ägdes av en madame Bergklyft. Ytan var inte stor, endast några kvadratmeter, men visade sig innehålla en massa spännande fynd. Bland annat så påträffades två myntskatter som gömts i källaren till handelsboden. Den ena bestod av sju mynt som präglats mellan 1666 och 1676. Det andra myntfyndet var närmare hundra år yngre och utgjordes av 18 mynt med dateringar mellan 1739–1762 och hade troligen gömts där av madame Bergklyft som ägde boden vid denna tid. I en gränd utanför byggnaden hittades kilovis med fiskben. Förmodligen så har gammal fisk från saluhallen Fiskarehuset, som låg bara ett stenkast därifrån, dumpats i gränden. Stanken från den ruttnande fisken kan vi bara föreställa oss.

Myntskatt prepareras fram arkeologi Slussen ArkeologikonsultMyntskatten från 1760-talet prepareras fram.

Benmaterial och osteolog arkeologi Slussen ArkeologikonsultNärbild på en del av de fiskben som hittades i gränden intill madame Bergklyfts bod.

Undersökningen på Södermalmstorg fortgår enligt planerna. Nu är vi sju meter ner under den ursprungliga torgytan där delar av 1300-talets bebyggelse nu kommer fram.

Muddringsarbetena i Söderström pågår oförtrutet hela sommaren och genererar en hel del fynd. Under den senaste tiden har vi framför allt tillvaratagit keramik, glas och skor från 1300-talet och 1500-talets andra hälft som kan berätta en hel del om stockholmarnas handel, bordskultur och skomode.

Muddermassor och arkeologer arkeologi Slussen Arkeologikonsult Muddermassorna gås igenom.

Månadens fynd 22 juni 2022

Månadens fynd - juni 2022

Månadens fynd hittades i lager som vi kan datera till 1540-talet. Det rör sig närmare bestämt om fyra björnklor.

Björnklor 72dpi 900 600Det här är de fyra björnklor som vi nyligen hittat, de kan dateras till 1540-talet.

 

Det var antagligen så att stockholmarna vid den här tiden inte var helt obekanta med att det fanns björnar inne i staden, men det rörde sig då inte om vilda björnar utan om björnar som hölls i fångenskap. Vid 1500-talets slut så omnämnes särskilda björnvaktare vid det svenska hovet, på 1580- och 1590-talen känner vi till en som hette Bugdan Balatzen Tatter. Namnet antyder att han var av tartariskt ursprung och kanske hade han kommit hit i samband med någon djursändning. Gåvor av björnar var inte helt ovanligt när presenter utväxlades mellan Europas olika fustehov.

Under 1500-talet var det populärt att vid de kungliga slotten hålla björnar som användes i de hetsningar eller djurfäktningar som hörde till tidens mest uppskattade nöjen. Vi känner inte till något sådant från 1500-talets Stockholm, men från Kalmar har vi 1509 en antydan om ett skådespel där en björn tydligen fått kämpa med en oxe. Andra motståndare kunde vara vildsvinsgaltar, hundar och till och med lejon, om man hade tillgång till sådana. Det hela tycks ha gått till så, att man släppte lös fyra, fem hundar mot den fastkedjade björnen. Ofta rev han sönder en eller två av plågoandarna vid första angreppet, och de övriga drog sig tillbaka. Men nya hundar släpptes fram till dess att björnen förlorade stridshumöret och i sin tur byttes ut mot en ny. Sådana festliga arrangemang var traditionsenligt knutna till kröningsfestligheterna i Uppsala, till exempel vid Erik XIV:s kröning år 1561.

Björnhetsning 72 dpi 900Så här tänker man sig att en björnhetsning gick till på 1500-talet i England.

 

Björnar cirkulerade inte bara som exklusiva furstegåvor det förekom även en viss handel med dem. Vi hör talas om export av björnar från de nordiska länderna redan under medeltiden. Bland annat kom en norsk skeppare från Bergen till Hull i England med en levande björn år 1304.

Till det danska hovets samling av djur skaffades björnarna vanligen från Norge men från år 1593 finns antecknat att man för 5 daler köpt en björn av en svensk.

I Olaus Magnus historia finns en skildring om hur det gick till att transportera björnungar till sjöss: ”Ett annat lustigt skådespel erbjuder sig, när fångade björnar forslas på ett skepp, i det att de därvid klättrar upp och ned i tacklingen och utför allehanda lekar och upptåg”.

Björnar användes inte bara i samband med grymma djurhetsningar, de kunde också hållas som sällskapsdjur i stället för hund. Hur vanligt det var ska vi kanske låta vara osagt men vi har i alla fall ett exempel från Dalarna där det berättas om Knut Persson, som under åren 1564—1569 och 1575—1580 var fogde vid Borns hyttegård i Kopparbergs län, att han hade ”en stor hemtam björn som följde honom vart han gick och lopp före honom när han kom till bys”, det vill säga till gruvstaden Falun.

Olaus Magnus beskriver och avbildar också dansande björnar, som ryssar och litauer enligt honom älskar att ”städse ha i sin närhet”. Han berättar också hur de systematiskt dresserades att lyssna till musik och till och med att avkräva åskådarna kollekt i en skål, som de bar på de främre ramarna.

Dansande björn ur Olaus Magnus 72 dpi 900Det här är en avbildning av dansande björn ur Olaus Magnus från 1500-talets mitt.

 

Att föra omkring tama björnar tycks ha varit ganska vanligt ute i Europa under 1500-talet, något som bekräftas av många skriftliga uppgifter. Till exempel hittar vi från tyskt område spelmän med två björnar i Marburg 1511, polacker med dansande björnar i Rothenburg 1597 och samer med björnar i Kassel 1598. Vi finner dem också i Danmark under Fredrik II:s tid spelade 1572 några polacker för kungen ”med två björnar och annat spel”.

Hur har då våra björnklor hamnat där i jorden? Det mest sannolika är att de kommer från en björnfäll. Vilket i sig är väldigt intressant eftersom vi lär få utgå ifrån att björnfällar inte var något som fanns i varje hushåll. I stället rör det sig om ännu ett exempel på en lyxvara liknande flera andra i form av kakel, utsökta fönsterglas och exklusiva kärl av både glas och keramik som vi tidigare hittat i 1500-talets bebyggelserester här vid Slussen. Vi vet inte vad en björnfäll kostade på 1540-talet. Från år 1749 finns en uppgift om att en björnhud kostade 48 daler kopparmynt och omräknat i dagens penningvärde motsvarar det ungefär de 5 daler som vi vet att en björn kostade år 1593, alltså cirka 2500 kronor. För att få ihop den summan fick en vanlig arbetare jobba i 3-4 månader.

Björnfällen som våra klor tillhört har mest troligt använts som slädfäll eller sängkläde. En stor fördel med att sova på eller under en björnfäll var att ohyra inte trivdes i den.

 

 

 

Månadens fynd 20 Maj 2022

Månadens fynd - maj 2022

Månadens fynd utgörs av ett medeltida silvermynt, en så kallad brakteat som tillhör en grupp som på vetenskaplig prosa benämns Kr H Y III e. Det innebär i det här fallet att motivet utgörs av ett krönt huvud med en treflikig krona som har en välvd bas.

Brakteat Sten Sture den äldre 1470 91 1501 03 LL XXXII 6c 72dpi 900 600Månadens fynd är en brakteat som präglats under slutet av 1400-talet då Sten Sture (den äldre) styrde Sverige.

Utifrån hur mynt av den här typen tidigare har påträffats i olika depåfynd (alltså tillsammans med andra mynt) så kan vi sluta oss till att det präglats någon gång mellan åren 1470 och 1500. Det är alltså under en av de perioder (1470-1497) då Sten Sture den äldre var riksföreståndare i Sverige.


Det här är en spännande period i svensk historia, en tid med omfattande politisk anarki då Sverige mellan åren 1448 och 1523 byter stadsledning inte mindre än tretton gånger. Grunden till konflikterna var en ständigt pågående maktkamp som rörde ekonomiska och materiella intressen där huvudmotståndarna ganska förenklat kan sägas vara riksrådet och kungen. Ett grundläggande tema i konflikterna mellan kungen och riksrådet var att rådet ville bevara den nordiska unionen med Danmark vilket kungen motsatte sig. Unionen gagnade nämligen riksrådets maktställning på bekostnad av kungamaktens. Den politiska anarkin gjordes än mer komplicerad då maktkampen dessutom kunde kombineras om i olika nya konstellationer allt efter den rådande politiska situationen där aktörerna kunde alliera om sig med andra stormän.

Det var i denna röra vår myntherre kom in i bilden. År 1471 tog Sten Sture den äldre över Sveriges styre och antog titeln riksföreståndare, ett ämbete som nu i princip ersatte kungens. Vägen fram till maktövertagandet inleddes av ett fältslag vid Brunkeberg i Stockholm där Sten Sture med sina allierade stormän i riksrådet och borgarna i staden samt en bondehär från Dalarna bekämpade den danske kungens (Kristian I) trupper som stöddes av en grupp stormän ur det svenska riksrådet och en bondehär från Uppland. Slaget och dess aktörer ger oss en inblick i hur komplicerad maktkampen var. Under 1480-talet utmanövrerade riksföreståndaren sina tidigare allierade för att stärka sin egen maktställning. År 1497 hade motsättningarna mellan riksrådet och Sten Sture blivit så stora att riksrådet uppmanade honom att avgå och kallade kung Hans av Danmark till sin hjälp. Den konflikten slutade med att Sten Sture besegrades i ett slag vid Rotebro och att Hans valdes till Sveriges kung 1497.

I svenska museisamlingar finns det sedan tidigare omkring 150 mynt av det här slaget.

Slaget vid Brunkeberg enl. Olaus Magnus. 72dpi 900 nySå här skildrades slaget vid Brunkeberg i Olaus Magnus verk "Historia om de nordiska folken".

 

 

 

 

Stadsgården 25 april 2022

På gång i april 2022

Under en tid har det varit paus på Södermalmstorg eftersom vi väntar på att sponten ska säkras upp med en ny nivå av hammarband. Det är en nödvändig säkerhetsåtgärd som sker i takt med att vi gräver oss allt djupare ned i schaktet. Vi har dock inte behövt vara sysslolösa under tiden utan har kunnat arbeta med andra uppgifter. Till exempel har vi haft två mindre undersökningar i gång, i Järngraven och på Stadsgården. I båda fallen rör det sig om ytor direkt intill tidigare undersökningsområden, som vi nu fått tillgång till.

Arkeologer gräver Järngraven arkeologi Slussen ArkeologikonsultI Järngraven, alldeles intill sponten, undersöker arkeologerna äldre kulturlager.

I Järngraven har vi nu kunnat fortsätta med undersökningen som påbörjades i somras och undersöka den kvarvarande ytan. Här har vi nu kunnat dokumentera fortsättningen av Polhemslussen och Gröna gången, samt äldre kulturlager under den senare. Om du vill veta mer om de tidigare undersökningarna av Gröna gången så kan du läsa vidare i en av våra rapporter: Klicka här

När vi undersökte Stadsgården 2018–2019 var det en mindre del av undersökningsområdet som vi inte kunde komma åt eftersom Stadsgårdsleden gick där då. Nu efter att trafiken lagts om kunde vi gräva där också. Här kunde vi bland annat följa de medeltida kajkonstruktioner vi undersökt tidigare.

Drönarbild monolit Stadsgårdsleden arkeologi Slussen ArkeologikonsultUndersökningsytan vid Stadsgården sedd uppifrån, i det övre högra hörnet ser vi trästockar som troligen är rester efter en kajkonstruktion. De stora betongblocken mitt i området är fundament från 1930-talet.

Parallellt med fältarbetet har vi även hunnit med en hel del fyndhantering. Vi har tvättat fynd och även förberett för vidare analys av våra experter. Osteologerna har börjat gå igenom och analysera benmaterialet från undersökningarna.

Keramik på tork Stadsgården arkeologi Slussen ArkeologikonsultKeramik från undersökningen på Stadsgården ligger på tork efter att ha tvättats ren.

Benmaterial och osteolog arkeologi Slussen ArkeologikonsultEn första genomgång av benmaterial från ett av de kulturlager som undersökts. Arkeologerna tar in hinkar med jordprover som vattensållas. Sedan tar osteologerna över och går igenom alla ben. Deras observationer bidrar sedan till att ge en bild av hushållning och ekonomi i området.

Följ oss gärna på våra sociala media så håller du dig uppdaterad om vad som händer här!

Månadens fynd 22 april 2022

Månadens fynd - april 2022

Månadens fynd är ett bra exempel på de förändrade bordsvanor som ägde rum i Sverige under loppet av 1600-talet och början av 1700-talet vilket bland annat kom att märkas i hur man utformade matknivarna. I och med att gaffeln gjorde sitt intåg på matbordet i de mer förmögna hemmen så försvann också vanan att stoppa in matbitarna i munnen med fingrarna eller genom att spetsa dem på en knivspets. Därigenom behövde matknivens blad inte längre vara smalt och spetsigt, istället blev det sabelformiga bladet med uppsvängd, rundad spets populärt under 1700-talets första hälft.

Här kan vi se månadens fynd som är ett beslag till en så kallad gästabudskniv.Här kan vi se månadens fynd som är ett beslag till en så kallad gästabudskniv.

Vårt fynd utgörs av ett beslag till en så kallad gästabudskniv som blev mycket populära under 1700-talet. Gästabudsknivar kallades de därför att det var knivar man tog med sig när man var bortbjuden på middag, det var nämligen väldigt ovanligt att man kunde förvänta sig att värdfolket skulle kunna förse alla sina gäster med bestick. Gästabudsknivarna var fällbara och skaften vackert dekorerade med mässingsbeslag. Att vid tiden omkring år 1700 komma till en middag med en sådan kniv och en gaffel i ett etui var också ett sätt att också markera modernitet och status. Mot århundradet slut när bruket att använda gaffel var väl etablerat i borgliga kretsar tog man gärna med sig sina bestick på resor och vid värdshusbesök.

Beslag till gästabudskniv med blad Så här kan vårt fynd en gång ha sett ut. Gästabudsknivarna kunde fällas ihop som en vanlig fällkniv. Bladets form är väldigt typisk och den typen börjar komma i bruk omkring år 1700.

Vårt fynd är av mässing och har sin ena ände utformad som ett stiliserat djurhuvud, sannolikt rör det sig om ett drakhuvud. Det finns omkring ett nittiotal gästabudsknivar av liknande slag i de svenska museisamlingarna och ofta har beslagen där just en utformning med ett stiliserat drakhuvud.

Dukning med gästabudskniv 72dpi 280Här ser vi en gästabudskniv och en liten gaffel, bestick som man kunde ta med sig när man gick på fest.Många av de gästabudsknivar som finns i de svenska samlingarna tros vara tillverkade här i landet, sannolikt i Hälsingland eller Dalarna. Annars fanns också en stor tillverkning i Solingen i Tyskland och i engelska Sheffield.

Bruket att ha med sin egna matkniv dog i Sverige ut under 1800-talets första hälft och därmed försvann också gästabudsknivarna.

Vill du veta mer om gafflar så har vi tidigare skrivit om dem här på Slussenportalen, se vår artikel från augusti 2019: Klicka här

 

 

 

 

 

Månadens fynd 22 mars 2022

Månadens fynd - mars 2022

Vid en första anblick skulle man kanske kunna tro att månadens fynd är ett mynt men det är det inte. Det är en så kallad räknepenning och den är präglad i mässing.

Räknepenning Nürnberg Conrad Lauffer Det här är vår räknepenning som präglats i Nürnberg av Conrad Lauffer någon gång mellan 1637-1643. Den är av mässing och bär på framsidan ett porträtt av Ludvig XIII. På baksidan syns Ludvigs heraldiska vapen.

 

Räknepenningar användes när man gjorde matematiska uträkningar enligt en princip som kallades för att ”räkna på linjen”. Det innebar i princip att man lade ut räknepenningarna som markörer på ett räknebräde som var försett med horisontella linjer som nedifrån och upp betecknade ental, tiotal, hundratal och tusental.

På ett räknebräde kunde man på olika sätt utföra addition, subtraktion, multiplikation och division. De som utförde den här typen av uträkningar kallades för abacister – jämför ordet abakus som betyder räkneram.

Tyskt räknebord
Här ser vi en köpman som är i full färd med att "räkna på linjen" med hjälp av räknepenningar och ett räknebräde medan han avslutar en affärstransaktion.

 

De äldsta bevarade räknepenningarna kommer från Frankrike och kan dateras till första hälften av 1200-talet. Därifrån spred sig bruket till Nederländerna, England och Tyskland. I Frankrike kallades räknepenningarna för jeton, i Nederländerna legpenning, i England counter och i Tyskland vanligen för Rechenpfennig.

De första franska räknepenningarna användes inom hovförvaltningen men kom snart i bruk bland adeln och under 1300-talet även inom städernas förvaltningar och bland köpmännen.

Den räknepenning vi nu presenterar är från Tyskland och präglad i Nürnberg. I tyska stater och städer hade räknepenningar börjat användas i början av 1400-talet. Den äldsta kända med årtal präglades i Würzburg 1458. Vid mitten av 1500-talet koncentrerades tillverkningen av räkepenningar till Nürnberg och härifrån exporterades de i stora mängder till de flesta länder under 1500- och 1600-talen. Vårt fynd präglades i en verkstad som tillhörde mästaren Conrad Lauffer. Han kom från en känd tillverkarsläkt och var verksam mellan åren 1637-1668.

Det motiv vi kan ana på framsidan är ett porträtt av Ludvig XIII som var kung av Frankrike mellan 1610-1643. Runt porträttet löper en text: R, LVDOVIC XIII D G FR ET NAVAR REX.

På baksidan syns kung Ludvigs heraldiska vapen och en textslinga: CONRADT LAVFER RECHEPFENNM.

Eftersom den här räknepenningen inte har präglats med något årtal så kan vi inte datera den exakt men den bör ha tillverkats mellan 1637 och 1643. Alltså någon gång efter det att Conrad Lauffer börjat sin verksamhet och fram till dess att Ludvig XIII upphörde att regera.

 

 

 

 

Månadens fynd 22 februari 2022

Månadens fynd - februari 2022

Månadens fynd är en del av en dryckeskanna som tillverkats i Raeren. Det är en plats som ligger i östra Belgien på gränsen mot Tyskland nära Aachen, där Karl den Store hade sitt palats många hundra år tidigare.

1613139604 med inkopierad skärva 72dpi korr 430dpiTill vänster syns den skärva som vi hittat och som alltså utgör månadens fynd. Till höger ser vi en hel kanna med en likadan bildfris som vår.Under andra hälften av 1500-talet utvecklade krukmakarna i Raeren en ny form på sina dryckeskannor. Då fick kannorna ett cylindriskt mittparti där man infogade en dekorativ fris i stället för de medaljonger eller heraldiska vapen som man gjort tidigare. De här friserna användes till att återge hela berättelser med hjälp av text och bild. Berättelserna kunde vara av världslig karaktär och avbilda kända scener ur grekisk eller romersk mytologi. Det finns även exempel på politisk propaganda där kända europeiska furstar avbildas.

Den skärva vi nu hittat har en fris som avbildar ett religiöst motiv som var mycket populärt under 1500-talet, berättelsen om Susanna i badet som hämtats från Daniels bok i Gamla testamentet.

Berättelsen är sedelärande, den återger hur Susanna en dag när hon badar i sin trädgård utsätts för en komplott av två äldre män. Dessa hotar med att anklaga henne för äktenskapsbrott om hon inte går med på att ha sex med dem, ett brott som kunde leda till dödsstraff. Susanna vägrar och räddas från sitt grymma öde av den unge profeten Daniel som avslöjar männens falska historia och på så vis återupprättar Susannas goda rykte.

Syftet med de här bildberättelserna var att roa den som drack ur en sådan kanna. Uppenbarligen fungerade det väl för den här typen av Raerenkannor blev mycket populära.

 

 

 

 

 

 

Raeren krus med årtalet 1584 korrFör oss arkeologer är sådana kannor också populära, för de är oftast också försedda med ett daterande årtal som hjälper oss att tidsbestämma de lager vi gräver ut. På vår skärva kan vi utläsa årtalet 1584.

 

 

 

 

Pieter Aertsen 002 72dpi 900På den här målningen av Pieter Aertsen från 1556 ser vi en bonde som dricker sitt öl ur en kanna som tillverkats i Raeren. Den uppmärksamme ser att den avbildade kannan är av en mer rundbukig typ som är lite äldre en vårt fynd och som därmed inte har en sådan bildfris.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Arkeologikonsult

Arkeologikonsult kommer fortlöpande att genomföra de arkeologiska undersökningarna i Slussenområdet under hela byggnationstiden. Det kommer att dyka upp många intressanta fynd och lämningar från olika epoker så fortsätt gärna följa vårt arbete här på Slussenportalen.

Kontakt

Telefon: 08-590 840 41

Epost: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Web: www.arkeologikonsult.se