Månadens fynd 25 januari 2023

Månadens fynd - januari 2023

I månadens fynd den här gången har vi valt att visa upp några skärvor från ett lerkärl som i ett stockholmsperspektiv har riktigt gamla anor. Det är ett kärl av så kallad östersjökeramik, en form av keramik som börjar uppträda omkring år 1000. Den har senslaviska rötter, men utifrån leranalyser av tidigare fynd vet vi att den är tillverkad här i Mälardalen eftersom råleran har grävts upp här.

ÖstersjökeramikSå här ser månadens fynd ut. Det är skärvor av ett kärl som kan klassas som så kallad östersjökeramik. Kärlen är lokalt eller regionalt tillverkade i en tradition som härrör från slaviskt område. De uppträder i det arkeologiska fyndmaterialet från tiden omkring år 1000 och finns sedan fram till mitten av 1200-talet. I brottytan till höger ser vi att godset är tätt och tämligen grovmagrat.

 

Tekniskt är kärlen uppbyggda på kavalett, alltså en skiva som kunde roteras för hand, de har försetts med en enkel dekor och bränts över öppen eld eller i en grop. Tekniken och dekoren skiljer dem därmed från den inhemska lokala keramiken.

I vårt närområde är östersjökeramiken främst knuten till urbana miljöer. Vi finner den inte minst i Sigtuna, en stad med långvarig relation med till exempel städer som Staraja Ladoga, Novgorod och Pskov i nordvästra Kiev Rus’. Men keramiken finns också i Enköping, Strängnäs och Södertälje, platser som alla tillkom under 1000-talets andra hälft. Östersjökeramiken finns också på landsbygden men tycks då i stor utsträckning vara knuten till gårdar med hög social status, bland annat i Gamla Uppsala men också i det mer närliggande Hjulsta. Man får tänka sig att det rörde sig om gårdar där trälar utförde en väsentlig del av arbetsbördan.

Utifrån arbetsfördelningen som den är känd i tidigmedeltida och senvikingatida källor så tänker man sig att kärlen av östersjötyp varit tillverkade av kvinnliga trälar av slaviskt ursprung, där kunskapen att tillverka kärlen gick i arv från mor till dotter. Intressant i det här sammanhanget blir då färska rön utifrån dna-studier av skelettfynd som tydligt visar att vi fick ett ökat inflöde av kvinnor från baltiskt område till östra Sverige under vikingatidens slutskede.

Vårt fynd av östersjökeramik är inte det första som gjorts i Stockholm, tidigare har fynd påträffats dels i korsningen av Västerlånggatan och Storkyrkobrinken (åtta skärvor), dels invid Mynttorget (tre skärvor). Det rör sig som synes inte om några stora mängder men likväl är de intressanta eftersom de huvudsakligen härrör från en tid som ligger före Stockholms tillkomst och att de alltså påträffats i ett sammanhang som inte är urbant. Fynden från Storkyrkobrinken kom i anslutning till vad som möjligen kan ha varit ett lergolv, där fanns också ett störhål och bränd lera. Det kan alltså röra sig om resterna av ett lerklinat hus. Ovanpå dessa lämningar hittades fler störhål och även stenskodda stolphål samt två härdar. Den ena härden kunde utifrån en 14C-analys dateras till perioden 970-1160.

Även här vid Slussen är våra äldsta lämningar från sen vikingatid. Vi har förutom en mängd störhål också hittat kokgropar som hittills i två fall kan 14C-dateras till perioden 962-1040 respektive 968-1046.

Det här är en spännande tidsperiod med tanke på det strategiska läge vi befinner oss i. Här i Slussenområdet har man kunnat kontrollera och bevaka sjöfarten in och ut Mälaren, något som konkret också visas genom att man byggde en pålspärr i Norrström där virket genom årsringsanalys kunnat dateras till perioden 970-1020 med en koncentration till tiden kring år 1010.

Kanske har vårt keramikfynd och de lämningar som påträffats här vid Slussen och tidigare på Stadsholmen någon koppling till kungamaktens vilja att ha kontroll över Mälaren?

 

 

 

 

Månadens fynd 21 december 2022

Månadens fynd - december 2022

Nu har vi nått den tid då dygnet är som mörkast och vi kan fira midvintersolståndet. Från och med nu går vi mot ljusare tider. Det kan vi passa på att uppmärksamma med en liten keramikskärva i svartgods från Slussen. Skärvan har ursprungligen varit en del av en oljelampa som hjälpt till att sprida lite ljus i en byggnad på någon av tomterna i den äldsta förstadsbebyggelsen på Södermalm.

Oljelampa från Stadsgården 1300 tal.Här ser vi skärvan av en oljelampa som blivit månadens fynd nu i december. Vi ser den ur tre olika vinklar. Till vänster syns godsets karaktär som gör att vi anser skärvan vara av så kallad östersjötyp, i mitten ser vi den utvändiga ytan av oljelampan och till höger ser vi insidan.

 

Fyndet gjordes i ett soplager som avsatts i vattnet nere vid Saltsjöns strandkant vid tiden runt år 1300. Vi rör oss då i inledningsfasen till den hantverkarbebyggelse som flyttades hit från Stadsholmen (Gamla stan).

Oljelampor av keramik, i en svartgodstyp vi kallar för östersjökeramik, är inte speciellt vanliga fynd. I Sverige har de främst hittats i tidigmedeltida handels- och hantverksplatser. I Lunds kulturlager förekommer de från 1000-talets början. Här uppe i Mälardalen känner vi dem sedan tidigare från Enköping och Sigtuna. I Enköping dyker de upp i slutet av 1000-talet och blir sedan mer vanliga under framförallt 1100-talet men förkommer också på 1200-talet och möjligen en bit in på 1300-talet. De har hittats i bostadshus men också i bodliknande hus som kan ha hyst hantverk. I Sigtuna har fynden gjorts i anslutning till hantverksbebyggelse som kan dateras till 1100-talets slutskede och från första hälften av 1200-talet.

Vårt fynd ligger dateringsmässigt lite sent i förhållande till vad man tidigare har iakttagit. Generellt har det sagts att dessa oljelampor tagits ur bruk vid 1200-talets mitt, men det är nog ett antagande som vi får rucka lite på nu. Vi kan istället konstatera att de fortfarande använts åtminstone något eller några årtionden in på 1300-talet.

Utifrån till exempel de fynd som gjorts i Enköping går det att se att den typ av lampor vi har att göra med varit utformade som låga skålar som haft en ihålig fot. Inuti skålen fanns en liten upphöjning, en pigg, på vilken en veke kunde vila. Det var praktiskt att foten var ihålig, då kunde lampan fästas på en hög stav och på så vis sprida sitt sken i rummet på ett bättre sätt.

Oljelampor från kv Fältskären i Enköping fig182. 72dpi 900 600Det här är skärvor från några av de oljelampor som påträffades i kvarteret Fältskären i Enköping. Utifrån dessa har det arit möjligt att rekonstruera hur en oljelampa en gång sett ut. Rekonstruktionen har gjorts av Mikael Johansson, Arkeokeramikanalyser.

 

Som bränsle använde man olja, vax eller någon typ av fett, men här i Stockholm – i början av 1300-talet – så kan vi nog utgå ifrån att man använde sig av tranolja.

Framställning av tranolja skedde i de så kallade själabodarna eller tranbodarna som låg nere vid Saltsjön alldeles invid den äldsta förstadsbebyggelsen. Verksamheten där omnämns i ett diplom redan år 1305. Råvaran man använde var sälspäck som kokades till en olja, men man kunde även använda sig av fisk.

I samband med våra undersökningar har vi hittat resterna efter sådana tranbodar, men de var från 1500-talet då industrin ännu var i full gång.

Tranbodar från Stadsgården 1500 tal. 72dpi 900 600Nere vid Saltsjöns strand hittade vi tidigare de här resterna efter två trankokningsbodar från 1500 talet. De stora stengrunderna är fundamenten till spisarna på vilka sälspäck kokades till tranolja. Oljan hade många olika användningsområden, inte minst som lysolja. Verksamheten på den här platsen finns omnämnd i skrift redan 1305.

 

Som vi konstaterat är vårt fynd från den tid då oljelampor i svartgods togs ur bruk. Exakt vad man kom att använda istället vet vi inte. Även oljelampor av sten, som framför allt användes i kyrkorna togs också ur bruk nu. Belysning kunde man inte klara sig utan, kanske ska vi rikta blickarna mot andra källor så som ljusstakar och blosshållare? Inte förrän under tidigmodern tid, under början av 1500-talet dyker nya oljelampor åter upp, men då av rödgods och senare även av järn.

 

 

 

 

Månadens fynd 25 november 2022

Månadens fynd - november 2022

Månadens fynd i november 2022 utgörs av ett medeltida mynt som hittades i en källare som grävdes ut på Södermalmstorg under den gångna sommaren.

IMG 1986 72dpi 600 400Så här såg källaren ut som grävdes ut på Södermalmstorg sommaren 2022. Den har tillhört en bebyggelse som vi kan datera till 1300-talets andra hälft.

 

Det rör sig om ett ensidigt präglat silvermynt, närmare bestämt en så kallad brakteat.

Månadens fynd i november 2022 ensamt skala 3 1 72dpi 900 600Det här är vår brakteat som sannolikt präglats under Albrekt av Mecklenburgs regeringstid (1364-1389). Man kan ana att den präglats med ett S inom en slät ring och att bokstaven dessutom varit försedd med en krona.

 

Eftersom vårt fynd än så länge är okonserverat och inte i bästa skick så kan vi inte säkert avgöra vilken variant det rör sig om. Men det tycks som att brakteaten är försedd med ett krönt S inom slät ring. Den typen anses vara präglad i Stockholm och/eller Söderköping. Utifrån de stratigrafiska relationerna så är källaren byggd någon gång under 1300-talets andra hälft och myntet har mest sannolikt präglats under kung Albrekts regering.

Benämningen brakteat kommer från latinets bractea, vilket betyder tunn plåt. Mynten är mycket tunna och väger ibland bara bråkdelar av ett gram. Därför fordrades en särskild präglingsteknik. Den upphettade silverplåten lades mot ett mjukt underlag, oftast en läderbit. På andra sidan placerades en stamp som myntmästaren sedan slog på med en hammare. Det mjuka underlaget dämpade slaget och möjliggjorde den ensidiga präglingen. Brakteaterna är ofta så tunna att framsidans motiv kan ses i negativ relief på baksidan.

De första brakteaterna präglades i Thüringen och Sachsen under tidigt 1100-tal. Brakteatpräglingen spreds även till Danmark, Sverige, Norge, Baltikum, Polen, Ostpreussen, Böhmen-Mähren, Schweiz och Österrike. I Sverige började de präglas från 1150, en produktion som pågick fram till omkring 1520.

Brakteatens valör var vanligtvis en penning, vilket motsvarade 1/8 örtug, 1/24 öre eller 1/192 mark.

Vid den tiden vår källare var i bruk motsvarade en penning ungefär 7 kronor i dagens penningvärde och då fick en arbetare 12 penningar i betalning för ett dagsverke. Ville arbetaren köpa sig en höna fick han betala hela 72 penningar.

 

 

 

Månadens fynd 25 oktober 2022

Månadens fynd - oktober 2022

Månadens fynd är ett lite ovanligt fynd, det rör sig om en medeltida kam som är gjord av trä. Rent allmänt är det ganska ont om arkeologiska fynd av träföremål. Det beror huvudsakligen på att sådana föremål kräver syrefattiga bevaringsförhållanden, till exempel tjocka gödsellager eller att de påträffas i vatten. Utan sådana miljöer bryts organiskt material snabbt ner och försvinner.

Dubbelhelkam i trä 1300 tal. 72dpi 900 600Så här ser vår dubbelhelkam av trä ut. De bredare tänderna är cirka 4 cm långa och de smala tätt sittande tänderna är 3,5 cm långa. Kammen kan dateras till 1300-talets första häft.

I vårt fall rör det sig om en så kallad dubbelhelkam, vilket innebär att den är gjord i ett stycke och att den har tandning på två sidor. Den ena tandraden är tätare än den andra. Det absolut vanligaste är att den här typen av kammar är tillverkade av horn eller ben. Dubbelhelkammar av trä är mycket ovanliga. Tidigare har det bara hittats fem här i Stockholm, de påträffades i samband med undersökningarna på Helgeandsholmen. Dessutom finns det tre andra fynd från de arkeologiska undersökningar som gjordes i Slottsfjärden i Kalmar på 1930-talet.

2 Dubbelhelkammar i trä Kalmar SlottsfjärdRegisterkort från Historiska museet som visar två av träkamsfynden från Kalmar Slottsfjärd.

Om vi söker oss österut till det medeltida Novgorod så kan vi hitta omkring fyrahundra träkammar av en typ som liknar vår kam. De arkeologiska undersökningarna i Novgorod är kända inte minst för alla sina fynd av träföremål eftersom bevaringsförhållandena där varit extremt goda. Utifrån den stratigrafiska kontexten så kan dessa kammar dateras till en period som sträcker sig från tidigt 1200-tal och sedan fram genom hela 1300-talet. Vi har kunnat datera vår kam utifrån den keramik som den påträffades tillsammans med till 1300-talets första hälft.

Kamtypen som sådan börjar annars dyka upp i nordeuropeiska sammanhang i början av 1000-talet. Om det beror på en ny syn på renlighet vet vi inte, men det är inte omöjligt. Nyheten med en fintandad del av kammen gjorde att den blev utmärkt att kamma bort löss med.

Hårlus. 72dpi 450. WikicommonHuvudlus (Pediculus humanus capitis)Huvudlöss (Pediculus humanus capitis) angriper hårbotten. Honorna lägger sina ägg (gnetter) på enskilda hårstrån och tio dagar senare kläcks dessa till nymfer. Inom ytterligare två veckor har de utvecklats till vuxna löss. Både larver och vuxna lever av blod.

I analyser från Groningen i Nederländerna har man funnit både huvudlöss och gnetter som suttit fast mellan tänderna på kammar daterade till 1000-tal och fram till 1300-talet.

Etnologiska studier i Sverige tyder på att huvudlusen åtminstone under 1800-talet betraktades som en lindrig form av ohyra, nästan som att de var en statuslus bland lössen "huvelusa va vit och fin och liksom av ädlare ras". Det vanligaste sättet att befria sig från dessa snyltgäster var så kallad löskning, alltså handplockning. Som hjälpmedel kunde man då använda en bordskniv för att bena upp håret och skrapa hårbottnen med. Lössen föll ner på en bräda eller bricka och kunde klämmas ihjäl med kniven mot brädan. Luskadavren eldades sedan upp.Delphinium officinale Köhlers Medizinal Pflanzen 052 72dpiLusört (Delphinium staphisagria)

Man har också använt sig av olika typer av örtdekokter för att bli kvitt huvudlössen. Frön från lusört (Delphinium staphisagria) är till exempel ett klassiskt hjälpmedel mot huvudlöss. Enligt senmedeltida svenska läkeböcker har de söndermalts och blandats i olja alternativt jämte kvicksilver i brännvin.

En luskam av den typ vi hittat plockades fram vid mindre lusräfst och hjälpte till att hålla lössen under kontroll.

 

 

 

 

 

 

 

Månadens fynd 23 september 2022

Månadens fynd - september 2022

Månadens fynd utgörs den här gången av några skärvor av ett lergodsfat som dekorerats med olika motiv i vitlera.

Månadens fynd Fiskfat 72dpi 900 600Här ser vi de två skärvorna som utgör månadens fynd. De kommer från ett lergodsfat som dekorerats med piplersdekor där ett huvudmotiv utgörs av en fisk. Fatet kan dateras till 1540-talet.

Det mest framträdande motivet utgörs av en fisk. Fatet har tjänat som uppläggningsfat och har en gång prytt ett bord i ett tämligen välbärgat Södermalmstorgshushåll som bodde här på 1540-talet. Vårt fynd gjordes nu under våren, men redan vid våra undersökningar åren 2013-15 hittade vi ett liknande fat på en intilliggande tomt.

Södermalmstorg Figur 203 72dpi 900Det här är fatet som vi hittade på Södermalmstorg i samband med våra undersökningar åren 2013-15.

Det fatet hade också en dekor med fiskar men även granatäpplen. Utifrån en kemisk analys av leran kunde vi då se att fatet mest sannolikt tillverkats i norra Tyskland. Det återstår att se om vi får samma utfall denna gång. Vi kan dock ana att det är ett nytt kontinentalt mode som avspeglas i bordskulturen och som snabbt spridit sig hit till Stockholm.

Fiskar är vanligt förekommande som religiösa motiv och har i många kulturer uppfattats som symbol för fruktbarhet och livets uppkomst i vatten. Fisken kom inom kristendomen att bli en symbol för dopet. Förenklat kan det uttryckas som att på samma vis som en fisk inte kan klara sig utan vatten kan inte heller en sann kristen få frälsning utan dop i vatten. Symboler kan emellertid tolkas på olika sätt beroende på uttolkarens bakgrund och syfte. Bland gemene man kunde fisken under medeltiden och säkert också under vår period – 1540-talet – även tolkas som en symbol för fastan.

Pieter Bruegel the Elder Big Fish Eat Little Fish 72dpi 900Fisken som symbol kunde också vara politisk. Ett känt exempel ser vi här i form av Pieter Brueghel den äldres teckning från år 1556 "Den stora fisken äter den lilla". Den avbildar ett nederländskt ordspråk om hur de rika förtrycker samhällets svaga.

 

Många av årets dagar utgjordes under medeltiden av så kallade fiskdagar som var fastedagar då man inte fick äta kött- eller mjölkprodukter utan bara fisk, bröd och grönsaker. I början av medeltiden var mer än hälften av årets dagar fastedagar. När vi kommit in i 1500-talet så var det bara lördagar som var fastedagar om man inte tillhörde ett kyrkligt hushåll, då var även onsdagar och fredagar fastedagar. Av detta är det inte svårt att förstå att fisk var en vanlig och viktig vara som skulle införskaffas till köket. Vi har inga prisuppgifter från 1540-talet men från år 1568 har man räknat ut att en tunna salt fisk kostade 10 mark vilket då motsvarade ungefär 10 dagsinkomster för en arbetare.

Intressant nog så hittade vi även en stor mängd fiskben i samma lager som vårt fiskfat. Dessa är inte analyserade än, men sedan tidigare vet vi att en stor del av fisken vid den här tiden utgjordes av till exempel gädda och abborre.

Fiskben 72dpi 900 600I direkt anslutning till vårt fiskfat hittades också en stor mängd fiskben.

 

Från början av 1500-talet kan vi få en viss uppfattning om hur olika fiskrätter gjordes men inte exakt hur de tillagades. Fisken kunde kokas eller stekas, den kunde vara färsk, salt, torkad eller rökt. Det förekom att man också bakade in fisk som pastejer eller i form av gelé.

Vi har alltså tyvärr inga recept på fiskrätter från mitten av 1500-talet att bjuda på idag, men söker vi oss hundra år framåt i tiden så finns det ett från år 1650 på stekt gädda och ruda med lök:

”Stek fisken först väl i smör, hel eller sönderskuren, Tag honom utur smöret och skala löken; skär små i samma smöret och stek honom så han bliver brun. Låt allehanda örter därpå, undantagandes muskateblommor; låt vin och ättika därtill;låt lite sjuda det. Gör med socker lagom sött; slå så fisken i fatet.”

Kanske var det så fisken skulle tillredas för att sedan serveras på det fat som är månadens fynd?

 

 

 

 

 

Månadens fynd 26 augusti 2022

Månadens fynd - augusti 2022

Den här månadens fynd utgörs av en liten skärva emaljmålat glas som vi hittade under våren i samband med arkeologiska undersökningar i anslutning till det område där handelsstråket Gröna gången låg på 1700-talet.

Stockholm 1771 Brolin utsnittDen här bilden visar ett utsnitt ur en karta över Stockholm från 1771. Centralt i bilden kan man se var Gröna gången låg.

 

Skärva av glasbägare med emaljdekorDet här är vår skärva från en glasbägare med emaljdekor. Fyndet kan dateras till 1700-talets andra hälft.

 

Typen av emaljmålning som återfinns på den här skärvan kallas i facklitteraturen på engelska för Peasant-type och på tyska för Volkstümlich vilket dels anspelar på en del av motiven men dels även antyder att det rör sig om en hantverkskvalitet av lite enklare slag. Variationen av motiv på dessa glasbägare var stor, ett populärt motiv var en duva som satt uppflugen på ett hjärta men även motiv i form av fabeldjur som räven och hönan. Annars förekom också avbildningar av bönder, slaktare, bagare, fåraherdar med mera. Motivet på vår skärva får närmast föras till kategorin blomstermotiv.

69.3.77 view1 RGB apd kopieraHär ser vi en glasbägare med ett motiv som liknar det vi har på vårt fynd. Bägaren är 8,9 cm hög. Bägaren dateras till 1750-1800. (CMoG 69.3.77. Gift of Jerome Strauss. Image licensed by The Corning Museum of Glass, Corning, NY (www.cmog.org), under CC BY-NC-SA 4.0.)

Glasen tillverkades i centrala och södra Tyskland (Thüringen och Bayern), i tjeckiska Böhmen samt i Österrike. Det fanns till exempel även en viss tillverkning i USA där tyska glasblåsare var verksamma. Eftersom motiven är så stereotypa så är det dock näst intill omöjligt att exakt precisera var de kommer ifrån.

Hur som helst nådde de stor popularitet och förekommer speciellt under senare delen av 1700-talet men även ett liten bit in i 1800-talet.

Vi har tidigare hittat skärvor med olika typer av emaljmålning och vi kan väl med visst fog säga att månadens fynd på ett ganska tydligt sätt visar hur emaljmåleriet sjunker i kvalitet över tid. De äldsta som kommit fram här vid Slussen är från 1300-talet och mycket exklusiva produkter från venetianska glasbruk.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Månadens fynd 22 juli 2022

Månadens fynd - juli 2022

Den här månadens fynd kom fram för en liten tid sedan i samband med muddringsarbeten i Saltsjön invid Södermalmssidan. Det rör sig om ett väldigt ovanligt fynd, en trebensgryta som är gjuten av en kopparlegering eller vad vi oftast kallar brons. Grytan är i mycket gott skick och så gott som helt intakt med en mynningsdiameter på 22 cm.

Bronsgryta 72dpi 900 600Det här är vår nyfunna bronsgryta. Den har en mynningsdiameter på 22 cm. Sannolikt kan den dateras till senmedeltid.

 

I museisamlingarna finns sedan tidigare endast två fynd av bronsgrytor från Stockholm, det ena som är nästan identiskt med vårt fynd hittades vid grävningsarbeten på Norrmalm i hörnet av Norrlandsgatan och Mäster Samuelsgatan omkring år 1900. Det andra fyndet är från Skeppsbron och köptes in till Nordiska museet 1924. Dessutom finns ett liknande fynd som påträffades i vattnet vid Kolsundet, någon mil öster om Strängnäs. Alla de här fynden får alltså betraktas som lösfynd, vilket innebär att de inte kan dateras med någon närmare precision. Rent allmänt hör de till medeltiden och i vårt fall kan vi sannolikt tidfästa den till 1300-talet. Det finns även enstaka fynd av delar till bronsgrytor i museisamlingarna men även de är relativt sällsynta.


Baldung Grien Hans. The Cook And The Hare 1511 72dpi 200 nyHär ser vi en köksinteriör från ett välbärgat hem så som Hans Baldung Grien avbildade det år 1511. På spishärden står en gryta där maten kokas.Utifrån skriftliga källor i form av bouppteckningar från tyskt område kan vi sluta oss till att grytor av det här slaget har hört hemma i städernas mer välbärgade hushåll. I den norska hamnstaden Bergen där Hansan hade ett av sina viktigaste kontor tycks bronsgrytor endast ha funnits i de tyska hushållen. Kanske kan det ses som en indikation på att den här typen av matlagningsredskap inte bara skulle kunna knytas till ett ekonomiskt välstånd utan också till en speciell nationell grupp av handelsmän?

Att det funnits grytgjutare i Stockholm är dock väl belagt. Det äldsta skriftliga omnämnande vi har rör en grytgjutare vid namn Botuid gritagiutare som omnämns i stadens tänkebok den 2 mars 1476.

Möjligen har han haft sin verkstad här i närheten av Södermalmstorg, ner mot Mälaren? I alla fall så talas det om en grytgjutare med samma namn i tänkeboken den 26 februari år 1480 … ”Botuid gritagiutare ena tompt, belegin pa Sudre malm nordan fore Almenningx gatune”

I samband med arkeologiska undersökningar i Gamla stan så har det påträffats fragment av gjutformar som härrör från grytgjutning och de kan utifrån annat fyndmaterial dateras till 1300-talet så det är de äldsta spår vi för närvarande har av sådan verksamhet.

Gjutformar 72dpi 300Det här är några av de gjutformar som påträffades i kvarteret Paliamedes i Gamla stan år 2020. Det rör sig om delar av formar som använts vid grytgjutning. De kan dateras till 1300-talet.

 

 

 

 

Södermalmstorg 07 juli 2022

På gång i juni 2022

Med juni månad fick vi inte bara sommarvärme här vid Slussen utan även tillfälle att undersöka ett område vid Järngraven som vi väntat på ett tag. På platsen hade det bland annat funnits en handelsbod som på 1760-talet ägdes av en madame Bergklyft. Ytan var inte stor, endast några kvadratmeter, men visade sig innehålla en massa spännande fynd. Bland annat så påträffades två myntskatter som gömts i källaren till handelsboden. Den ena bestod av sju mynt som präglats mellan 1666 och 1676. Det andra myntfyndet var närmare hundra år yngre och utgjordes av 18 mynt med dateringar mellan 1739–1762 och hade troligen gömts där av madame Bergklyft som ägde boden vid denna tid. I en gränd utanför byggnaden hittades kilovis med fiskben. Förmodligen så har gammal fisk från saluhallen Fiskarehuset, som låg bara ett stenkast därifrån, dumpats i gränden. Stanken från den ruttnande fisken kan vi bara föreställa oss.

Myntskatt prepareras fram arkeologi Slussen ArkeologikonsultMyntskatten från 1760-talet prepareras fram.

Benmaterial och osteolog arkeologi Slussen ArkeologikonsultNärbild på en del av de fiskben som hittades i gränden intill madame Bergklyfts bod.

Undersökningen på Södermalmstorg fortgår enligt planerna. Nu är vi sju meter ner under den ursprungliga torgytan där delar av 1300-talets bebyggelse nu kommer fram.

Muddringsarbetena i Söderström pågår oförtrutet hela sommaren och genererar en hel del fynd. Under den senaste tiden har vi framför allt tillvaratagit keramik, glas och skor från 1300-talet och 1500-talets andra hälft som kan berätta en hel del om stockholmarnas handel, bordskultur och skomode.

Muddermassor och arkeologer arkeologi Slussen Arkeologikonsult Muddermassorna gås igenom.

Månadens fynd 22 juni 2022

Månadens fynd - juni 2022

Månadens fynd hittades i lager som vi kan datera till 1540-talet. Det rör sig närmare bestämt om fyra björnklor.

Björnklor 72dpi 900 600Det här är de fyra björnklor som vi nyligen hittat, de kan dateras till 1540-talet.

 

Det var antagligen så att stockholmarna vid den här tiden inte var helt obekanta med att det fanns björnar inne i staden, men det rörde sig då inte om vilda björnar utan om björnar som hölls i fångenskap. Vid 1500-talets slut så omnämnes särskilda björnvaktare vid det svenska hovet, på 1580- och 1590-talen känner vi till en som hette Bugdan Balatzen Tatter. Namnet antyder att han var av tartariskt ursprung och kanske hade han kommit hit i samband med någon djursändning. Gåvor av björnar var inte helt ovanligt när presenter utväxlades mellan Europas olika fustehov.

Under 1500-talet var det populärt att vid de kungliga slotten hålla björnar som användes i de hetsningar eller djurfäktningar som hörde till tidens mest uppskattade nöjen. Vi känner inte till något sådant från 1500-talets Stockholm, men från Kalmar har vi 1509 en antydan om ett skådespel där en björn tydligen fått kämpa med en oxe. Andra motståndare kunde vara vildsvinsgaltar, hundar och till och med lejon, om man hade tillgång till sådana. Det hela tycks ha gått till så, att man släppte lös fyra, fem hundar mot den fastkedjade björnen. Ofta rev han sönder en eller två av plågoandarna vid första angreppet, och de övriga drog sig tillbaka. Men nya hundar släpptes fram till dess att björnen förlorade stridshumöret och i sin tur byttes ut mot en ny. Sådana festliga arrangemang var traditionsenligt knutna till kröningsfestligheterna i Uppsala, till exempel vid Erik XIV:s kröning år 1561.

Björnhetsning 72 dpi 900Så här tänker man sig att en björnhetsning gick till på 1500-talet i England.

 

Björnar cirkulerade inte bara som exklusiva furstegåvor det förekom även en viss handel med dem. Vi hör talas om export av björnar från de nordiska länderna redan under medeltiden. Bland annat kom en norsk skeppare från Bergen till Hull i England med en levande björn år 1304.

Till det danska hovets samling av djur skaffades björnarna vanligen från Norge men från år 1593 finns antecknat att man för 5 daler köpt en björn av en svensk.

I Olaus Magnus historia finns en skildring om hur det gick till att transportera björnungar till sjöss: ”Ett annat lustigt skådespel erbjuder sig, när fångade björnar forslas på ett skepp, i det att de därvid klättrar upp och ned i tacklingen och utför allehanda lekar och upptåg”.

Björnar användes inte bara i samband med grymma djurhetsningar, de kunde också hållas som sällskapsdjur i stället för hund. Hur vanligt det var ska vi kanske låta vara osagt men vi har i alla fall ett exempel från Dalarna där det berättas om Knut Persson, som under åren 1564—1569 och 1575—1580 var fogde vid Borns hyttegård i Kopparbergs län, att han hade ”en stor hemtam björn som följde honom vart han gick och lopp före honom när han kom till bys”, det vill säga till gruvstaden Falun.

Olaus Magnus beskriver och avbildar också dansande björnar, som ryssar och litauer enligt honom älskar att ”städse ha i sin närhet”. Han berättar också hur de systematiskt dresserades att lyssna till musik och till och med att avkräva åskådarna kollekt i en skål, som de bar på de främre ramarna.

Dansande björn ur Olaus Magnus 72 dpi 900Det här är en avbildning av dansande björn ur Olaus Magnus från 1500-talets mitt.

 

Att föra omkring tama björnar tycks ha varit ganska vanligt ute i Europa under 1500-talet, något som bekräftas av många skriftliga uppgifter. Till exempel hittar vi från tyskt område spelmän med två björnar i Marburg 1511, polacker med dansande björnar i Rothenburg 1597 och samer med björnar i Kassel 1598. Vi finner dem också i Danmark under Fredrik II:s tid spelade 1572 några polacker för kungen ”med två björnar och annat spel”.

Hur har då våra björnklor hamnat där i jorden? Det mest sannolika är att de kommer från en björnfäll. Vilket i sig är väldigt intressant eftersom vi lär få utgå ifrån att björnfällar inte var något som fanns i varje hushåll. I stället rör det sig om ännu ett exempel på en lyxvara liknande flera andra i form av kakel, utsökta fönsterglas och exklusiva kärl av både glas och keramik som vi tidigare hittat i 1500-talets bebyggelserester här vid Slussen. Vi vet inte vad en björnfäll kostade på 1540-talet. Från år 1749 finns en uppgift om att en björnhud kostade 48 daler kopparmynt och omräknat i dagens penningvärde motsvarar det ungefär de 5 daler som vi vet att en björn kostade år 1593, alltså cirka 2500 kronor. För att få ihop den summan fick en vanlig arbetare jobba i 3-4 månader.

Björnfällen som våra klor tillhört har mest troligt använts som slädfäll eller sängkläde. En stor fördel med att sova på eller under en björnfäll var att ohyra inte trivdes i den.

 

 

 

Månadens fynd 20 Maj 2022

Månadens fynd - maj 2022

Månadens fynd utgörs av ett medeltida silvermynt, en så kallad brakteat som tillhör en grupp som på vetenskaplig prosa benämns Kr H Y III e. Det innebär i det här fallet att motivet utgörs av ett krönt huvud med en treflikig krona som har en välvd bas.

Brakteat Sten Sture den äldre 1470 91 1501 03 LL XXXII 6c 72dpi 900 600Månadens fynd är en brakteat som präglats under slutet av 1400-talet då Sten Sture (den äldre) styrde Sverige.

Utifrån hur mynt av den här typen tidigare har påträffats i olika depåfynd (alltså tillsammans med andra mynt) så kan vi sluta oss till att det präglats någon gång mellan åren 1470 och 1500. Det är alltså under en av de perioder (1470-1497) då Sten Sture den äldre var riksföreståndare i Sverige.


Det här är en spännande period i svensk historia, en tid med omfattande politisk anarki då Sverige mellan åren 1448 och 1523 byter stadsledning inte mindre än tretton gånger. Grunden till konflikterna var en ständigt pågående maktkamp som rörde ekonomiska och materiella intressen där huvudmotståndarna ganska förenklat kan sägas vara riksrådet och kungen. Ett grundläggande tema i konflikterna mellan kungen och riksrådet var att rådet ville bevara den nordiska unionen med Danmark vilket kungen motsatte sig. Unionen gagnade nämligen riksrådets maktställning på bekostnad av kungamaktens. Den politiska anarkin gjordes än mer komplicerad då maktkampen dessutom kunde kombineras om i olika nya konstellationer allt efter den rådande politiska situationen där aktörerna kunde alliera om sig med andra stormän.

Det var i denna röra vår myntherre kom in i bilden. År 1471 tog Sten Sture den äldre över Sveriges styre och antog titeln riksföreståndare, ett ämbete som nu i princip ersatte kungens. Vägen fram till maktövertagandet inleddes av ett fältslag vid Brunkeberg i Stockholm där Sten Sture med sina allierade stormän i riksrådet och borgarna i staden samt en bondehär från Dalarna bekämpade den danske kungens (Kristian I) trupper som stöddes av en grupp stormän ur det svenska riksrådet och en bondehär från Uppland. Slaget och dess aktörer ger oss en inblick i hur komplicerad maktkampen var. Under 1480-talet utmanövrerade riksföreståndaren sina tidigare allierade för att stärka sin egen maktställning. År 1497 hade motsättningarna mellan riksrådet och Sten Sture blivit så stora att riksrådet uppmanade honom att avgå och kallade kung Hans av Danmark till sin hjälp. Den konflikten slutade med att Sten Sture besegrades i ett slag vid Rotebro och att Hans valdes till Sveriges kung 1497.

I svenska museisamlingar finns det sedan tidigare omkring 150 mynt av det här slaget.

Slaget vid Brunkeberg enl. Olaus Magnus. 72dpi 900 nySå här skildrades slaget vid Brunkeberg i Olaus Magnus verk "Historia om de nordiska folken".

 

 

 

 

 

 

 

Arkeologikonsult

Arkeologikonsult kommer fortlöpande att genomföra de arkeologiska undersökningarna i Slussenområdet under hela byggnationstiden. Det kommer att dyka upp många intressanta fynd och lämningar från olika epoker så fortsätt gärna följa vårt arbete här på Slussenportalen.

Kontakt

Telefon: 08-590 840 41

Epost: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Web: www.arkeologikonsult.se