Månadens fynd 22 april 2022

Månadens fynd - april 2022

Månadens fynd är ett bra exempel på de förändrade bordsvanor som ägde rum i Sverige under loppet av 1600-talet och början av 1700-talet vilket bland annat kom att märkas i hur man utformade matknivarna. I och med att gaffeln gjorde sitt intåg på matbordet i de mer förmögna hemmen så försvann också vanan att stoppa in matbitarna i munnen med fingrarna eller genom att spetsa dem på en knivspets. Därigenom behövde matknivens blad inte längre vara smalt och spetsigt, istället blev det sabelformiga bladet med uppsvängd, rundad spets populärt under 1700-talets första hälft.

Här kan vi se månadens fynd som är ett beslag till en så kallad gästabudskniv.Här kan vi se månadens fynd som är ett beslag till en så kallad gästabudskniv.

Vårt fynd utgörs av ett beslag till en så kallad gästabudskniv som blev mycket populära under 1700-talet. Gästabudsknivar kallades de därför att det var knivar man tog med sig när man var bortbjuden på middag, det var nämligen väldigt ovanligt att man kunde förvänta sig att värdfolket skulle kunna förse alla sina gäster med bestick. Gästabudsknivarna var fällbara och skaften vackert dekorerade med mässingsbeslag. Att vid tiden omkring år 1700 komma till en middag med en sådan kniv och en gaffel i ett etui var också ett sätt att också markera modernitet och status. Mot århundradet slut när bruket att använda gaffel var väl etablerat i borgliga kretsar tog man gärna med sig sina bestick på resor och vid värdshusbesök.

Beslag till gästabudskniv med blad Så här kan vårt fynd en gång ha sett ut. Gästabudsknivarna kunde fällas ihop som en vanlig fällkniv. Bladets form är väldigt typisk och den typen börjar komma i bruk omkring år 1700.

Vårt fynd är av mässing och har sin ena ände utformad som ett stiliserat djurhuvud, sannolikt rör det sig om ett drakhuvud. Det finns omkring ett nittiotal gästabudsknivar av liknande slag i de svenska museisamlingarna och ofta har beslagen där just en utformning med ett stiliserat drakhuvud.

Dukning med gästabudskniv 72dpi 280Här ser vi en gästabudskniv och en liten gaffel, bestick som man kunde ta med sig när man gick på fest.Många av de gästabudsknivar som finns i de svenska samlingarna tros vara tillverkade här i landet, sannolikt i Hälsingland eller Dalarna. Annars fanns också en stor tillverkning i Solingen i Tyskland och i engelska Sheffield.

Bruket att ha med sin egna matkniv dog i Sverige ut under 1800-talets första hälft och därmed försvann också gästabudsknivarna.

Vill du veta mer om gafflar så har vi tidigare skrivit om dem här på Slussenportalen, se vår artikel från augusti 2019: Klicka här

 

 

 

 

 

Månadens fynd 22 mars 2022

Månadens fynd - mars 2022

Vid en första anblick skulle man kanske kunna tro att månadens fynd är ett mynt men det är det inte. Det är en så kallad räknepenning och den är präglad i mässing.

Räknepenning Nürnberg Conrad Lauffer Det här är vår räknepenning som präglats i Nürnberg av Conrad Lauffer någon gång mellan 1637-1643. Den är av mässing och bär på framsidan ett porträtt av Ludvig XIII. På baksidan syns Ludvigs heraldiska vapen.

 

Räknepenningar användes när man gjorde matematiska uträkningar enligt en princip som kallades för att ”räkna på linjen”. Det innebar i princip att man lade ut räknepenningarna som markörer på ett räknebräde som var försett med horisontella linjer som nedifrån och upp betecknade ental, tiotal, hundratal och tusental.

På ett räknebräde kunde man på olika sätt utföra addition, subtraktion, multiplikation och division. De som utförde den här typen av uträkningar kallades för abacister – jämför ordet abakus som betyder räkneram.

Tyskt räknebord
Här ser vi en köpman som är i full färd med att "räkna på linjen" med hjälp av räknepenningar och ett räknebräde medan han avslutar en affärstransaktion.

 

De äldsta bevarade räknepenningarna kommer från Frankrike och kan dateras till första hälften av 1200-talet. Därifrån spred sig bruket till Nederländerna, England och Tyskland. I Frankrike kallades räknepenningarna för jeton, i Nederländerna legpenning, i England counter och i Tyskland vanligen för Rechenpfennig.

De första franska räknepenningarna användes inom hovförvaltningen men kom snart i bruk bland adeln och under 1300-talet även inom städernas förvaltningar och bland köpmännen.

Den räknepenning vi nu presenterar är från Tyskland och präglad i Nürnberg. I tyska stater och städer hade räknepenningar börjat användas i början av 1400-talet. Den äldsta kända med årtal präglades i Würzburg 1458. Vid mitten av 1500-talet koncentrerades tillverkningen av räkepenningar till Nürnberg och härifrån exporterades de i stora mängder till de flesta länder under 1500- och 1600-talen. Vårt fynd präglades i en verkstad som tillhörde mästaren Conrad Lauffer. Han kom från en känd tillverkarsläkt och var verksam mellan åren 1637-1668.

Det motiv vi kan ana på framsidan är ett porträtt av Ludvig XIII som var kung av Frankrike mellan 1610-1643. Runt porträttet löper en text: R, LVDOVIC XIII D G FR ET NAVAR REX.

På baksidan syns kung Ludvigs heraldiska vapen och en textslinga: CONRADT LAVFER RECHEPFENNM.

Eftersom den här räknepenningen inte har präglats med något årtal så kan vi inte datera den exakt men den bör ha tillverkats mellan 1637 och 1643. Alltså någon gång efter det att Conrad Lauffer börjat sin verksamhet och fram till dess att Ludvig XIII upphörde att regera.

 

 

 

 

Månadens fynd 22 februari 2022

Månadens fynd - februari 2022

Månadens fynd är en del av en dryckeskanna som tillverkats i Raeren. Det är en plats som ligger i östra Belgien på gränsen mot Tyskland nära Aachen, där Karl den Store hade sitt palats många hundra år tidigare.

1613139604 med inkopierad skärva 72dpi korr 430dpiTill vänster syns den skärva som vi hittat och som alltså utgör månadens fynd. Till höger ser vi en hel kanna med en likadan bildfris som vår.Under andra hälften av 1500-talet utvecklade krukmakarna i Raeren en ny form på sina dryckeskannor. Då fick kannorna ett cylindriskt mittparti där man infogade en dekorativ fris i stället för de medaljonger eller heraldiska vapen som man gjort tidigare. De här friserna användes till att återge hela berättelser med hjälp av text och bild. Berättelserna kunde vara av världslig karaktär och avbilda kända scener ur grekisk eller romersk mytologi. Det finns även exempel på politisk propaganda där kända europeiska furstar avbildas.

Den skärva vi nu hittat har en fris som avbildar ett religiöst motiv som var mycket populärt under 1500-talet, berättelsen om Susanna i badet som hämtats från Daniels bok i Gamla testamentet.

Berättelsen är sedelärande, den återger hur Susanna en dag när hon badar i sin trädgård utsätts för en komplott av två äldre män. Dessa hotar med att anklaga henne för äktenskapsbrott om hon inte går med på att ha sex med dem, ett brott som kunde leda till dödsstraff. Susanna vägrar och räddas från sitt grymma öde av den unge profeten Daniel som avslöjar männens falska historia och på så vis återupprättar Susannas goda rykte.

Syftet med de här bildberättelserna var att roa den som drack ur en sådan kanna. Uppenbarligen fungerade det väl för den här typen av Raerenkannor blev mycket populära.

 

 

 

 

 

 

Raeren krus med årtalet 1584 korrFör oss arkeologer är sådana kannor också populära, för de är oftast också försedda med ett daterande årtal som hjälper oss att tidsbestämma de lager vi gräver ut. På vår skärva kan vi utläsa årtalet 1584.

 

 

 

 

Pieter Aertsen 002 72dpi 900På den här målningen av Pieter Aertsen från 1556 ser vi en bonde som dricker sitt öl ur en kanna som tillverkats i Raeren. Den uppmärksamme ser att den avbildade kannan är av en mer rundbukig typ som är lite äldre en vårt fynd och som därmed inte har en sådan bildfris.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Södermalmstorg 28 januari 2022

På gång i januari 2022

Sedan drygt en månad är vi i gång med att undersöka en del av Södermalmstorg som gränsar mot den forna vallgraven; här går idag tunnelbanans gröna och röda linje mellan Slussen och Gamla stan. Vi är nu nere på 1700-talet och undersöker delar av Klotgränd och Brunnsbacken samt lämningarna efter de 1700-talsbyggnader som bland annat hyste kafé Klotet och restaurang Pelikan. Mer om denna undersökning finns att läsa på Arkeologikonsults Facebooksida och Instagramkonto.

Klotgränd grävs fram Klotgränd grävs fram.

 

Vid sidan av de omfattande undersökningarna på Södermalmstorg sker det arkeologiska insatser på flera andra områden inom Slussenprojektet. Mellan de forna slusskanalerna muddras det för fullt. I samband med detta så undersöker vi utvalda delar av massorna. Hitintills har vi tillvaratagit stora mängder fynd, framförallt från 1700-talet men även en del 1500-tals och 1600-tals fynd. Fynden domineras av keramik och glas som en gång kastats som sopor, men vi finner även en hel del kritpipor. Att det genom alla tider varit populärt att fiska vid Slussen illustreras tydligt av alla förlorade metkrokar som vi påträffar.

Muddringsmassor undersöksHär undersöks en del av alla muddringsmassor.

Kritpipor från muddringenPå bilden ser vi en mindre andel av alla de kritpipor som framkommit vid muddringen. En majoritet av piporna är så kallade revolutionspipor som Gustav III lät tillverka i propagandasyfte till minne av statskuppen den 19 augusti 1772.

 

I samband med att kajerna längs Munkbroleden byggs om har vi även fått tillfälle att dokumentera delar av en tidigare kaj från 1800-talets mitt.

 

 

 

 

 

 

 

Månadens fynd 25 januari 2022

Månadens fynd - januari 2022

Månadens fynd består av ett antal kakelfragment som en gång tillhört en mycket exklusiv kakelugn. Kaklen har haft dekorativa växtmotiv som målats med kraftiga gröna, blå och gula färger. Färgerna är så kallade starkeldsfärger vilket innebär att det rör sig om färgämnen i form av metalloxider som kunde målas direkt på den obrända glasyren och som tålde att brännas samtidigt med denna.

Starkeldsmålat kakel 72dpi 900 ver.3De här skärvorna av så kallat starkeldsmålat kakel har suttit i en exklusiv kakelugn från 1700-talets andra hälft. Till vänster syns en kakelugn från den tiden med likartat kakel, det kaklet var tillverkat av Rörstrand.


Den här typen av kakel blev moderna vid 1700-talets mitt och förekom nästan uteslutande i mycket förmögna hem, vilket innebär att vi här har ytterligare materiella belägg för det ekonomiska välstånd som då fanns här vid Slussen.

Fyndet gjordes när vi undersökte lämningarna efter de hus som en gång stått i kvarteret Ormen 18. Fragmenten kommer troligen från en och samma kakelugn och kan mycket väl kan ha stått i segelmakaren Fredrik Stangenbergs fastighet.

Kakel av den här typen tillhörde som sagt det mer exklusiva som fanns, det vanliga under 1700-talet var annars kakelugnar med släta grönglaserade kakel. De tycks ha utgjort något av en standardugn och det är den typ av kakel som vi oftast hittar när vi undersöker lämningar från tidsperioden här i kring. Vi kan också se sådana kakelugnar omnämnas i brandförsäkringshandlingarna från 1760- och 1780-talen för de fastigheter vi undersökt.

Grönt kakel 72dpi 900 600Det här är ett exempel på grönt 1700-talskakel som vi hittat här vid Slussen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Månadens fynd 21 december 2021

Månadens fynd - december 2021

I den här månadens fynd lyfter vi fram ett föremål som ger oss en liten inblick i handlarnas vardagsliv bland salubodarna nere vid Slussplan vid mitten av 1800-talet. Under de långa arbetsdagarna fanns det säkert stunder då man ville koppla av en stund och mötas under vänskapliga former i någon av kollegornas bod. Då passade det kanske bra att samlas kring ett parti domino.

Spelbricka 72dpi 900 600Så här ser vår dominobricka ut. Eftersom den är lite skev i form och mönster så kan vi anta att den är handgjord. Det innebär att den sannolikt är tillverkad någon gång under tidigt 1800-talet eller sent 1700-tal för under 1800-talet började dominobrickorna helt att produceras maskinellt.

 

Dominospel 72dpi ver.2Dominospelen förvarades i askar liknande den här. Just det här spelet finns i Örebro läns museums samlingar (Inventarienummer OLM-15366).Fyndet vi visar upp är alltså en dominobricka som tappats bort någon gång under 1850-talet, den hittades i ett avfallslager i anslutning till en av de många salubodarna.

Vår spelbricka är gjord av ben eller horn och den verkar vara handgjord eftersom den är lite skev och inte helt rektangulär, man kan också se att punktcirklarna för talen är något asymetriskt placerade. Att den är handgjord talar för att den sannolikt tillverkats tidigt under 1800-talet eller möjligen under sent 1700-tal för annars borde den varit maskintillverkad. Brickan är 1,4 x 3,1 centimeter stor.

Det äldsta omnämnandet av dominospel finns i en kinesisk text där det beskrivs hur dominobrickor och tärningar såldes i staden Wulin (Hangzhou) redan under kejsaren Xiaozong av Songs regim åren 1162-1189. Det var dock först vid mitten av 1700-talet som spelet fick sitt genomslag i Europa och då främst i Italien, därifrån spred det sig sedan under 1800-talet vidare till först Frankrike och sedan till England och därefter vidare till andra länder runt om i världen.

 

Friedrich Sturm Domino Players 72dpi 900 beskurenPå den här målningen av Friedrich Sturm från 1898 ser vi några dominospelare som går upp i sitt spelande med liv och lust.

 

 

 

 

 

Månadens fynd 19 november 2021

Månadens fynd - november 2021

Månadens fynd hittades i samband med våra undersökningar nere vid Söderström i somras. Den här gången rör det sig om en mycket stor kvarnsten. Den är cirka 1,5 meter i diameter och väger mellan 400-600 kilo. Kvarnstenen har huggits ur en röd, hård och grovkornig sandsten. Sannolikt har man utnyttjat ett flyttblock som transporterats med inlandsisen någonstans i området mellan Gävle, Roslagen och Mälaren. Den typen av sten brukar benämnas som Roslagssten. I Stockholms närhet är det känt att sandstensblock finns i områdena runt Stora Värtan.

IMG 0930 72dpi 900 ver.2Så här såg det ut när månadens fynd kom fram. Det är en stor kvarnsten i röd sandsten, den är 1,5 meter i diameter och väger uppemot 600 kilo.

 

Kvarnstenar av Roslagssten har tillverkats ända sedan folkvandringstid (500-talet). Vår kvarnsten grävdes fram i ett lager som utifrån keramikfynden kan dateras till 1400-talet.

Dateringen är spännande för enligt Stockholms äldsta bevarade privilegiebrev som är daterat till den 1 maj 1436 befästes då stockholmarnas rätt till en kvarn i Söderström och den kvarnen skall ha legat i den norra rännan, inte alls långt från den plats där vi gjorde vårt fynd.

I räkenskaperna där det antecknades hur stora belopp stadens borgare betalade i skatt - den så kallade skotteboken - omnämns år 1460 att det fanns 5 mjölnare i Stockholm. Dessa var sannolikt knutna till de fyra kvarnar som är kända från senmedeltidens Stockholm varav en alltså låg i Söderström och de andra tre som innehades av Kronan, Helgeandshuset och Klara kloster låg i Norrström.

Mjölnare 2 72dpi 900År 1460 fanns det i Stockholm fem kända mjölnare. Den här avbildningen är från 1584 och visar en tysk mjölnare i arbete.

 

En intressant iakttagelse som vi kan göra när det gäller vår kvarnsten är att den uppenbarligen inte har huggits färdigt. Man kan se att stenhuggaren har börjat att finhugga ytan men sedan slutat. Kanske hörde han att det fanns en spricka i den, en spricka som inte är synlig för ögat men hörbar för en van hantverkare? Av någon anledning har stenen hur som helst dumpats bland de sopor som hamnat här på platsen.

Kvarnstenen som är den första i sitt slag härifrån Stockholm ska föras till Medeltidsmuseet där den kommer att kunna beskådas.

 

 

 

 

 

Månadens fynd 22 oktober 2021

Månadens fynd - oktober 2021

Månadens fynd kommer ifrån våra undersökningar vid Södra Slussplan. Nu vill vi visa upp fragment av sirapskrukor och toppsockerformar som kan dateras till 1700-talets andra hälft. Sirapskrukorna utgörs av invändigt glaserat rödgods medan toppsockerformarna är helt oglaserade. Det rör sig om produktionsavfall från tillverkning av toppsocker.

Sockerbrukskeramik 2 72dpi 900Månadens fynd utgörs av några av de skärvor till kärl som använts i samband med sockertillverkning någonstans i närheten av Slussen. Fynden kan dateras till 1700-talets andra hälft.

 

I början av 1740-talet anlades ett flertal sockerbruk i Stockholm och mot slutet av århundradet fanns det så många som tolv sockerbruk varav ett flertal låg på Södermalm. Våra fynd kommer från den produktion som bedrevs vid något av dessa. Vi kan tyvärr inte avgöra från vilket bruk, men det är sannolikt att det rör sig om något av de mest närliggande. Det ena grundades 1741 och fanns i kvarteret Midas på Lilla Nygatan 16 invid Mälartorget. Det andra var det så kallade Loheska bruket som hade etablerats kring sekelskiftet 1700. Det bruket var i flera decennier stadens enda sockerraffinaderi och låg i kvarteret Mälaren, i hörnet av Badstugatan mot Södermalmstorg och i fabriksberättelsen för år 1740 kan vi läsa att det stod ”i full flor”. På 1750-talet bytte bruket namn till Södermalms sockerbruk. I samband med den stora Mariabranden 1759 kom det att ödeläggas helt men återuppbyggdes igen på samma plats.

Sockerbruket Lilla Nygatan 16. 1742. Ritningsnummer NS037 BN 1742 277 72dpi 900 600Det här är en ritning till sockerbruket vid Lilla Nygatan 16. Ritningen är från 1742 och finns på Stadsarkivet i Stockholm.

 

Sockerbrukstomten Brolin 1773 72dpi 900På den här kartbilden från 1773 återfinns den så kallade Sockerbrukstomten till vänster i bild. Själva bruket låg i tomtens sydöstra hörn, alldeles invid Bödelsbacken som vi känner som dagens Södermalmstorg.

 

Dessa tidiga sockerbruk var sockerraffinaderier där råsocker förädlades. Råvaran utgjordes av importerat råsocker från sockerplantager i framför allt Västindien där verksamheten drevs med slavarbetskraft. Socker var vid denna tid oerhört dyrt och något endast människor i samhällets övre skikt hade tillgång till.

Slaves cutting the sugar cane Ten Views in the Island of Antigua 1823 plate IV BL 72dpi 900Det här är en avbildning som visar hur slavarbetskraft används på en sockerrörsplantage på Antigua i Västindien år 1823.

 

Processen att utvinna socker ur sockerbetor odlade i Europa kom i gång först efter 1830 och då blev sockret också mycket billigare vilket ledde till att konsumtionen ökade explosionsartat i alla samhällsklasser.

Själva raffineringsprocessen bestod i att råsockret kokades, späddes med kalkvatten och blandades med äggvita eller oxblod. Därefter hälldes den trögflytande sirapen i toppsockerformar som hade ett hål i spetsen. Formarna ställdes med spetsen nedåt i avrinningskärl, sirapskrukor, så att sirapen skulle kunna rinna ner i dem. När det sedan endast fanns kvar kristalliserat socker i toppsockerformen togs sockret ur och ställdes att torka. Den karaktäristiska sockertoppsformen blev alltså till i samband med reningsprocessen. Socker såldes som sockertoppar ända fram till 1940-talet. 

Trots mängden av sockerbruk i Stockholm under 1700-talet så är arkeologiska fynden av sockerbrukskeramik få. Utöver våra fynd så påträffades det 2019 i kvar­teret Rosendal mindre på Södermalm stora mängder toppsockerformar och sirapskrukor från ett sockerbruk som var aktivt där från 1760-talet fram till 1832. Tre av de sirapskrukorna var stämplade ”SPEN­CERS PRESCOTT” vilket visar att de tillverkats i England. Godset i flera av toppsockerformarna från Rosendal var av så kallat cream ware vilket indikerar att även de kan vara importerade från brittiskt område.

Toppsockerformarna från Södra Slussplan är tillver­kade av oglaserad rödbrännande lera av samma typ som användes till traditionella inhemska kärl av röd­gods. På ett par fragment finns en stämpel som liknar en lilja. Vi har inte lyckats identifiera någon tillverkare med denna stämpel men det fanns tillverkare av sockerbrukskeramik i Stockholms när­het under andra halvan av 1700-talet. En möjlig produktionsplats skulle kunna vara Ulfsunda fabrique som låg i Ulvsunda i Bromma. Vi vet från skriftliga källor att den fabriken producerade sockerformar för Loheska brukets räkning åtminstone mellan år 1800 och in på 1810-talet.

 

 

 

 

 

 

Månadens fynd 21 september 2021

Månadens fynd - september 2021

Månadens fynd utgörs av en del av de fiskben som vi påträffat i kulturlagren här vid Slussen. Fisk har alltid varit en viktig föda. Inte minst gällde det under den katolska medeltiden då närmare hälften av årets dagar var fastedagar och man endast fick äta fisk.  I äldsta tid försågs stadsborna med färsk fisk genom stadens egna fiskare som fiskade i Mälaren och Saltsjön. Från Stockholms skärgård, Åland och finska kusten köpte man dessutom upp saltad och torkad fisk av lokala skärgårdsbönder.

I takt med att Stockholms befolkning ökade blev behovet av färsk levande fisk större än vad som kunde levereras av stadens lokala fiskare. Troligtvis med en start redan i början av 1500-talet började därför fiskare åka ut i skärgården för att köpa upp levande fisk som de förvarade i sumpar och sedan förde in till staden.

Skärgårdsbönderna brukade traditionellt benämna fisken som antingen strömming eller fisk och fisk utgjordes då av fjällfisk respektive skinnfisk. Till fjällfisken hörde då till exempel abborre, gädda, braxen, sik och id. Skinnfisken var huvudsakligen torsk.

Av de fiskben vi hittat kommer en stor mängd från abborre. Nere vid Södra Slussplan utgjorde till exempel abborrarna hela 64% av alla artbestämda fiskar.

Även strömming är vanligt förekommande och i kvarteren Ormen och Glasbruket Större som låg upp efter Stora Glasbruksgatan (i dag Katarinavägen) utgör den hela 58%.

Gäddorna återfinns i cirka 10% av fiskbenmaterialet. Torsken är faktiskt lite vanligare och varierar mellan 10- och drygt 20%.

Alla fiskar1 1Det här är ett litet urval av de fiskben vi hittat vid Slussen. Överst ben från torsk, därunder till vänster ben från gädda och till höger sill. Underst ser vi en del ben från abborre.

 

Så långt vi kan ana nu så finns det variationer i arternas representation som mycket väl skulle kunna bero på skillnader i hur olika undersökningsområden historiskt har använts. Vid Södra Slussplan fanns det under 1700-talet till exempel en mängd krogar och uppe i kvarteren kring Katarinavägen (Stora Glasbruksgatan) bodde då en stor del av hamnens arbetare, men också en hel del välbärgade borgare.

 

 

 

 

Månadens fynd 27 augusti 2021

Månadens fynd - augusti 2021

Månadens fynd består av två föremål som vi hittade i samband med genomgång av muddringsmassor från Saltsjön, invid Slussen på Södermalmssidan. Fynden kan dateras till 1300-talets andra hälft. Det ena föremålet är en träsula till en så kallad patina och det andra föremålet är en läderrem som varit fastspikad på träsulan och hållit fast den mot skon. Själva sulan hade en klack baktill och en upphöjning mitt under trampytan. Syftet med en patina var att den skulle skydda skorna mot smuts och väta.

patina och ovanläder Så här ser månadens fynd ut. Underst patinans träbotten och överst läderremman som hållit den på plats mot skon. Fynden gjordes separat så vi kan inte säkert säga att just de här suttit ihop, men de kom i samma fyndkontext och vi kan datera dem till 1300-talets andra hälft.

 

Med tanke på att renhållningen på stadens gator vid den här tiden kanske inte var av absolut toppklass så kunde det nog vara bra att försöka hålla sina fötter så rena och torra som möjligt. Fast frågan är nog hur effektivt det egentligen var. Dessutom kan man undra hur bekvämt det var att gå omkring med dem på ojämna och kanske isiga kullerstensgator.

HaaksbergenDet var bland annat läderskor av den här typen som Södermalmstorgs innevånare hade på sina fötter under 1300-talets andra hälft och det var dem man ville skydda mot smuts och väta.

 

Målningar med patinorTill vänster ser vi en detalj ur Hieronymus Bosch målning "De sju dödssynderna" från ca.1480 där en falkenerare bär ett par pationor. Till höger syns Jan van Eycks mycket berömda målning "Makarna Arnolfinis trolovning" från 1434 där det står ett par pationor på golvet.Vi vet att det finns enstaka fynd av patinor redan från 1100-talet i London och att den typ vi hittat tycks ha blivit riktigt populära ute i Europa under andra hälften av 1300-talet. I våra svenska medeltidsstäder är de däremot mycket ovanliga fynd. Här i Stockholm har det bara hittats fyra liknande träbottnar tidigare, däremot har man hittat flera läderremmar som hört till patinor.

De äldsta skriftliga uppgifter vi kunnat hitta om tillverkning av patinor i Stockholm är från år 1440 då en Claus patinemakare omnämns.

I Stockholms stads tänkeböcker 1476 finner vi en Peder patinemakare, han omnämns under dramatiska omständigheter den 14 oktober då han dömptes till reep – alltså till hängning för tjuvnad.

Eftersom vi utifrån arkeologiska fynd vet att det funnits skomakare här i Stockholm långt innan de omnämns skriftligt så kan vi nog också ana att även patinemakare fanns här under 1300-talet och att de fynd vi gjort tillverkats här i stan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Arkeologikonsult

Arkeologikonsult kommer fortlöpande att genomföra de arkeologiska undersökningarna i Slussenområdet under hela byggnationstiden. Det kommer att dyka upp många intressanta fynd och lämningar från olika epoker så fortsätt gärna följa vårt arbete här på Slussenportalen.

Kontakt

Telefon: 08-590 840 41

Epost: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Web: www.arkeologikonsult.se